Igår blev det klart, vi kommer att tillhöra Region West när Regionals spelas nästa vecka. Det är 24 lag som slåss (spela golf) om 8 platser, dessa 8 lag går till Nationals. Det finns ingen annan väg att komma till dit. Så det är bara att spela grymt bra så får man en biljett. Banan vi kommer att spela är Colorado National Golf Club, jag har kollat upp den och den ser riktigt fin ut. Men innan jag kan börja fantisera om att i bästa fall vinna Regionals (japp jag kan berätta att det försigår många tankar i detta huvud på en dag, känner mig som en riktig dagdrömmare ibland) måste jag kvala. Vi har spelat nio hål och vi har 18 kvar. Jag ligger just nu tvåa men det är mycket tätt. Jag är glad att det inte är jag som ska ta ut laget till tävlingen eftersom det kommer att bli ett fruktansvärt svårt val för coach. Fem tjejer, en ska bort så är reglerna, hårda men väldigt lärorika. Efter att ha fått stanna hemma en tävling som jag gjorde förra veckan så har jag själv börjat spela mer golf. Det är ändå på banan som vi ska vara som bäst så varför inte hänga där så mycket som möjligt. Jag känner själv att jag lärt mig att ta med mig det som jag tränat på träningsområdet till allvaret på banan vilket är mycket viktigt.

I helgen försökte jag göra pannbiffar, kokt potatis, brunsås med lingonsylt. Dock har de inte lingonsylt så det får bli cranberry men det går alldeles utmärkt. Jag tror att jag missade såslektionen, det liknade mer en stuvning, super tjock. Blev helt okej efter lite mjölk men det är ju inte som hemma liksom. Igår hade jag tutorlektion. Det är en kille som hjälper mig med politiken. Jag har funderat många gånger hur han stått ut. Han tar hand om en blond tjej som frågar 100 frågor och inte alltid kommer ihåg alla olika ord som har stor betydelse. Igår hade han köpt ett kinderägg till mig, jag vet inte vem av oss som var mest nyfiken på vad det var för leksak inuti, mycket snällt av honom. När denna kursen är över vilket är nästa måndag då ska jag och han fira tror jag. Jag funderar på att ta med något att fika eftersom jag och han klarade oss igenom hela terminen.

Idag gav coach oss en uppgift för att bli ett lag som jobbar mot samma mål och gör det tillsammans som ett lag. Vi ska på lappar skriva minst två saker som vi tycker är grymt bra om våra lagkamrater. Alla kommer att göra samma sak och vi kommer att spara dessa lappar i våra bagar och alltid veta att vi är uppskattade av våra team mates och att det spelar aldrig någon roll hur många slag vi har på score kortet. Jag tyckte det var en riktigt bra ide. Men det är supersvårt att skriva ned det med ord. Jag försöker också göra det extra fint så det tar en liten stund, men de är det värt.

Nu är det dags att förbereda ett tal. Jag ska vara för att det är okej med ”hate speeches” vilket är ett tal då man har rätt att kränka en annan etnisk eller religiös grupp. Det är inte så lätt att övertyga andra att de ska tycka detta är okej när jag själv tycker det låter helt och hållet vansinigt, men det är väl bara att köra på och se det som ännu en uppgift som jag måste göra.

På bilden är en av dem som jag hängde med mest under helgen när jag var ensam, han är ganska så tyst av sig men mycket trevlig, skämt o sidor.

Dagens fyspass bestod av mkt ben på schemat och jag gillar inte alls det. Riktigt gött när det klart, klockan har aldrig gått så sakta som den gjorde under det passet. Men imon är det dags för kondition, tack gode gud för det men jag kommer antagligen inte kunna röra mig ändå eftersom benen kommer kännas som två stenar. Efter fysen skypa med Sverige, sen 18 hål innan mattelektion. Efter matten var det dags: jag skulle hitta ett ställe som skulle göra någon sorts besiktning av bilen som alla måste göra varje år. Min gick ut i mars så det var ju ganska så lämpligt att ta tag i det nu. Jag trodde jag hade helt kontroll över vart detta ställe låg, så var dock inte riktigt fallet.. Jag och min bil (ingen AC=super varmt) snurrar runt i Lubbock och stannar vid tre olika ställen som jag tror är de rätta men jag blev bara lotsad till nästa. Så här höll jag på i kanske 40 min och tankar kommer om att det är inget fel på att bara ha en cykel och skita i bilen som bara tar av min tid. Tid som jag vill göra något helt annat på. Men bilägare som jag är måste jag göra dessa saker, innerst inne gillar jag min fula vita bil ganska så skarpt ändå. Efter besiktningen var klar lämnar jag stället mycket nöjd och bara 24 dollar fattigare. När jag kör därifrån tänkte jag att det är lika bra att fylla på med vuxenpoäng när jag ändå håller på så jag svänger inom Starbucks och testar ett inside tips som jag hade fått; iced soya latte. Det var faktiskt riktigt gott och det är något som jag rekommendera..

Imon är det fredag och jag älskar fredagar!

