”is it Eeeee – l –i- nnnnn?”

 

Glad påsk allihopa!

Det är under högtider och andra festligheter när nära och kära samlas som längtan efter familj och svenska vänner blir extra påtaglig – och nu är det påsk! Men jag har lärt mig. Jag tänker på det lite på morgonen för att sedan ganska snart vara tillbaka till mitt fullspäckade liv. För det är ju så att jag inte för något här i världen skulle vilja byta ut den tillvaron som jag lever här och nu. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad över alla dessa fina människor som jag träffat och alla händelser som jag får vara med om. Här kommer några utav dem!

 

I torsdags förra veckan åkte jag till Lubbock i Texas för att spela en liten ”reunion-golftävling”. Det var en tävling för alla studenter som spelar golf och har en examen från Texas Tech University (TTU). Ni som följt mig, i några år, vet säkert att jag under fyra år gick på TTU och tog en kandidatexamen i media och kommunikation.

 

Västra delen av Texas, där Lubbock ligger, är känt för att vara väldigt blåsigt och som golfare blir det väldigt påtagligt eftersom du måste lära dig hantera vinden, nästintill varje dag. Det är sällan det inte blåser. Ibland var det kraftiga sandstormar och då hade du sand överallt, på bilen, i bilen, i håret …  Jag tänkte innan jag åkte dit att det kommer nog inte vara så farligt. Men oj så fel jag hade. Det var extremt blåsigt på tävlingsdagen. Trots det lyckades mitt lag hantera vinden riktigt bra. Vi hamnade på minus 12. Tyvärr var det ett annat lag som kom in på minus 17, men det spelade inte så stor roll eftersom vi hade en mycket trevlig runda. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka och hälsa på vänner, coach Jojo och spela på min ”hemmabana” Rawls GC som är en riktigt bra golfbana.

 

Mitt fantastiska lag
Kolla på flaggan – mycket vind!

 

I Lubbock passade jag på att träffa min sjukgymnast från collegetiden. Efter veckor av träning och spel så känner jag av vissa belastningar i kroppen. Jag försöker alltid göra så gott jag kan på egenhand. Kör hårt med foamroller och stretching. Men det skadar inte att ha en professionell sjukgymnast som ibland ser över rygg, axel, höft och knä.

Efter tre dagar i Lubbock flög jag tillbaka till Phoenix. En god vän hade bjudit in mig att spela på Estancia GC, en av mina favoritbanor i Phoenix. Utan min vetskap så var jag med i något slags ligaspel/WSOP. Efter rundan åkte vi allihopa, 35 spelare, till en av ligamedlemmarna och där bjöds det på middag!! En fantastisk barbecue, det vill säga, pulled pork, revben, kall potatissallad, bröd, inlagd gurka och skivad lök. Jättegott!

Det här gör de varje vecka. Om du vill arrangera middagen skriver du upp dig på en lista. De berättade att de hade varit tvungna att inrätta ett slags kösystem eftersom alla ville hålla i middagen. Ofta var fylldes middagslistan upp snabbare än spellistan. Gästvänligheten i detta landet är helt otrolig. Många kan tycka att det beror väl på att de här personerna har det mycket gott ställt men jag träffar även ”vanligt” folk och de är precis lika generösa.

Under middagen/barbecuen går jag runt och presenterar mig för alla gäster. Jag kände en person innan jag åkte dit men tänkte att jag lär väl känna någon mer. Jag stannar till vid ett par och mannen berättar att han är domare på college-touren (NCAA). Han frågar vilken skola jag spelade för under min collegetid, vilka år som jag spelade osv. Jag berättar om TTU och vilka tävlingar vi var med och tävlade på. Då trillar polletten ner …

Vid mitt första år på college, alltså år 2012, spelade vi en tävling i Colorado. Alltid efter avslutad runda, då vi fyller i vår score och ser till att alla siffror är korrekta, finns det en domare med oss som vi kan ställa frågor till eller om vi är oense om något.

