Det är så bra att ha en room mate, speciellt när hon kommer hem med en juicemaskin! I juicemaskinen slängde jag i blodgrape, citron och lime. Igår kände jag mig lite sjuk när jag vaknade men efter den här shoten, som bestod av en veckas intag av c-vitamin, blev det mycket bättre. Tack Hannah för den investeringen, jag kommer testa att slänga i allt möjligt!

Skolan har börjat och jag har haft tur. Jag fick nog alla de bra lärarna som pratar tydligt, som säger något intressant och som bara inte läser av en power point som de satte ihop i mitten av 90-talet. Dessa lärarna skojar, snackar om Nike, lär mig hur jag ska spara pengar i mitt verkliga liv och uppskattar att man säger god morgon med en europeisk accent. Det gillar jag, det gör att jag förhoppningsvis kommer tycka det är lättare med skolan eftersom det är något intressant jag lär mig. Detta säger jag nu efter varit i skolan i tre dagar! Vi får se hur de låter i mitten av mars.

Vi spelar och tränar golf ute i det fina vädret. Idag har det varit 18 grader och knappt någon vind, underbart väder att vistas ute på en golfbana! Det känns precis som hemma i Sverige i början av maj. Jag ser förbättringar som händer, 2013 bjuder på fler birdies, jag rullar i fler puttar som är av längre avstånd, jag träffar fler greener och har en skön distans till vad det är att spela golf. Jag tar med mig allt detta varje dag i veckan!

På måndag är vi lediga från skolan, det är som min lärare sa: Martin Luther Kings Day eller något sånt tror jag. Sen bad han om ursäkt för att ha på ett nedvärderligt sätt talat om en av de viktigaste männen i Amerikas historia. Det spelar ingen roll vad det är för någon dag, det ska vara 17 grader och jag ska slå på rangen och sortera mina tankar i vilket fall som helst.

Mer juice åt folket och inte sån köpejuice, ja det skulle la vara Brämhults då!

Jag älskar att se personer som blir riktigt glada när de får något. Att man visar sin glädje och inte bara tar allt förgivet. I torsdags hämtade jag upp min Colombianska vän Esteban som spelar golf för TTU:s herrlag. Efter flygplatsen körde vi och hämtade hans nya bil. Han blev som ett litet barn, han var så glad, fast det inte var den finaste eller dyraste bilen. Grymt skoj att se! Mer av det! Det är lätt att bli negativ ibland.

Alla mina dagar har mer eller mindre sett likadana ut, gym på morgonen hemma till lunch och sen golfbanan. Jag spelar mest. Eftersom det inte är så mycket folk ute på banan så går det snabbt och smidigt. Annars blir det jobb på rangen eller chippning. Under förra terminen chippade jag inte så bra så denna termin kommer jag att lägga lite extra tid på chippningen. Vi ska bli bästa vänner mer eller mindre.

Båda golfprogrammen (TTU:s dam och herrlag) har fått en stor donation. Jag kommer inte ihåg från vem men vi tackar och tar emot med öppna armar! Mer pengar till programmet gör att vi kan köpa in bättre golfbollar till rangen eller hyra in en föreläsare, allt för att göra oss till bättre golfare. Så igår under basketmatchen skulle vi gå ner på planen för att ta emot checken. Det skulle vara jag och Esteban att representera spelarna samt alla golfcoacher. Esteban missade tiden och de andra spelarna har inte kommit tillbaka än så det blev bara jag. Vi bara stod där mer eller mindre och alla tog kort. Jag hade fått för mig att jag skulle behöva säga något nere på planen men som tur var det fel. Tack för det!

Nu ska jag göra mellanmål, det blir kanelstekta äpplen med keso!

Just nu är Lubbock ganska så ensamt då många fortfarande är hemma på lov, men det är ganska så skönt på sitt sätt. Jag går upp relativt tidigt på morgonen, alltid en bra start, för att sen dra till gymmet. Eftersom det är varmast på eftermiddagarna så får det bli golfbanan då. Har försökt att komma ut och spela alla dagar. Jag har fått tillbaka suget för golfen och tycker det är väldigt skoj att spela och träna. Nu är det lite mindre än en månad kvar till vår första tävling och det ska bli spännande att börja en ny termin. Vi har ett mycket bra lag och därmed bra chans att vinna någon tävling men framför allt ska vi gå till Nationals (den stora finalen varje år).

På menyn dessa dagar har det varit, kålpudding, kycklingklubbor, tonfisksallad, kycklingsoppa med äpple och curry, smoothies, greekyoghurt med bär osv. Försäker köra lite olika rätter. Förra terminen rullade jag runt på två olika rätter, ganska tjatigt, så det får bli ändring denna terminen.

På fysschemat har det varit ben men mest med enbart kroppsvikt eller endast lätt belastning. Det har även sprungits en del men då bara distanser. Jag har gått till det allmänna gymmet som vi har på skolan för alla elever eftersom gymmet för oss athleter är stängt över lovet. Där har de TV-apparater vid varje löpband, vilket innebär att man kan springa hur långt som helst (krydd). Jag kollar på massa skvaller-program om kändisar hit och dit, totalt meningslöst men ganska så skoj ändå! Sådana saker finns inte i athleternas gym, kanske finns en tanke bakom det …

Nu börjar det närma sig vår första tävlingen för vårsäsongen, Lady Puerto Rico Classic 10-12 februari. På vår hemsida finns en nedräknare, 32 dagar och 9 timmar kvar!

