SVERIGE!

 

 

Då var jag på plats i hemstaden Falkenberg. Jag är en äkta falkenbergare tror jag i alla fall, jag älskar att komma tillbaka hit och jag kommer aldrig att lämna min boniga dialekt. Innan jag lämnade Texas klarade jag av körkortet. Efter mycket strul med papper osv så var det min tur att köra min egna bil till ett ställe sitta där och vänta på att man skulle komma ut och köra med mig i tio minuter. Det var fickparkering samt köra runt kvarteret. Jag var nervös, fast jag haft svenskt körkort i mer än ett år. Tekniskt sätt kan jag köra på mitt svenska körkort i usa men nu när jag tog det amerikanska kommer försäkringen på min bil att gå ner vilket jag tackar för.

Jag och Bev klarade efter ett tag flytta ut alla saker från min lägenhet. Vi använde oss utav hennes golfvagn eftersom vissa saker var för tunga att bära. Ganska så nöjda var vi efter att allting var klart. Det kändes även som om vi aldrig skulle fixa det. När jag kommer till Londons flygplats och ska åka buss till en annan terminal sitter det en man i 75 års åldern jämte mig. Han frågar vart jag flög från, jag berätta att jag kom från Lubbock och var påväg till Köpenhamn. Mannen tittar mycket glatt på mig och ser lite fundersam ut. Han frågar mig: det är inte så att du studerar på Texas Tech? Jag sa till honom att jag var med i golflaget och var nu påväg hem. Nu han mannen ett ännu större leende. Han säger kort och gott, jag tog min examen från Texas Tech 1956. Efter det tillbringar vi de fem minuter som bussen tar att prata om alla olika byggnader och hur det ser ut där nu osv. Mycket trevligt och det är alltid liks skoj att stöta på någon som har anknyttningar till Tech. Av någon anledning så tillhör vi tillsammans och det spelar ingenroll hur många år det är emellan.

Min snälle bror satt på perrongen och väntade när jag kom med tåget till Falkenberg 20:19. Efter lite mat somnade jag nästan direkt. Det slog mig också hur mycket jag saknar  AC:n som finns i varje byggnad i usa. Det är varmt inne och det är varmt ute. Men jag klagar absolut inte. Jag tar detta varje dag i veckan. Idag startar även en ny period. Det är en två månades uppbyggnads och förberedelse period för en ny säsong som startar nästan direkt när jag kommer över till usa. Under denna period kommer det bli mycket träning och fys träning. Jag kommer även att spela några få tävlingar under sommaren.

Hej kära vatten från kranen oj vad jag har saknat dig!

Vad gör jag i Lubbock?

Vad jag har gjort sen sist

Blivit påmind av att 19 maj är en dag att minnas. 2009 dog min mormor den 19 maj. Hon var de snällaste och mest omtänksamma människan jag någonsin kommer att träffa i hela mitt liv. De växer inte på träd.

Nästan alla tjejer har åkt (bara jag och Bevbanan kvar) och det är inge skoj att säga hej då om man e en känslosam fjant.

Ätit ägg och apelsin till frukost fyra dagar irad. Typ det som huset erbjuder. Inte alls illa men börjar bli lite tråkigt.

Varit super avundsjuk på att inte få åka till Nationals. Jag ville verkligen dit.

Köpt stora lådor som jag nu ska lägga ner alla mina saker i.

Varit på graduation. Det var ju ingen större spänning direkt. Först fyra alldeles för långa tal sen uppropning av minst 800 elever samt vad för sorts utbildning de hade tagit. Jag kan erkänna att vi lämnade när vi hade hört Gabbys namn ropas upp. Det var alldeles för kallt där och tråkigt. Men jag är glad att jag gick så jag har sett hur det går till. Förhoppningsvis ska det ju vara min tur om tre år!

Fått ont i trampdynan av att gå i platta fin flipp-flopps, skrämande hur ont jag kommer ha den dagen jag tar på mig ett par lite högre skor.

Gratulerat Oscar Lengden till hans lags seger i Nationals för division 2 skolor. Han är vass som satan!

: )

Grattis Norge!

På onsdag smäller de, jag stick hem från Texas till favorit västkusten. Dock har jag en bild av sköna sommarkvällar. Jag tror att jag får ändra de förväntningarna så jag inte blir deprimerad när det kanske regnar där hemma. Annars e de massor att göra såhär de sista dagarna. Jag ska betala flera hyror så jag inte behöver göra det hemifrån. Fixa skatten. Fixa körkort. Fixa hälsokoll. Lämna tillbaka böcker. Flytta ut ur min lägenhet. Flytta till en annan lägenhet. Checka ut från skolan. Osv. Dessa dagar innan jag åker hem har jag valt att göra till en liten viloperiod. Jag har haft en väldigt lång säsong och jag känner mig trött i kroppen. Jag tror det är exakt vad jag behöver. Jag kommer nog spela några niohåls matcher under kvällarna men mest för att det är så jäkla skoj. Annars försöker jag sova ganska så mycket och inte stressa. Jag tar dagen ganska så mycket som den kommer. Det är gött nu när de flesta av mina måsten är avklarade. Imorgon ska jag på graduation. Det är Gabby i mitt lag som är klar, men hon kommer att spela med oss nästa år också. Hon är smart och ska nu börja sin grad-school. Annars är det 30 grader ute och inte så mycket vind. Ikväll funderar vi på att gå på baseball. Jag har aldrig varit på baseball så det hade varit skoj att se vad de killarna går för. Bilden är från sista gången vi i laget var med varandra. Nu ses vi inte förens i Augusti igen, känns super tråkigt men det är så det fungerar.