Under mina år i USA har jag fått mängder av frågor angående hur mitt namn uttalas och de flesta amerikanarna har svårt att få till det. Vid tävlingen i Colorado frågade domaren mig med mycket frågade röst ”is it Eeeee – l –i- nnnnn?” Jag tittar på hans namnbricka och säger precis lika frågande till honom ”is it B – ooooooo – B?” Vi skrattar och skojar och har en trevlig stund som jag senare ringer och berättar för mina föräldrar. I måndags 5 år senare står jag och B – ooooo –b på en altan i Phoenix och äter barbecue. Hur liten är världen?? Jag älskar det!!

Vi hade en jättetrevlig kväll och vid 21-tiden körde jag hem. Hade speltid inbokad till 7.30 nästa dag.

 

 

Nu har jag bara några få dagar kvar i Phoenix. De här sista dagarna kommer jag försöka hika så många gånger som möjligt. Det är verkligen bra träning men framförallt är det så fint här med ett mycket vackert landskap. Då är det ju dumt att inte passa på eftersom många hike-sträckor ligger endast är 10 minuter från lägenheten. Jag har också bokat in att träffa min teammate från college, Kimmy Hill. Kimmy valde att sluta med golf när hon var klar med studierna. Hon bor nu i Phoenix och jobbar på Yelp. Kimmy lever verkligen i nuet och har aldrig oroat sig för någonting, väldigt uppfriskande att vara runt omkring henne.

En några år gammal bild på mig och Kimmy

 

Njut av Påsken och dess ledighet! När jag berättar i USA att de flesta i Sverige startar ledigheten efter lunch på skärtorsdagen och börjar jobba på tisdagen efter tror de att jag skojar!!

Glad påsk!!

Annonser

Middag med en hallänning

Vilka dagar!!!! Jag lämnade min kära kompis Hannah i Lufkin Texas för att köra västerut mot en av mina favorit städer, Dallas, där jag hade fått chansen att spela en välgörenhetstävling för South West Airline. Jag var inbjuden till att spela tillsammans med min vän Ron och hans kompisar. Tävlingar som den här är mestadels för skojs skull och för att jag vill visa tacksamhet mot alla de personer hjälper mig. Alla pengarna som doneras under tävlingen går oavkortat till The Ronald McDonald House. Ronald McDonald är ett hus där familjer med sjuka barn kan bo och vara tillsammans under tiden som deras sjuka barn får sin behandling. Vissa familjer bor där i en vecka, andra i flera månader.

När jag kom till Dallas hade varken mitt lag (det laget som jag skulle spela välgörenhetstävlingen tillsammans med) eller familjen som jag bor hos denna veckan, möjlighet att äta middag med mig. Social och sällskapssjuk som jag är gillar jag inte att äta middag med mig själv. Jag tog upp min telefon, gick in på Facebook och skickade ett meddelande till Niclas Månsson. En kille som jag gick med på golfgymnasiet i Ljungbyhed. Ställde frågan om han hade möjlighet att äta middag med mig – om några timmar 🙂 Jag hade inte så stora förhoppningar att det här skulle gå i lås eftersom jag inte var helt säker på var Niclas bodde – hade inte talat med honom på säkert 5 år. Cirka 30 minuter senare var jag Downtown eller Uptown som de kallar det i Dallas tillsammans med Niclas Månsson, golfare med Ringenäs GK som hemmaklubb.

När jag är i Dallas bor jag alltid hemma hos Dave och Michele Hover i Las Colinas som ligger 20 minuter norr om Dallas. Jag har börjat bli relativt bra på området så jag kan alltid hitta hem utan GPS. När jag är på väg till restaurangen som Niclas bestämt lägger min GPS av. Att jag från Falkenberg skulle klara av att köra i rusningstrafik genom Dallas Downtown med en icke fungerande GPS och hitta rätt hade jag aldrig kunnat tro!! PS. Jag har sett till så att den fungerar nu. Inga oroligheter från alla mamma-hjärtan.

Niclas tog mig till en helt fantastiskt mexikansk restaurang. Vi pratade minnen från gymnasie-tiden, våra år på college och hur det är att vara svensk i USA. Niclas jobbar numera på KPMG efter att ha tagit sin examen från Baylor University också ett universitet som ligger i Texas. Niclas spelade för sin skolas golflag, precis som jag, men efter examen valde han bort golfen och satsade istället på en yrkeskarriär i USA.

