Vilka dagar!!!! Jag lämnade min kära kompis Hannah i Lufkin Texas för att köra västerut mot en av mina favorit städer, Dallas, där jag hade fått chansen att spela en välgörenhetstävling för South West Airline. Jag var inbjuden till att spela tillsammans med min vän Ron och hans kompisar. Tävlingar som den här är mestadels för skojs skull och för att jag vill visa tacksamhet mot alla de personer hjälper mig. Alla pengarna som doneras under tävlingen går oavkortat till The Ronald McDonald House. Ronald McDonald är ett hus där familjer med sjuka barn kan bo och vara tillsammans under tiden som deras sjuka barn får sin behandling. Vissa familjer bor där i en vecka, andra i flera månader.

När jag kom till Dallas hade varken mitt lag (det laget som jag skulle spela välgörenhetstävlingen tillsammans med) eller familjen som jag bor hos denna veckan, möjlighet att äta middag med mig. Social och sällskapssjuk som jag är gillar jag inte att äta middag med mig själv. Jag tog upp min telefon, gick in på Facebook och skickade ett meddelande till Niclas Månsson. En kille som jag gick med på golfgymnasiet i Ljungbyhed. Ställde frågan om han hade möjlighet att äta middag med mig – om några timmar 🙂 Jag hade inte så stora förhoppningar att det här skulle gå i lås eftersom jag inte var helt säker på var Niclas bodde – hade inte talat med honom på säkert 5 år. Cirka 30 minuter senare var jag Downtown eller Uptown som de kallar det i Dallas tillsammans med Niclas Månsson, golfare med Ringenäs GK som hemmaklubb.

När jag är i Dallas bor jag alltid hemma hos Dave och Michele Hover i Las Colinas som ligger 20 minuter norr om Dallas. Jag har börjat bli relativt bra på området så jag kan alltid hitta hem utan GPS. När jag är på väg till restaurangen som Niclas bestämt lägger min GPS av. Att jag från Falkenberg skulle klara av att köra i rusningstrafik genom Dallas Downtown med en icke fungerande GPS och hitta rätt hade jag aldrig kunnat tro!! PS. Jag har sett till så att den fungerar nu. Inga oroligheter från alla mamma-hjärtan.

Niclas tog mig till en helt fantastiskt mexikansk restaurang. Vi pratade minnen från gymnasie-tiden, våra år på college och hur det är att vara svensk i USA. Niclas jobbar numera på KPMG efter att ha tagit sin examen från Baylor University också ett universitet som ligger i Texas. Niclas spelade för sin skolas golflag, precis som jag, men efter examen valde han bort golfen och satsade istället på en yrkeskarriär i USA.

Vi var i West Village som ligger i Uptown vilket är ett helt fantastiskt område om du frågar mig. Det känns lite europeiskt då du kan gå från en restaurang till en annan utan att ta bilen, vilket är mycket ovanligt, då det flesta ligger väldigt utspridda. Jag kan verkligen rekommendera West Village, god mat, härlig miljö och mycket trevliga människor. Allt det här har resulterat i att det är många som vill bo här och priserna på en lägenhet är väldigt höga. Det är här alla rika Texas-ungdomar hänger och kanske är det där jag ska leta efter mitt livs kärlek 😉 (skämt)

Under fredagen gick välgörenhetstävlingen av stapeln. Brookhaven Country Club var platsen. Vi var 550 stycken golfspelare som var anmälda för att spela en lagscramble över 18 hål. Av dessa 550 spelare var det ungefär 10 kvinnor och en kvinna under 50 år – det var jag!!! Ni kan förstå hur ”omhändertagen och studerad” jag blev.

Eftersom min bil var på service hade jag fått möjlighet att som lånebil få crusa runt i en liten vinröd Lexus. Jag nöp mig i armen och tänkte på vad pappa har lärt mig – du ska alltid parkera fina bilar så långt bort som möjligt så du inte får någon dörr i sidan. Synd bara att alla dessa 550 spelare inte hade tänkt på samåkning….)

Jag skojar och hälsar på alla. Jag ser detta som en del av mitt jobb och jag älskar det. Vem vet, någon av dessa män/kvinnor kanske kommer ihåg mitt namn och vill vara med och sponsra mig i framtiden. Mitt lag går och vinner hela golftävlingen med 6 slag! Vi hade 54 slag i en scramble, som innehöll 2 eagles, 14 birdies och 2 par. Vid sista hålet var det flera av de bollar, som spelat färdigt, och hade stannat för att se oss spela in. Jag satte upp en 40 meters wedge till 30 cm från flaggan, folket jublade och the Ronald McDonald House tjänade ännu mer pengar. Ja, för det är det som händer när det spelas bra golf.

När golfen var över var det dags för lotteri, Southwest Airline stod för priserna och spelarna fick köpa lotter. Det spenderades både 1 000, 2 000 och 5 000 dollar på dessa lotter och allt gick till välgörenhet. Några var säker ute efter adrenalinkicken att vinna med sig något hem. Min kära vän Ron såg till att även jag fick några lotter. Jag gick hem med South West Airline presentkort och dagen kunde inte ha slutat bättre. Kanske bidrog jag till att någon skänkte ännu mer pengar till välgörenhet, vem vet?

Ni kanske tänker, men hur i hela friden kan Elin gå på alla dessa event. Min coach Jojo Robertson från Texas Tech University är en god vän till Ron. Jag har träffat Ron vid flera tillfällen under min tid i golflaget och fortsatt att hålla kontakten med honom. I våras när jag behövde en plats att träna på fick jag möjlighet att åka hem till Ron och hans familj i Las Vegas. Nu är jag god vän med både hans dotter och fru, underbara människor. När jag och Ron är ute tillsammans presenterar han sig alltid som Elins amerikanska pappa. Vilken ära för mig!! Klockan är nu 9 och jag ska lämna tillbaka min Lexus. Hoppas att Mazdan har fått en härlig genomgång och fungerar väl annars kommer jag kanske behålla den lilla röda.

Over and out!