Längtar efter min Mazda

Den april 21, 2017april 21, 2017 Av Elin Arvidsson Golfi Florida2 kommentarer

Påsken är över!

Under de senaste dagarna har jag mer eller mindre upplevt mig som en superkvinna som löser allt. Låt mig berätta om min Annandag Påsk:

Klockan 5:20 ringer alarmet. Studsar upp och redan då infinner sig stressen när jag tänker på allt jag ska göra. Jag ska packa, tvätta lakan och städa så det ser fint ut när nästa svenska tjej anländer till Swedish Golf Teams lägenhet i Phoenix. Ett kanonställe som jag har fått lov att nyttja de senaste veckorna. Jag hade helt glömt av hur lång tid sådana här saker tar. När jag är färdig med det blir det bokning av flygbiljett och anmälan till golftävling. Därefter måste jag köra till receptionen och lämna tillbaka lägenhetsnycklarna samt fylla i några papper som måste postas på ett speciellt postkontor. Puh!

Efter att ha bockat av allt kör jag till golfbanan för att träna och därefter spela 18 hål. Jag spelar kanongolf i 16 hål och är 4 under par. Det här går ju så bra! Skoj skoj! När jag ska slå ut på det 17:e hålet slår det mig … något som jag troligtvis lyckats glömma bort under de första 16 hålen … efter rundan ska jag köra till Las Vegas. En 5,5 timmars körning från Phoenix. Kommer in på 70 slag, duschar snabbt på klubben, fyller på med kaffe och sätter mig i bilen. Kör till Las Vegas och kommer fram till min helt fantastiska bonusfamilj. Klockan visar 22.00. Jag och pappan i familjen, Ron, sätter oss i köket. Jag fixar varm choklad, ingen aning varför jag var sugen på det just då eftersom jag endast brukar dricka det hemma i Sverige när det är vinter, kallt och för att bli varm i kroppen. Det problemet har vi ju inte här i Las Vegas just nu då termometern visar mellan 25 och 32 grader. Ron frågar mig om hur jag har haft det i Phoenix, jag berättar om golfbanor jag spelat, hur golfen går och om alla trevliga människor jag mött. Klockan 23.20 går jag till mitt rum och somnar direkt, helt slut.

Ni som följer mig på Instagram har säkert sett att jag redan är på väg till Florida! När jag lämnade USA i november, förra året, fick jag parkera min bil i en av mina vänners garage i Orlando. Så där har bilen stått ända tills nu. I mars när jag flög tillbaka till USA var jag inbokad på träning i Las Vegas och Phoenix samt att jag skulle spela två tävlingar i Phoenix. Som ni förstår är det var alldeles för långt att köra från Florida till Las Vegas och Arizona med min Mazda. Därför tog jag och hyrde en bil. För er som har hyrt bil vet att det blir mycket dyrare om man vill lämna tillbaka på annan plats än där du hämtade ut den. Nu skulle hyrbilen tillbaka till Las Vegas, så därför fick jag ta en sväng därom. Men för mig var det ingen uppoffring eftersom det är alltid lika roligt att träffa Ron och hans familj. Även om det bara var för en kväll.

Anledningen till att jag nu är i Florida beror på två saker. Efter att jag hämtat min bil (har faktiskt längtat efter min Mazda 3:a!!!) ska jag köra till min vän Emily som bor i Statesboro i Georgia. Emily var under min tid på Texas Tech assistent till mitt lags coach Jojo Robertson. Nu är Emily head coach för Georgia States Womens Golf Team. Jag har lite grejor hos henne från min collegetid. Nu ska Emily flytta och då måste mina saker plockas ut från lägenheten. Jag har funderat på att skänka allt till välgörenhet. Det är lite tavlor, en säng och lite annat smått och gott. Eftersom jag inte har något eget ”krypin” skulle jag bli tvungen att magasinera. Skulle det vara så att jag skaffar en ”bas” nästa år så blir det enklare och troligtvis billigare att fixa allt då istället för att betala hyra för ett lagerutrymme.