Fantastisk kväll i West Village i Dallas tillsammans med Niclas Månsson från Halmstad.
Fantastisk kväll i West Village i Dallas tillsammans med Niclas Månsson från Halmstad.

Vi var i West Village som ligger i Uptown vilket är ett helt fantastiskt område om du frågar mig. Det känns lite europeiskt då du kan gå från en restaurang till en annan utan att ta bilen, vilket är mycket ovanligt, då det flesta ligger väldigt utspridda. Jag kan verkligen rekommendera West Village, god mat, härlig miljö och mycket trevliga människor. Allt det här har resulterat i att det är många som vill bo här och priserna på en lägenhet är väldigt höga. Det är här alla rika Texas-ungdomar hänger och kanske är det där jag ska leta efter mitt livs kärlek 😉 (skämt)

20161005_211849

img_1180
Tack till modebutiken Lolina-L i Falkenberg som alltid ser till att jag har något snyggt att ta på mig till tillställningar som denna. Till den här kvällen hade jag en knälång Nolita klänning med långärm. Top Notch!

Under fredagen gick välgörenhetstävlingen av stapeln. Brookhaven Country Club var platsen. Vi var 550 stycken golfspelare som var anmälda för att spela en lagscramble över 18 hål. Av dessa 550 spelare var det ungefär 10 kvinnor och en kvinna under 50 år – det var jag!!! Ni kan förstå hur ”omhändertagen och studerad” jag blev.

Eftersom min bil var på service hade jag fått möjlighet att som lånebil få crusa runt i en liten vinröd Lexus. Jag nöp mig i armen och tänkte på vad pappa har lärt mig – du ska alltid parkera fina bilar så långt bort som möjligt så du inte får någon dörr i sidan. Synd bara att alla dessa 550 spelare inte hade tänkt på samåkning….)

20161008_101912-1

Jag skojar och hälsar på alla. Jag ser detta som en del av mitt jobb och jag älskar det. Vem vet, någon av dessa män/kvinnor kanske kommer ihåg mitt namn och vill vara med och sponsra mig i framtiden. Mitt lag går och vinner hela golftävlingen med 6 slag! Vi hade 54 slag i en scramble, som innehöll 2 eagles, 14 birdies och 2 par. Vid sista hålet var det flera av de bollar, som spelat färdigt, och hade stannat för att se oss spela in. Jag satte upp en 40 meters wedge till 30 cm från flaggan, folket jublade och the Ronald McDonald House tjänade ännu mer pengar. Ja, för det är det som händer när det spelas bra golf.

Det är här vi har chansen att vinna en drönare. Rob som kastar bollen ska träffa en yta för att vi ska komma med i utlottningen. För kännedom: Vi vann ej...
Det är här vi har chansen att vinna en drönare. Rob som kastar bollen ska träffa en yta för att vi ska komma med i utlottningen. För kännedom: Vi vann ej…

När golfen var över var det dags för lotteri, Southwest Airline stod för priserna och spelarna fick köpa lotter. Det spenderades både 1 000, 2 000 och 5 000 dollar på dessa lotter och allt gick till välgörenhet. Några var säker ute efter adrenalinkicken att vinna med sig något hem. Min kära vän Ron såg till att även jag fick några lotter. Jag gick hem med South West Airline presentkort och dagen kunde inte ha slutat bättre. Kanske bidrog jag till att någon skänkte ännu mer pengar till välgörenhet, vem vet?

Mitt fantastiska lag! Ron står till höger om mig (med vit skärm och solglasögon).
Mitt fantastiska lag! Ron står till höger om mig (med vit skärm och solglasögon).

Ni kanske tänker, men hur i hela friden kan Elin gå på alla dessa event. Min coach Jojo Robertson från Texas Tech University är en god vän till Ron. Jag har träffat Ron vid flera tillfällen under min tid i golflaget och fortsatt att hålla kontakten med honom. I våras när jag behövde en plats att träna på fick jag möjlighet att åka hem till Ron och hans familj i Las Vegas. Nu är jag god vän med både hans dotter och fru, underbara människor. När jag och Ron är ute tillsammans presenterar han sig alltid som Elins amerikanska pappa. Vilken ära för mig!! Klockan är nu 9 och jag ska lämna tillbaka min Lexus. Hoppas att Mazdan har fått en härlig genomgång och fungerar väl annars kommer jag kanske behålla den lilla röda.

