Lyckan som uppstår när man märker att man i stort sett sitter i maskinrummet på flyget. Idag fick vi platserna längst bak, rakt utanför fönstret hade vi maskineriet. Som de dåna under de tre timmar det tog oss att komma till Florida. Det är vid dessa tillfällen jag är extra glad att jag la någon tusing extra på mina hörlurar med tillgång till att stänga av ljud som kommer utifrån. Beats by dr. Dre rekommenderas skarpt!

Nu har mitt lag spelat flera tävlingar, varit tillsammans under en längre period och under förra tävlingen spelat mindre bra, då kan det lätt bli mycket av:
-skit snack om allt och lite till: väder, vind, fula skor, varför sa hon så?, varför gjorde den så?, varför finns det inga rangebollar? (tjejer!!)
-trötta huvuden
-pissig attityd
– och det går i en spiral nedåt, det drar oss nedåt så hårt utan att ingen bhinner uppfatta vad som händer.

Stor eloge till min coach Jojo som igår snackade om att vi är ETT lag, att våra coacher är våra störta fans samt att det är viktigt att vi gör denna tävling till en vändpunkt.

Jag fick privilegiet att lära mig något mycket lärorikt som blev väldigt enkelt för mig att förstå och något som jag tar med mig. Det spelar ingen roll inom vilket område det handlar om, sport, prov eller jobb. Varje gång vi (eller jag menar jag) lägger energi eller bara en tanke på något som är utanför min förmåga att kontrollera gör jag (tänk att det är jag själv som sätter stopp!!) att jag inte kan nå min maximala nivå i att utföra aktiviteten. Det blir som att bygga ett stort plank mellan sig själv och min maximala nivå att agera/handla. Jag kan själv påverka hur stort jag vill att planket ska vara. Det går snabbt att bygga ett stort jäkla plank som sitter där de sitter men med hjälp av träning finns det möjlighet att riva det. Detta är något som jag tar med mig in i tävlingen eftersom det är precis där jag VAR förra veckan utan att jag hade en aning om det. Tack, tusen tack!

Texas Techs tjejer bygger inga mer plank, betong väggar, 40 våningshöghus och inga radhus för den delen heller.

Det var längesedan jag skrev. Tokig vecka i skolan samt bara tre dagar hemma innan vi skulle sticka till nästa.

Jag avslutade tävlingen med en 74 och kom in på 19de plats. Det blev ingen bergsklättring i resultatlistan som jag hade hoppas på. Puttningen var inte på sin plats. Många kortputtar missade som kom helt och hållet på osäkerhet. Jag hade inte bestämt mig för vilken linje och för hur hårt jag skulle slå bollen då blir det inget av det.

Efter vi kom hem fråga coach Jojo mig om jag ville testa hennes putter. Vi har pratat om de tidigare eftersom jag upplever att min putt är lite lätt och lite för lång. Den nya puttern känns het, kommer sänka många puttar med den och vi startar vårt sammarbete redan nu i helgen.

Imorgon sitter vi på planet till Florida. Där ska vi spela East Carolinas tävling. Frida Gustavsson Spång som var min granne på gymnasiet i Ljungbyhed kommer att vara där och jag har inte sett henne sen i sommras så jag längtar sååå. Vi kommer att snacka om allt mellan himmel och jord, hur grymt som helst!

Innan vi stack till Austin hade jag historaprov. Eftersom jag det inte gick så bra på mitt första prov var det väldigt viktigt att jag spikade detta. Igår fick jag reda på att jag fick 85 av 100 vilket kommer hjälpa mitt betyg i massor. Jag blev så glad att jag nästan gav min lärare en kram.

Idag har vi haft röda tröjor och efter 10 timmar i solen går nu mina armar och tröjan i samma nyans. Jag hade en riktigt bra runda, skickade i en 69 på morgonen. Allting flöt på bra, jag var i min egna värld och jobbade bara på. Efter 17 spelade hål började jag tappa fokus, jag hade svårt att koncentraera mig och kunde inte hålla reda på tankarna. Efter lunchen blev det inte heller bättre. Jag blev yr, fick sätta mig ner vid något tillfälle och borta var spelet. Inget gick riktigt som jag ville och jag fick kämpa mig runt i värmen. Jag tror att jag fick lite vätskebrist och inte tillräckligt med salter under dagen.

Jag kom in på en 77 och inte riktigt i mitt riktiga jag. Jag kände inte igen mig själv, jag brydde mig liksom inte riktigt. Vilket aldrig händer. Jag är jätte tävlingsinriktad och ser alltid det som väldigt viktigt när det är tävling. Idag var de annolunda men som tur har jag 18 hål kvar imon som jag kan klättra på. Jag ligger just nu på en delande 17 plats. Imorgon kommer broder Christoffer ut och tittar. Han kommer att såklart att bära rött och svart samt ha en Texas Tech keps på sig. Ibland kommer rundor som man inte vill ta med sig eller tillhöra eller bry sig om att det gick skit. Idag var en sån runda för mig. Jag väljer att inte oroa mig för imon för jag vet att något inte riktigt stod rätt till under eftermiddagen idag.

