”is it Eeeee – l –i- nnnnn?”

 

Glad påsk allihopa!

Det är under högtider och andra festligheter när nära och kära samlas som längtan efter familj och svenska vänner blir extra påtaglig – och nu är det påsk! Men jag har lärt mig. Jag tänker på det lite på morgonen för att sedan ganska snart vara tillbaka till mitt fullspäckade liv. För det är ju så att jag inte för något här i världen skulle vilja byta ut den tillvaron som jag lever här och nu. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad över alla dessa fina människor som jag träffat och alla händelser som jag får vara med om. Här kommer några utav dem!

 

I torsdags förra veckan åkte jag till Lubbock i Texas för att spela en liten ”reunion-golftävling”. Det var en tävling för alla studenter som spelar golf och har en examen från Texas Tech University (TTU). Ni som följt mig, i några år, vet säkert att jag under fyra år gick på TTU och tog en kandidatexamen i media och kommunikation.

 

Västra delen av Texas, där Lubbock ligger, är känt för att vara väldigt blåsigt och som golfare blir det väldigt påtagligt eftersom du måste lära dig hantera vinden, nästintill varje dag. Det är sällan det inte blåser. Ibland var det kraftiga sandstormar och då hade du sand överallt, på bilen, i bilen, i håret …  Jag tänkte innan jag åkte dit att det kommer nog inte vara så farligt. Men oj så fel jag hade. Det var extremt blåsigt på tävlingsdagen. Trots det lyckades mitt lag hantera vinden riktigt bra. Vi hamnade på minus 12. Tyvärr var det ett annat lag som kom in på minus 17, men det spelade inte så stor roll eftersom vi hade en mycket trevlig runda. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka och hälsa på vänner, coach Jojo och spela på min ”hemmabana” Rawls GC som är en riktigt bra golfbana.

 

Mitt fantastiska lag
Kolla på flaggan – mycket vind!

 

I Lubbock passade jag på att träffa min sjukgymnast från collegetiden. Efter veckor av träning och spel så känner jag av vissa belastningar i kroppen. Jag försöker alltid göra så gott jag kan på egenhand. Kör hårt med foamroller och stretching. Men det skadar inte att ha en professionell sjukgymnast som ibland ser över rygg, axel, höft och knä.

Efter tre dagar i Lubbock flög jag tillbaka till Phoenix. En god vän hade bjudit in mig att spela på Estancia GC, en av mina favoritbanor i Phoenix. Utan min vetskap så var jag med i något slags ligaspel/WSOP. Efter rundan åkte vi allihopa, 35 spelare, till en av ligamedlemmarna och där bjöds det på middag!! En fantastisk barbecue, det vill säga, pulled pork, revben, kall potatissallad, bröd, inlagd gurka och skivad lök. Jättegott!

Det här gör de varje vecka. Om du vill arrangera middagen skriver du upp dig på en lista. De berättade att de hade varit tvungna att inrätta ett slags kösystem eftersom alla ville hålla i middagen. Ofta var fylldes middagslistan upp snabbare än spellistan. Gästvänligheten i detta landet är helt otrolig. Många kan tycka att det beror väl på att de här personerna har det mycket gott ställt men jag träffar även ”vanligt” folk och de är precis lika generösa.

Under middagen/barbecuen går jag runt och presenterar mig för alla gäster. Jag kände en person innan jag åkte dit men tänkte att jag lär väl känna någon mer. Jag stannar till vid ett par och mannen berättar att han är domare på college-touren (NCAA). Han frågar vilken skola jag spelade för under min collegetid, vilka år som jag spelade osv. Jag berättar om TTU och vilka tävlingar vi var med och tävlade på. Då trillar polletten ner …

Vid mitt första år på college, alltså år 2012, spelade vi en tävling i Colorado. Alltid efter avslutad runda, då vi fyller i vår score och ser till att alla siffror är korrekta, finns det en domare med oss som vi kan ställa frågor till eller om vi är oense om något.

Under mina år i USA har jag fått mängder av frågor angående hur mitt namn uttalas och de flesta amerikanarna har svårt att få till det. Vid tävlingen i Colorado frågade domaren mig med mycket frågade röst ”is it Eeeee – l –i- nnnnn?” Jag tittar på hans namnbricka och säger precis lika frågande till honom ”is it B – ooooooo – B?” Vi skrattar och skojar och har en trevlig stund som jag senare ringer och berättar för mina föräldrar. I måndags 5 år senare står jag och B – ooooo –b på en altan i Phoenix och äter barbecue. Hur liten är världen?? Jag älskar det!!

Vi hade en jättetrevlig kväll och vid 21-tiden körde jag hem. Hade speltid inbokad till 7.30 nästa dag.

 

 

Nu har jag bara några få dagar kvar i Phoenix. De här sista dagarna kommer jag försöka hika så många gånger som möjligt. Det är verkligen bra träning men framförallt är det så fint här med ett mycket vackert landskap. Då är det ju dumt att inte passa på eftersom många hike-sträckor ligger endast är 10 minuter från lägenheten. Jag har också bokat in att träffa min teammate från college, Kimmy Hill. Kimmy valde att sluta med golf när hon var klar med studierna. Hon bor nu i Phoenix och jobbar på Yelp. Kimmy lever verkligen i nuet och har aldrig oroat sig för någonting, väldigt uppfriskande att vara runt omkring henne.

En några år gammal bild på mig och Kimmy

 

Njut av Påsken och dess ledighet! När jag berättar i USA att de flesta i Sverige startar ledigheten efter lunch på skärtorsdagen och börjar jobba på tisdagen efter tror de att jag skojar!!

Glad påsk!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s