Samtidigt som jag är på östkusten har jag anmält mig till reservlistan på en Symetra Tour tävling som går av stapeln samma vecka, endast 3 timmars bilfärd från Emily, två flugor i en smäll. Men om jag ska vara ärlig så är chansen inte så stor att jag kommer med på tävlingen. Jag vet inte vilket nummer jag är på listan men jag måste ge det en chans.

För några dagar sedan pratade jag med min kompis Frida Gustavsson Spång från Borås GK om det här med att komma med på tävling eller ej. Vi var båda eniga om att det här är definitivt den faktor som skapar mest stress i våra liv just nu. Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig nästa månad och ibland kan det vara så kort framförhållning att jag inte ens vet vad som händer nästa vecka. Hela tiden får jag ställa mig frågor som: Kommer jag att komma med? Ska jag chansa? Är det värt det – pengamässigt, tidsmässigt? Vad händer om jag inte kommer med? Var kan jag bo? Var kan jag träna då? osv osv. Det är ganska ovisst och det skapar oro. Men jag anstränger mig verkligen att göra det bästa av situationen och på så sätt få ut så mycket som möjligt av tillvaron. Jag har lärt mig att om jag bara känner att jag blir bättre och utvecklas så kommer det att lösa sig.

Anledningen till att jag känner mig så frustrerad beror troligtvis på att jag vet hur bra golf jag spelar just nu och att det finns så mycket i kroppen men tyvärr har jag hitintills inte fått möjlighet att spela någon Symetra Tour tävling i år. Sidenote: Som backup har jag Cactus Touren i Arizona. Där kan jag alltid spela men tyvärr är det ingen undertour till Symetra och har ingen koppling till den touren. Så oavsett om jag vinner alla Cactus Tour tävlingar så förbättras inte min kategori på Symetra.

Varför har det blivit svårare för mig att komma med på Symetra i år, kanske ni tänker.

Varje år åker europeiska tjejer som spelar på Ladies European Tour (LET) över till USA för att försöka kvala sig in till LPGA, samma kval som jag spelade i Kalifornien. Kvalet är indelat i tre steg. Jag skrev ett blogginlägg för några månader sen om hur kvalet är uppbyggt, klicka här om du vill läsa det 🙂 Om de här tjejerna inte lyckas ta sig hela vägen till slutkvalet, vilket var målet att ta en plats till LPGA, så har de vanligtvis återvänt till ”sin” hemmatour LET. De har då valt att inte nyttja den plats/kategori som de får till Symetra Touren beroende på hur långt de gått i LGPA-kvalet.

Som många av er vet har LET svårt att hitta sponsorer till damtävlingarna och antalet tävlingar har minskat. Vilket har bidragit till att allt fler europeer väljer att åka över till USA och spela Symetra-tävlingar, som är en riktigt bra tour. Hög kvalité på banorna, bra prispengar och ofta mycket bättre väder än i Europa. Så man förstår att fler nyttjar sin plats på Symetra. Finns det inga tävlingar att spela är det ju naturligt att de åker över. Det är det här som har bidragit till att min ranking (samma som förra året, till och med lite bättre i år) inte räcker för att jag ska komma med. Alternativet finns att stå på reservlista men du behöver ju inte vara Einstein för att förstå att då har också antalet blivit fler som vill stå på reservlistan. Det här är inget jag kan påverka och därför väljer jag att ta det lugnt, inte stressa upp, jag är ung och har många år på mig.

Ha en go kväll!
Elin 🙂

Bloggen tillbaka – Nytt år

Den januari 23, 2017februari 27, 2017 Av Elin Arvidsson Golfi Sverige4 kommentarer

Bloggen är tillbaka efter ganska långt vinteruppehåll!! Nu är jag tillbaka!