Over and out!

En vanlig dag i Lufkin Texas

Idag kommer bloggen se lite annorlunda ut. På Symetra Tourens Instagram-konto får du ibland följa en spelare och se vad hon hittar gör under en dag. Jag tänkte att i detta blogginlägg blir det lite bilder och text så ni får se hur en dag kan se ut för mig. Jag hoppas att ni gillar det!

Ni kommer få följa med på en helt vanlig tisdag då jag inte har någon tävling utan det är ordinarie fys och golfträning som gäller. Efter tävlingen i Arkansas körde jag med min bil och Hannah med sin bil till staden Lufkin som ligger 3 timmars bilfärd sydöst om Dallas. Jag är här för att träna tillsammans med Hannah som är min gamla team mate från Texas Tech Womens Golf Team 🙂 . Under de här dagarna bor vi hos hennes pappa. Hannah gick i en årskurs högre än mig och blev professionell golfare för två år sedan. Nu kör vi.

screenshot_2016-10-04-16-11-46 screenshot_2016-10-04-16-13-13Efter frukostkaffet var det dags att rasta hunden, Luke. Luke är Hannahs systers hund och han älskar att springa bredvid golfbilen. Vi körde i ungefär 20 minuter och han ville inte stanna en enda gång!

20161004_104423 screenshot_2016-10-04-16-10-01

Innan jag startar en träningsperiod gör jag en plan baserat på vad som är prio på att träna på denna veckan. Den här tisdagen ska jag jobba på mina tekniska drillar så att jag känner att svingen sitter. Jag brukar alltid skriva ned tankar och kommentarer hur det kändes vid olika slag och situationer som jag sen delar med mig till min tränare. Det kan till exempel vara: när jag har denna tanke märker jag att jag slår bättre.

20161004_105609 screenshot_2016-10-04-16-09-14På green använder jag mig av en spegel som jag lägger på greenen främst för att se om mina ögon är över bollen men även  för att se om mitt huvud rör sig.

20161004_141012 20161004_140245

Efter lunch spelade jag och Hannah 18 hål. Vi använder oss av ett hjälpmedel som heter Practice Card Game som Pia Nilsson och Lynn Marriott på Vision54 konstruerat och säljer. Det är små kort, med olika påståenden som talar om vad du ska fokusera på under just det slaget. Jag och Hannah använder varsitt kort för varje hål och sen byter vi. Vi berättar också för den andra spelaren vart vi ska sikta, vilken klubba, vilken bollbana osv. Detta gör vi för att träna på att ta ett bra beslut som vi ska hålla oss till. Ett träningssätt som ingår i min mentala träning.

screenshot_2016-10-04-16-03-32
Hannah satte upp den till flaggan!! Oj oj den gick nästan i …

screenshot_2016-10-04-16-17-10

 

 

screenshot_2016-10-04-16-18-20Intill banan såg vi ett hus som hade Texas Tech Universitys flagga, den skolan som både jag och Hannah tog vår examen från. Under alla mina fyra år på Texas Tech bodde jag ihop med Hannah. Hannah är en av de finaste vänner man kan ha och hon har det största hjärtat av alla jag träffat. Hannah bryr sig alltid mer om andra och sätter alltid sig själv i andra hand. Vi har gått igenom många saker tillsammans, både roliga och tuffa.