Följ tävlingen här
God natt!

Denna veckan har vi haft Sheryl Swoopes, en av världens bästa bakset spelare. Hon har vunnit det mesta inom basket. Hon har representerat USA i OS fyra gånger och har massor av KUNSKAP. VArför hon kom till oss var för att 1993 var hon med och vann Nationals NCAA finalen (största man kan vinna i college) för tech. Hon ville hjälpte oss och hon hjälpe oss med att rent ut

-skita i allt skitsnack och var fokuserad. Var fokuserad på det du kan påverka och inget annat. Låt allting annat bara glida av. Eftersom det inte kommer att ta dig närmare målet.

-ha som mål att bli bäst, sträva alltid efter att kunna slå de som du trodde var omöjligt. Vilket i vårt fall är att vinna NCAA Nationals. Helt klart att vi har en chans att vinna!

Swoops är en fantastisk idrottare och jag gillar henne skarpt. Hon vet vad hon snackar om det är en sak som är klar! Go Swoops!

Just nu är vi i Austin och ska spela in banan imon. Jag har köpt solglasögon för att ha i poolen för 5 dollar. Vilket kap! Vi har ätit cupcakes, som det så mordernt heter, från en liten vagn. Typ som en korvmoj, mkt festligt. Jag älskar Austin, det liknar Europa mer än vad Lubbock gör.

Denna veckan bor vi i sviten! Stor skön säng, kök, middagsborg, soffor och 14 våningen. Jag gick ut på balkongen och tittade ner efter det gick jag snabbt in igen. Det är okej för mig som är höjdrädd att titta rakt ut men när jag tittar ner…

Inspel kl 13:00, ska bli åska och regn. Håll tummarna att vi hinner spela innan.
KRAM

>br />

En vecka i skolan har gått och vi alla har överlevt, skämt o sidor. Det var inte farligt alls. Bara lite slit med engelska det är allt. Igår avverkade vi en kvalrunda inför nästa tävling som går spelas i Austin på lördag. I Austin väntar min kära bror så jag vill verkligen åka. Det är Christoffers tjejlag som håller i tävlingen, Texas State och banan ligger 20 min från hans boende.

Jag ligger just nu 3a av 4 stycken. Det finns 3 platser. Jag glömde helt av att ”spela” golf. Jag var där och var ute efter en bra score då funkar det inte. Kroppen gjorde inte som knoppen sa vilket var -GÖR BIRDIES NUUUU! Jag har lärt mig att det inte funkar för mig. Jag måste ”spela” spelet, köra ett slag i taget och inte tänka på någon score för att birdisarna ska komma. Bättre sent än aldrig kom jag på det när jag kom in.. Jag tar dem imon. Jag är bara två slag efter första plats.

Idag har vi och 13 500 andra varit på ”The Color Run”. Det är en organisation som åker runt i USA och arrangerar 5 km race. Under racet så sprutas det ut pulverfärg. Mängder av olika färger och våra vita kläder blev färgade. Det var riktigt roligt, ingen direkt tävling mer en rolig grej! Det var nog väl att det bara på skoj med tanke på att jag har varit förkyld hela veckan.

Ikväll var det Lady Raiders Basketball som spelade, de var i första omgången av slutspelet. Tyvärr förlorade våra tjejer med ett poäng. Det var grym stämmning men riktigt pissigt att förlora!

Söndags att göra:
-Gå upp tidigt och plugga historia
-Kvala 18 hål
-Skriva engelska
-God Natt

Engelskan är inlämnad. Jag har en stående inlämning i engelska varje vecka på tisdags kvällen. Det är alltid en lika stor sten som droppas när man har skickat in det. Av någon anledning så blir jag alltid väldigt effektiv just på tisdagskvällarna. Som tur är har jag inköpt en body lotion som enligt flaskan ska ta bort stress. Ehhh jag vet inte riktigt hur bra den fungerar..

Våren/sommaren har redan kommit till Texas för några veckor sedan men idag var de första gången jag såg blommor på träden! Fin fint, men så tittar man ner på gräset och det är förtfarande stendött och brunt.
Fysträning med laget i morse och jag kommer ha träningsvärk imon. Jag känner det redan läggdags och det är aldrig ett bra tecken inför morgondagen. Det värsta är att läsa puttar nere på huk, gå på toaletten eller gå uppför trapporna till lägenheten, jag tror att väldigt många vet vad jag snackar om. Men det är stora ilandsproblem dock.

Idag var det dags för vår alldels egna video från Spring Break att släppas!! Bev min team mate från Philipinerna satte ihop filmen. De har inte mkt med golf att göra, men de visar på hur roligt vi har tillsammans och vad vi gör när vi inte är på golfbanan ungefär. Det ser ut som vi äter hela hela tiden men så illa är det inte. Men självklart skulle vi fira Gabbys födelsedag!

Skepp och hoj, förkylningen stannar kvar kan man la säga!