Passar på att träffa alla mina fina svenska vänner!

2017 är här och jag är redo för att ta mig an en ny säsong. Jag är hemma i Falkenberg för att söka nytt visum. Under 2016 hade jag ett 6 månaders visum och nu söker jag istället ett 5-årigt visum. Vilket innebär att jag inte behöver åka fram och tillbaka till Sverige utan kan stanna kvar i USA under hela tävlingssäsongen. Det kommer bli hur bra som helst. Att söka visum är en lång process med mycket pappersarbete. Allt tar sin tid och det är inget som man kan skynda på – bara att bita ihop och vänta. Så fort jag har visumet i min hand så kommer jag boka flyg, ta mig till Köpenhamn och flyga över Atlanten!! Just nu kryper det i hela kroppen och jag kan inte vänta tills jag får komma ut och träna på gräs. Jag känner mig nästan som de kossorna på Bregott reklamen när de ska få komma ut på grönbete för första gången efter vintern.

Har även passat på att testa de där omtalade semlorna också!

Stort tack till Societen i Varberg! Jag var högsta ansvarig för glöggen under hela decembers julbord!

Eftersom vi jobbade på Nyårsafton, när alla andra var snygga och uppiffade i svarta små klänningar, tänkte en av tjejerna att vi kör mask. Det dröjde inte med än 10 min sen började de klia och bli väldigt obekväma att jobba i. haha! Men det är ett gott minne!!

Under 2017 kommer jag att spela på Symetra Tour vilket är undertouren till LPGA. Det är samma tour som jag fick möjlighet att spela 5 gånger under förra året. För att beskriva det enkelt så skulle man kunna säga att förra året hade jag 20% status och fick därmed spela 5 av de 23 tävlingarna. I år har jag ungefär 60% status och kommer förhoppningsvis få spela mer än förra året. Det är helt omöjligt för mig att säga exakt när och hur många tävlingar jag kommer med på eftersom det är så mycket som påverkar. Men jag kommer hålla er uppdaterade.

Jag hoppas kunna åka över till USA någon gång i februari. Min plan är att även spela några av de minitour-tävlingar innan Symetra Tour tävlingarna. Det är främst två olika tourer, NWGA Tour (National Women’s Golf Association) och Cactus Tour. NWGA Tour håller till i Orlando och Cactus Tour spelas i Phoenix. Av dessa två städer föredrar jag Phoenix, här är torr luft, väldigt solsäkert, många bra golfbanor och det är en väldigt trevlig stad. Förstå mig rätt, självklart gillar jag Orlando också men om jag får välja så blir det Phoenix.

Precis som förra året kommer jag antagligen att spendera en hel del tid i Las Vegas. Här sitter jag tillsammans med några av mina nyfunna vänner!

Tänk att Las Vegas skulle bli en av de platser i USA där jag känner mig mest som hemma. Förra året åkte jag dit eftersom jag hade bekanta där och chansade på att det skulle bli bra. Och tänk att det blev så lyckat! Jag kan knappt vänta tills jag få åka tillbaks!

Här är jag på väg någonstans i USA under 2016, jag vet inte vart men brun var jag! Titta noga så ser ni klubborna som vanligt ligger i baksätet, enda stället de kan ligga på i bilen utan att man behöver ta ut drivern.

Precis som under 2016 så kommer jag inte att ha någon fast punkt där jag bor i lägenhet eller liknande. Det här har endast att göra med min ekonomiska situation. Det blir helt klart för dyrt för mig att ha en lägenhet för de få veckor som jag skulle ha tid att vara där. Istället kommer jag under tävlingsveckorna bo hos värdfamiljer som touren ordnar och under övrig tid hos mina vänner och egna kontakter. Att lösa boendet fixar jag alltid på något sätt. Däremot är det svårare att hitta en golfbana där jag har möjlighet att spela och träna utan att spendera hela matkassan 😉

Från och med idag kommer blogginläggen rulla in mer frekvent och är du intresserad av att följa mig såväl under träning som tävling samt vara med i min vardag – anmäl dig med din e-postadress (i högerkolumnen) så får du varje blogginlägg automatiskt.