Exempelvis fanns hon där den natten när jag kl 3 på fick beskedet att min morfar hade gått bort. Hannah fanns där och tröstade så gott det gick. Vid ett annat tillfälle var jag där för henne när hennes läkare hade ordinerat fel medicin och hennes puls inte ville gå ned. Det blir en speciell vänskap när man lever långt ifrån sina familjer. Vi bodde ihop, ingick i samma golflag, tränade och spelade golf ihop varje dag, så ni förstår att vi är som ett kärt gammalt par. Vi känner varandra väldigt bra och jag är så glad för att Hannah frågade mig, för drygt fem år sedan, inför min skolstart i USA om jag ville dela lägenhet med henne.

screenshot_2016-10-03-19-06-04 screenshot_2016-10-03-19-05-54

Efter golfen stack vi ut på ett kort fyspass. Under dessa tävlingsfria veckor är jag mindre ”rädd” för att få träningsvärk så vi körde på rätt så hårt. Vi gjorde en cirkelträningsövning. Det betyder att vi bestämmer 7 olika övningar som ska göras i rad, vilar och gör dem igen.

20161003_120101

Efter fyspasset åt vi middag och sen till Starbucks för att jobba på våra datorer. Det är mycket mail som ska skickas och svaras på mellan tävlingsdagarna. Hannahs pappa har inget Internet så vi sticker snabbt över till Starbucks och nyttjar deras fria wifi och samtidigt tar vi en härlig kopp kaffe.

Over and Out för denna gång. Imorgon startar vi om på nytt.

De hade döpt valpen till Elin

fb_img_1475514959445 img_20161002_213958

 

Symetra Tour tävlingen Murphy USA Shootout i El Dorado är över. Jag hade en väldigt tuff dag på banan under första dagen. Lyckades skaka av mig det till andra rundan och landande på scorerna 81 och 74. Mystic Creek Golf Course som vi spelade var en av de tuffaste banorna jag någonsin spelat. Alla greenerna var toppiga och stenhårda. Om du kom nära kanten så rinner bollen av green och ner i ett en avrinningsyta och vips så ligger bollen 15-20 meter längre ner och konsekvensen blir en svår chip tillbaka. Vid flera tillfällen såg jag tjejer som chippa från en sida av till den andra av eftersom det var så svårt att få stopp på bollen. Då ska ni veta att detta är spelare som spelar på LPGA touren i vanliga fall. Det är så lärorikt och tufft mentalt för du får aldrig slappna av. Jag tampades med en fade (när bollen skruvar sig från vänster till höger) under första dagen och kunde inte få kontroll på min bollbana, vilket brukar vara min styrka. Dessutom var det fyra veckor sedan jag hade spelat tävling vilket märktes på det mentala. Jag trodde att det bara skulle gå att vrida på strömbrytaren för att vara fokuserad, avslappnad och målmedveten, precis så som jag gjorde på LPGA-kvalet. På den här tävlingsnivån är det så små marginaler, allt måste vara på topp annars är du inte med på banan. Lika viktigt som att vi tränar på teknik timme ut och timme in på rangen är det att jobba med den mentala biten. En lärdom som jag tar med mig. Andra dagen var det en helt annan Elin som gav sig ut på banan. Jag är jättenöjd med mitt spel under andra rundan trots att jag inte klarade cuten. Jag vet att jag blir bättre för varje gång jag får möjlighet att spela på dessa tuffa banor och jag ser fram emot att få spela den här banan igen.

Nu är det ungefär 10 dagar tills jag ska spela nästa tävling. Det är en tävling som går av stapeln på samma bana som jag vann på tidigare i somras. Många goda minnen därifrån. Tävlingen är i Orlando, Florida. Förhoppningsvis så har stormen med allt oväder dragit över innan jag kommer dit..

Elin och Elins första möte! Men hur söt?!?!
Elin och valpen Elin träffas! Men hur söt?!?!
Efter två timmar senare var detta den bästa kycklingen jag någonsin ätit!!
Efter två timmar senare var detta den bästa kycklingen jag någonsin ätit!!

Som jag berättade innan så bodde jag hemma hos Leanne, Cliff, Preston och Payton. En kväll hade familjen bjudit hem några av deras vänner. De tog med sig sin 8 veckor gamla valp. De berättade att deras lille valp hade fått namnet Elin!!!!! En vecka innan jag kom hade min värdfamilj berättat om mig och att jag hette Elin, ett väldigt ovanligt namn här i USA. De kände direkt att Elin blir ett perfekt namn på deras lille valp. Elin och jag hängde hela kvällen …

Dags att slå ut på första Tee.
Dags att slå ut på första Tee.
Bästa caddie jag någonsin haft!!
Bästa caddie jag någonsin haft!!