Passar även på att säga Gratulerer med dagen alle sammen!

treslagärsåsatansmycketibland!

Idag är det 365 dagar ungefär till jag och mitt lag får en ny chans. Det är 365 dagar som jag kommer förbereda mig varje dag och försöka bli lite lite bättre. Det är ett mycket besviket och ledset lag som kom tillbaka till hotellet. Vi spelade inte riktigt lika bra idag och Oklahoma kom bakifrån och tog vår plats. Tre slag är det ifrån att vi skulle få åka. Vi slår under hela tävlingen 893 slag och i slutändan är det tre slag som skiljer. Det finns inte så mycket att säga. Men en sak e säker att ingen ska räkna bort Texas Tech nästa år! Vi ska ha vår revansch mot Oklahoma det är något som är säkert i alla fall.

Come on Tech!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte vart jag ska börja. Som jag skrev tidigare följde jag med mitt lag till Colorado eftersom de skulle spela Regionals där. När vi kommer till golfbanan sträcker sig Bev (en super gullig tjej i mitt lag) i handleden på något sätt. Hon kan inte spela tävlingen och jag ska nu spela! Jag hade varit inställd på att inte spela tävlingen men tyckte det här skulle bli väldigt skoj! Första dagen spelade vi helt okej, detta är det bästa startfältet vi har spelar mot under hela året. Vi var delad tia. Jag hade en 77a. Kände att det kunde varit mycket lägre, precis som om alla golfare inte säger det efter en runda. Men jag gjorde inga birdies så bogiesarna kostade väldigt mycket. Vi måste komma topp 8 av 24 team vilket är svårt men vi kan absolut klara det. Efter andra dagen ligger vi 6a. Vi spelade riktigt bra idag om man tänker på förhållanderna. Det började regna på tvåan och sen regnade det hela vägen. Jag skickade i en 75. Det känns bra, vår lagsammanhållning är bättre än någonsin. Vi skrattar och har så skoj, alla supportrar varandra och vi hejar verkligen fram varandra. Det är skoj att se och jag tror det är precis vad vi behöver en dag som denna när det är svinkallt. Jag passade på att slå en ganska stor slice på elvan in i den höga tjocka ruffen, jag kan säga att de sockarna och skorna och regnbyxorna var pisseblöta efter den lilla trippen. Imon håller jag mig på fairway.

På schema nu står det, få allting torrt inför imon. Hårblåsen går på högvarv och sitter i golfskorna, det hänger saker överallt. Vad gör man inte för att gå till Nationals! Jag skulle kunna göra vad som helst för att få en plats. Imorgon är det en stor dag men jag vet att alla mina tjejer kommer att försöka gå ut där och spela som om det var vilken annan runda som helst, jag tänkte också passa på att njuta så mycket jag kan. Inte så många gånger per år man spelar med de som är rankade nummer 1 i hela USA, UCLA och samtidigt ha möjligheten att gå till Nationals. Imorgon slår vi ut klockan 8.20 och väderprognosen säger regn hela dagen och runt 18 grader. Dock vet jag inte om dessa 18 grader som de skulle va idag också verkligen är 18, de var svinkallt och jag kom på mig själv stå och göra ”längdskidor uppvärmnings drillen” mitt på fairway eftersom jag frös så mycket. En annan sak som jag bara älskar med denna tävlingen, inte lunchen för den suger, utan rangebollarna, det är spliter nya ProV1, rena och fina. Det känns som jag är i himmelriket varje gång jag står och slår mina smyg fadar på rangen!

Here We Go Tech!!

Ni kan följa tävlingen här
(8 timmar efter svensk tid)

Den blomstertid nu kommer…

Nästan i alla fall. Igår var de sista dagen i skolan och det är alltid en speciell känsla. Jag älskar den! Dock fick inte jag följa med på tävlingen och spela. Men jag kommer att följa med tjejerna och hoppas att jag kan bidra med något. Jag har även för min egna räkning tänkt kika in den spelare som är bäst i startfältet och se vad hon gör. Jag vill försöka se det som om jag kan få ut något av att vara där och lära mig fast jag var mkt ledsen att jag inte fick chansen att spela. Alla mina lektioner är över men jag har dock två prov kvar när jag kommer hem. Efter de är de över på riktigt till slutet av augusti!

Bilden är från den lilla tillställningen vi hade igår. Alla athleter var där och de skulle delas ut alla möjliga pris. Jag fick pris för bäst styrka och kondition i mitt lag samt ett pris för bra jobbat i skolan. Jag var nominerad till årets team mate men det var det en fotbolls tjej som fick. Jag har en ny chans nästa år kanske. Sitter på flygplatsen just nu. Det är dags att åka till tävlingen i Colorado. Ska bli skoj att se alla andra lag och hur bra tjejerna kan spela.

Det är moln och regn och 15 grader i lubbock idag, tur vi lämnar!