;

Senaste dagarna har vi slängt in extra träningstid med laget. Coach har tagit bort den obligatoriska fysen så nu kan vi träna golf två extra timmar, eftersom vi bara har 20 timmar per vecka att träna med laget. Under helgen har vi också stöttat våra tennisspelare. Både tjejerna och killarna är riktigt vassa. Tjejerna vann i helgen conference det var superstort och killarna spöade skiten ur en annan texas skola, ganska så viktigt! Stämningen och hur härligt det är när ens skola vinner är obeskrivlig, alla blir vänner med alla, bara man bär rött vilket är vår färg så är det bara fritt fram att snacka. Jag gillar verkligen det, hela skolan känns som en stor familj. Att se en sistaårs elev vinna sista matchen som var avgörande och se hela laget heja fram honom var magiskt. Jag hoppas att få uppleva det under mina college år.

Vi har haft några riktigt bra dagar med träning, vädert har varit perfekt. Inte för mycket vind och 30 grader. Laget som åkte idag kunde nog inte haft bättre förberedelse. Denna gång kom inte jag med, så jag kommer att vara hemma. Detta är första kvällen jag är hemma själv i lägenheten och nu kommer jag ihåg hur jäkla mörkrädd jag är. Det är bara att sätta på hög musik tända alla lampor och plugga lite politik så ska det nog gå bra. Idag började jag med ett fyspass kl 6, mestadels kondition samt lite core. I skolan idag hade jag prov i kommunication. Jag var så satans nervös innan provet jag hade inte pluggat så mycket men det visade sig att det var alldeles tillräckligt, jag klarade mig fint. Ut till golfbanan spelade 18 hål själv. Sen ser jag att några av killarna ska ut och spela så jag hänger på dem också och försöker söpa skiten av dem. Det var nära men denna gång vann de. Mitt spel börjar komma igång vilket är mycket skoj att se. Nu har jag 5 dagar att planera själv. Det kommer att bli ungefär 18 hål spel med olika spelövningar varje dag samt puttning, chippning och wedgar. Allt för att vara förbered när laget kommer hem och jag har möjligheten att kvala in till nästa tävling. För sitta här hemma själv är absolut inte skoj, jag ska med till nästa!

Over and out

I onsdagskväll kl 20:00 träffades alla tennisspelare (vilket betyder, ett gäng killar från Brasilien) samt alla golfare. Vi skulle lära oss vad ledarskap är för något. Mycket mer än så visste vi inte. Alla var intresserade att höra vad killen hade att berätta. Killen/Mannen som kom och föreläste hette Marc Tribus. Marc hade varit i Afghanistan i 20 år för den amerikanska militären. Han hade varit ledare för en grupp som gjorde de farligaste jobben inom det militära. Så ni kan tänka hur mycket respekt vi skitungar hade för honom innan han ens hade börjat. Respekten blev inte mindre av att killen fortfarande var lika vältränad som han antagligen var i Afghanistan. Jag har aldrig varit så tagen av vad han sa (läs skrek) till oss under 2 timmar. Han ville förklara för oss hur viktigt det är att vi älskar och tror på varandra i laget, ett exempel han gav var att de amerikanska militärerna fightas inte för landet, visst de bär deras flagga, med de fightas för att det vill det allra bästa för laget (de andra soldaterna). Vi pratade även om vad som är viktigt att ha i ett lag. Lojalitet, om det inte finns i laget kommer vi sitta i ett rum med honom i timmar och rensa all skit som medlemmarna i laget går och bär på. En av golfkillarna ställde sig upp under föreläsningen och ville be om ursäkt till en annan spelar för att han snackat skit om honom. Wow tänkte jag, fy fasen vad starkt gjort och genom det kommer deras lag bli ännu tajtare än vad de var innan, det är exakt sådana saker som ett lag behöver. Positivtet, om inte laget är positivt kan vi lika bra skita i det. Om en spelare är energitjuv, säg till direkt. Ärlighet, om vi inte är ärliga mot oss själva och andra gör vi oss själva bara en otjänst och kommer antagligen aldrig att nå målet. Frågan är hur gärna vill vi nå målet, är vi beredda på att ge upp saker for att nå målet tillsammans som ett lag. Varje spelare ska vara ruggigt stolt över att sätta på sig Texas Tech piken varje gång vi ska tävla och att vara en del av laget.

Vid senaste tävlingen hände det en liten incident på rangen med ett annat lag, innan vi skulle gå ut. Vid det tillfället visste jag att mina team mates kommer inte lämna mig och jag kommer absolut inte lämna dem i sticket. Vi ”argumenterade” mot det andra laget som ett riktigt lag och vi kände så mycket för varandra. Det var häftigt att uppleva, vi har aldrig varit sa patriotiska, de vill säga inte för vårt land utan för vår skola och hur stolta vi är över att vara Texas Tech. Efter den händelsen ville vi slå dem (i tävlingen) ännu mer än vad vi ville innan. Nu har vi ungefär 9 dagar på oss att bygga upp ett riktigt starkt lag inför Conference och det ska vi klara. Alla tjejerna är på och vi kommer inte att lämna något åt slumpen. Den känslan vi hade på rangen, ska vi skapa utan att något illa behöver hända.

The only thing you can really conrol is your attitude – positive is contagious!!! Marc Tribus