Preston, familjens 14-åriga son kom ut till banan och hjälpte mig cadda. Preston fick många komplimanger och kommentarer under hela veckan. Han gjorde ett kanonjobb. Preston såg till att klubborna var på plats vid min boll när det var min tur att slå. Under vårt 10 hål, sänker Hannah Collier en 15 meters putt då går Preston fram till henne och gör high five. Det fick verkligen oss alla att skratta i bollen. (det ska tilläggas att jag aldrig sett en annan caddie göra high five med en annan spelare än sin egen). Helt fantastiskt och vilken publik vi drog. Flera av Prestons kompisar kom ut för att se oss spela, eller vem vet – de kanske kom för att se sin kompis vara caddie  : )

Jag vill också passa på att gratta denna brud som bara tar touren med storm. Madelene Sagström vann med 2 slag. Jag och Madde var 2 av tre tjejer som gick på Riksidrottsgymnasiet tillsammans i samma klass. Det är alltid lika skoj att ses. Madde vinner Order-Of-Merit listan iår för Symetra med hästlängder. Min säsong har inte på något sätt varit lika bra som Madde's och jag försöker lära så mkt som möjligt av henne. Men när hon säger att Elin din attityd och sätt att se på saker kommer alltid berörda mig då blir jag så glad och jag får hopp!! TACK
Jag vill också passa på att gratulera denna brud som tar touren med storm. Madelene Sagström vann med 2 slag. Under tre år var det jag, Madde och Therese Larsson som var de tre golftjejer som gick i samma klass på Riksidrottsgymnasiet i Ljungbyhed. Det är alltid lika skoj att ses. I år vinner Madde Symetra Tourens Order-of-Merit med hästlängder. Jag når ännu inte upp till samma nivå som Madde men jag försöker alltid lära mig så mycket som möjligt av henne. Men när hon säger -Elin din attityd och ditt sätt att se på saker kommer alltid beröra mig, då blir jag så glad!! TACK Madde

Jag drog det längsta strået

Den här veckan är det El Dorado som gäller. Jag är här för att spela El Dorado Shootout som ingår i Symetra Tours tävlingsprogram. Jag kom hit i måndags eftermiddag efter att ha kört bil i ungefär 5 timmar från mellanstoppet i Bellavista. Det var perfekt att stanna till och vila kroppen en natt istället för att köra hela sträckan från Sioux Falls som jag annars skulle gjort. I El Dorado bor det ungefär 18 000 invånare. Staden ligger i södra delen av delstaten Arkansas och är mest känd för de mängder av olja som finns i området samt deras friterade catfish, ingen favorit hos mig. Det var i Fayetteville, Arkansas som Walmart grundades av Sam Walton år 1962. Walmart är idag en av världens största detaljhandelskedjor. På University of Arkansas gick Stacey Lewis som har varit världsetta i golf. Även golfaren John Daily kommer härifrån. Om det inte hade varit för att jag ska spela en golftävling här hade jag antagligen aldrig fått sett denna plats.

20160926_175919-e1475162774915
Tänk att de också lyckats få PwC som sponsor – precis som jag! Fantastiskt med internationella företag som även finns i lilla Falkenberg 🙂

Vi spelar på en bana som heter Mystic Creek. Ägaren till banan har försökt att efterlikna vissa hål från Augusta Nationals. Banan är den bästa jag har spelat under alla tävlingar det här året och då ska ni veta att jag har fått möjlighet att spela många bra/tuffa banor. Banan kräver verkligen bra slag både från tee men också runt greenerna. Det kommer att bli en spännande vecka.

Veckans värdfamilj heter Cliff och Leanne. Jag drog det längsta strået, med hästlängder, denna vecka. När vi spelare blir tilldelande värdfamiljer vet vi ingenting om dem och första mötet är när vi oftast sent på kvällen, efter timmars körning och träning, kommer till deras hus. Jag fick adressen och körde mot huset.

Min första tanke var: OHHH dom har häst!!! (jag som älskar hästar!)