På köpcentrat Walmart idag (där det händer, så att säga). Jag står i kassan och framför mig står en mamma med sitt 4-åriga barn i kundvagnen. Barnet har långt hår precis som många barn ofta har. Barnet snackar på med damen i kassan som är i 60-års åldern. Det tar tid, mer och mer tid. När de är klara säger damen i kassen, gud vilken snäll flicka som följer med mamma till affären. Mamman säger snabbt, det är en pojke. Kassörskan uppfattar inte vad mamman säger så mamman upprepar, det är en pojke. Jag kan knappt hålla mig för skratt, damen säger jaha det såg ut som en flicka, vilket inte gjorde saken bättre! Vem vill höra att ens pojke ser ut som en flicka. När det är min tur frågar hon i kassan mig om jag såg att det var en kille. Som jag skrattade när jag gick ut till bilen!

Idag såg jag något riktigt schysst i en tidning som jag tänkte testa. Man tar banan och mosar den, häller på havregryn, kletar ihop det, rullar det till bollar och sen in i ugnen! Det smakar som banankaka! Det var faktiskt gott, jag åt en när de kom ut ur ugnen men jag vet inte hur de kommer att vara när de är kalla, kanske funkar.

Idag har jag varit på golfbanan, soligt och fint, jag fick till och med lite färg i ansiktet. Annars är det riktigt kallt på nätterna och det blir frost på bilarna. Det händer inte så ofta men om man tar ”fel” parkering, dvs dem i skuggan, så är frosten fortfarande kvar när man kommer ut på morgonen. Idag hade jag parkerat på ”fel” ställe, och hade ingen skrapa (vet inte vart den har tagit vägen) så istället fick jag använda det som fanns, en flippflopp-sko! Samtidigt som jag skrapar rutorna så tänker jag på mina kusiner och morbröder om de skulle skrapa sina fina BMW:s med en flippflopp! De skulle ha sett mig. Kom fram till att flippflopps är verkligen underskattade som isskrapa, det gick hur bra som helst!

Over and out!

Gott Nytt År på alla er i cyber världen! Min nyårsafton firades i San Marcos tillsammans med Christoffer och två tjejer som cokså spelar golf här. Vi hade det väldigt trevligt.

Idag och igår har jag varit så sugen på att komma hem till Lubbock och börja träna golf och förbereda mig inför nästa tävling som börjar den 8 februari i Purto Rico. Jag är kommer att fortsätta på samma spår med träning som jag gjorde innan jullovet.

Nu har jag och Christoffer varit med varandra hela tiden i tre veckor och det märks att vi i vanligt fall inte är så här mycket med varandra. Det är inget som man kan ta på vad som är felet men jag tror det är att jag börjar längta hem till mitt ”normala” liv där jag bestämmer allt och inte behöver anpassa mig till någon eller något. Det är en underbar känsla att veta att jag saknar golfen bara efter ett litet uppehåll och att jag saknar min hemstad (som alla andra säger är så tråkig).

Mot gymet och löpbandet!

Vilken resa vi har varit med om!

Uppdateringen har varit under all kritik men det berodde på att Internet på båten var väldigt dåligt. Men nu är vi tillbaka i vår hemstat Texas och här har vi bra uppkoppling.

I åtta dagar har vi varit på havet och vi har inte varit sjösjuka en enda gång, kan ha att göra med att skeppet bara går i 33 km/h, väldigt väldigt långsamt, men det gjorde oss ingenting. Från New Orleans, där vi startade, bar det av till första stoppet som var Jamaica. Det tog nästan två dygn att komma dit. Både jag och Christoffer blev riktigt paffa när vi fick se hur Jamaicas natur såg ut från båten, mycket gröna träd/buskar samt någon sorts tall. På Jamaica sken solen och vi var nästan hela dagen på stranden fram tills vi skulle lämna ön igen. Underbart!

Vid landstigning i varje hamn kände man sig nästan som en lågstadieelev (kanske lite överdrivet) men man fick ett klockslag då alla skulle vara tillbaka på båten, instruktioner var det var tillåtet att röka, samt vad man fick ta med sig ombord på båten.

Efter Jamaica väntade Grand Cayman. Jag har aldrig hört talas om platsen eller någon jag känner som varit där tidigare. En underbar plats och väldigt vackert. Vi hade gärna stannat där längre. Vi tog vara på solen och åkte till stranden direkt. Efter några timmar stack vi in till stan och kollade om man kunde göra några bra inköp.

Vi lämnar Cayman och ger oss iväg igen ut på havet. Efter några timmar får vi reda på att en passagerare har livshotande skador så vi måste vända tillbaka för att släppa av denna person. Skönt att det löste sig och det gick ingen nöd på oss vi märkte knappt av det. Mexico som var vårt sista stopp bjöd på regn. Så alla planer på strand, sol, solkräm och sand försvann ganska snabbt. Istället blev vi riktigt taggade på en snorkeltur som erbjöds.

I 3 timmar var vi ute med en mindre båt och snorklade. Tre stycken olika stopp med 12 stycken andra fiskintresserade personer. Det var kul men något som slog mig är vad turister kan vara dumma. Där åker vi ut med båt osv så när vi hoppar i så slänger instruktören ut lite mat så diskret han kunde för att vi skulle tro att alla de fiskarna bara dök upp där. Men i och för sig så är det ju fiskar vi vill se men det blir ju liksom inte riktigt samma sak då. I utvärderingen efteråt skrev vi att det är ganska så komiskt att han matar fiskarna.

Vi är jätte nöjda med resan, det har varit väldigt lugn, ingen stress, inga måsten, ingen mobil, ingen facebook. Jag märker att det är mest jag av oss två som har svårt med att tagga ner. Jag tror att det måste hända någonting precis hela tiden. Under resan har jag verkligen laddat batterierna. Nu står de på 100 igen och jag är så sugen på att starta igång vårsäsongen. Och det var ju precis vad denna resan var till för!

Tack till tomtarna i Skrea som gjorde det möjligt för oss att se oss om i den stora världen!