Nästa tanke: Den hästen är inte frisk …, usch .., jag gillar inte när djur lider

Tredje tanken: Det här liknar mer ett ställe där man samlar på gammal skit. Utanför huset stod det toalettstolar, gamla bilar, husvagnar, köksinredningar, säckar med kläder osv.

Fjärde tanken: Jag pallar inte bo här!!

Femte tanken: Fel hus!!!!

Kör till rätt hus och Cliff, pappan i familjen, visar mig vänligt in till det som ska vara MITT hus för den här veckan.

20160927_082241
Allt detta + sovrum, badrum och tvättstuga är MITT!!! Jag nyper mig i armen. Det är så härligt att komma hem. Pax mig att bo här nästa år också!!

Cliff är världens händigaste och har byggt ut garaget så att det har blivit en extra lägenhet. Här bor jag för mig själv hela veckan. Det är guld värt! Jag har berättat för alla mina kompisar som också spelar tävlingen hur bra jag har det. På kvällarna äter vi grillat från en Big Green grill.

Det här är olika versioner/storlekar på en Big Green.
Det här är olika versioner/storlekar på en Big Green.

Dagarna som jag varit här har jag spenderar jag på banan tillsammans med sonen Preston som är min caddie för veckan. Preston är 15 år och har som dröm att bli professionell fiskare … Jag önskar att jag kunde lägga in en ljudfil på när Preston pratar. Han har den grövsta dialekten jag någonsin hört. Jag tror att många glömmer att det kan vara intressant att besöka den amerikanska landsbygden och alla trevliga småstäder som finns. När vi pratar om USA kretsar det ofta kring storstäder som New York, Florida och Los Angeles.

20160927_143920
Under inspelsvarvet poserar jag och min kompis Kristen Rue, en runda som tog 6 timmar … Det är på det här hålet som jag blev biten av myror. Varför ska sådana här saker hända mig hela tiden? Man får bara skratta åt det 🙂
20160927_084242
Nu är den här!! Min Clickgear 3.5 vit – jag pratar om min nya vagn. Min collegecoach från Texas Tech, Jojo, sålde nya vagnar för en billig peng och jag fick köpt en av dem av en ren händelse. Rullar kanonbra och det bästa av allt: Flyger med som handbagage 🙂

Under onsdagen spelade jag Pro-Am tillsammans med 3 stycken sponsorer. Vi spelade scramble och kom in på 67 slag. Då ska det tilläggas att Conner i min grupp ALDRIG hade spelat 18 hål golf förut. Men vi använde Connors slag 3 gånger!!! Han berättade att han faktiskt spelat minigolf en eller två gånger. Naturbegåvning utav dess rang. Under Pro-Am tävlingen blir jag biten av antingen en myra eller spindel. Vet inte om jag berättat om det innan men samma sak hände vid inspelet på kvalet till LPGA. Foten svullnar upp och jag kan inte se min ankel. Sjukgymnasten gav mig flera olika sorters krämer och Benadryll, en antihistamin, så nu sitter jag här kl 17:51 och är så sömnig av tabletterna. Hoppas att svullnaden går ner till imorgon.

Efter dagens spel var jag varken nöjd med hur jag varken slog bollen eller min puttning. Jag filmade en svingvideo på rangen och skickade den till min tränare Todd. Han tittade på filmen och vi hade ett långt snack om vad som behövs göras under morgondagen för att vara så bra förberedd som möjligt till tävlingsdagen. Planen var att gå upp tidigt för att hinna träna puttning i ungefär 2 timmar innan torsdagens Pro-Am spel satte igång. Nu ska jag dricka ett stort glas vatten och hoppas att jag piggnar till lite så att jag inte somnar innan det är dags för middagen.

Over and out!

 

Steg 1 .. Steg 2 .. Hur funkar det att kvala till LPGA?

palm-springs
Om tre veckor, 20-23 oktober, är det dags för LPGA tourkvalet Steg 2. Jag tänkte skriva lite om hur det kommer att gå tillväga.

Kvalet kommer att spelas på Plantation Golf Country Club i Venice, Florida. Venice ligger 1 timmas bilkörning norr om Naples på Floridas västkust. Alla spelar fyra rundor på två olika banor, 18 hål per dag och 2 rundor på respektive bana, som båda ligger på Plantation GCC. Totalt är vi 220 tjejer som tampas om att gå vidare till Steg 3. De som går vidare är de 80 bästa resultaten och eventuellt de som har samma resultat som den som är 80:e kvinna. Det kommer inte vara någon cut efter 36 hål utan alla kommer att få spela alla fyra rundor.

Alla som spelar Steg 2 kommer att få en kategori på Symetra Tour som är undertouren till LPGA. Ju högre upp i resultatlistan du hamnar desto fler tävlingar får du spela nästa år på Symetra Tour. De som hamnar högst upp är garanterade att spela alla tävlingar på Symetra nästa år, dvs de har full kategori. I dagsläget är det ingen som vet hur högt upp i listan du måste hamna för att få fullt spelkort på Symetra då det även hänger på hur tjejerna spelar på LPGA. Det är bara att spela så bra man kan så får man se hur långt det håller.

Ena banan är 6 500 yards (5 900 meter samma som Falkenbergs GK från gul tee) och den andra är 6 300 yards (5 700 meter), båda spelas som par 72. Man får välja om man vill ha en professionell caddie (du betalar själv för deras tjänst), hobbycaddie (gratis), bära själv eller använda sig av en vagn (elvagn ej tillåten). Eftersom den här tävlingen har väldigt stor betydelse för nästa års säsong så använder sig många tjejer sig av en professionell caddie. Jag har haft kontakt med några som vanligtvis caddar på LPGA. Dessa caddies håller på att undersöka om de är lediga och inom några dagar är det klart vem jag kommer att ha på bagen. Som ni alla vet hade jag ju min storebror Christoffer till att cadda på Steg 1 vilket han gjorde helt fantastiskt – Dream Team :). Just nu har Christoffer fullt på PwC och kan därför inte komma loss.

img_8382

 

Om du skulle gå och vinna Steg 2 så har du fortfarande ingen kategori på LPGA utan det kommer först när du spelat Steg 3 som spelas 30 november – 4 december på golfbanan LPGA International, Daytona Beach, Florida (Hills and Jones Courses). Då är det 90 hål med cut efter fyra rundor som gäller där de 70 bästa och lika får spela sista rundan. Som ni förstår är det inte enkelt att få en plats på LPGA …

För mig gäller det att bara ge järnet och fokusera på det jag kan, sen ser vi hur långt det räcker – Klyschigt!!!!!, men sant.

20160921_102216

 

Vi är 7 stycken svenska tjejer som kommer spela Steg 2. Lite osäker på alla tjejernas hemmaklubb i Sverige.

Julia Roth, Trummenäs GK
Camilla Lennarth, Fågelbro Golf & Country Club
Elin Arvidsson, Falkenbergs GK
Louise Ridderström, Stockholms GK
Jessica Vasalic, Partille GK
Emma Henriksson, Ljunghusen GK
Ellinor Haag, Uppsala GK

Vid LPGA:s kvaltävlingar erbjuds det inte några värdfamiljer utan boendet får man lösa själv. Förslagsvis hotellrum eller hyra ett hus tillsammans med andra tjejer. Har ännu inte bestämt om det blir hus eller hotell. Föredrar hus då man kan fixa sin egen mat tillskillnad mot att äta ute alla mål. Jag och Emma Jandel, en amerikansk tjej, kommer att ha vår tränare Todd Kolb med oss på kvalet under två dagar innan tävlingen samt två dagar under tävlingen. Perfekt att kunna dela på Todds kostnader för att ha honom på plats. Emma är från Ohio och 4 år äldre än mig. För mig är det en trygghet i att ha en äldre och mer erfaren spelare runt mig som har varit med om detta flera gånger tidigare.

Just nu är jag på väg till El Dorado som ligger i Arkansas för att spela nästa tävling på Symetra Tour. Jag ska spela Pro-Am på onsdag och sen börjar tävlingen den 30:e. Nu är det bara att ladda om batterierna!

Chao!