Tack för denna gången!

På kurs hos Apple Store i Las Vegas

Den oktober 31, 2016februari 27, 2017 Av Elin Arvidsson Golfi Las VegasLämna en kommentar

Kära dagbok (nej detta är ingen dagbok men idag kändes det naturligt att starta så), jag har under de senaste dagarna hittat en helt ny hobby – FILM!

Tyvärr så måste jag erkänna att min nya hobby har bidragit till att bloggen kommit lite i kläm. Jag håller på att göra en liten film om veckan som gått och det slår mig, varför har jag inte gjort det här tidigare? Just nu tillbringar jag varje ledig tid med att försöka lära mig iMovie (ett filmprogram som är kopplat till Mac) med allt vad det innebär. Det är så himla roligt! Anledningen till att jag har blivit så förtjust i det här beror nog på att jag kopplar bort allt annat under några timmar och enbart fokuserar på filmen, det blir lite som yoga eller meditation.

imovie — Så här ser iMovie-programmet ut, finns fritt på alla Apples plattformar – iPhone, iPad och Mac-datorer. Har du inte testat? Gör det!

Jag tänkte berätta med hjälp av lite bilder vad som har hänt de senaste dagarna – häng med.

Efter några dagar i Orlando var det dags att resa till min tränare i South Dakota. Jag skulle flyga från Orlando till Sioux Falls med mellanlandning i Dallas, en helt ok flygning. Att ta sig till Sioux Falls är inte det enklaste eftersom det inte är så många som flyger till och från den staden.

När jag kom till flygplatsen i Orlando såg jag att de hade ändrat om min flight vilket innebar att jag skulle komma fram 6 timmar senare än vad som stod på min ordinarie biljett. Ni kan förstå min frustration. Jag går fram till killen i disken för American Airlines. Känner hur irriterad jag är. Ni som känner mig vet att det ska till ganska mycket för att jag ska bli arg. I sista sekund, bara några meter innan jag når disken, ändrar jag mig. Jag tänker: Elin var övertrevlig, vem vet jag kanske kan få någon ersättning. Istället säger killen: din golfbag väger för mycket …

Det här är en ganska vanlig händelse. Jag brukar lösa det med att packa om eller ta ut något och lägga det i min ryggsäck, vilket resulterar i att jag ofta reser med två par golfskor i ryggsäcken tillsammans med min dator (inte optimalt). När jag nu stod där, med min övertrevliga inställning, och killen som precis sagt att jag har övervikt på golfbagen. Jag tittar jag på honom, ler och säger: Men det är väl okej en dag som denna? Inga problem, självklart löser jag detta, säger han och ler. YESSSS tänker jag!!

20160920_191913 — Så här ser Chicago ut uppifrån. Fick en liten ofrivillig sight seeing då de styrde om min flygrutt. Ännu en fantastisk amerikansk stad, med vackert läge intill Lake Michigan.

20161029_150047

Jag åkte till Sioux Falls för att träffa min tränare Todd Kolb men också för att göra några fystester med Sanford Health. Sanford Health är ett stort hälsoföretag med 43 sjukhus, 243 clinics och 27 000 anställda. De har också ett stort antal experter inom 80 olika områden. De håller till på Sanford Fieldhouse som kan jämföras med Bosön i Stockholm.

Jag ser verkligen fram emot att ta min golf till nästa nivå, både fysiskt, mentalt och tekniskt.

img_20161030_201813 — Kan ni tänka er att alla dessa människor sitter här och diskuterar vad jag kan förbättra. Var och en är specialist inom sitt område.

img_20161027_201741 — Vo2max test utförs på ett löpband. Efter en standardiserad uppvärmning och några minuters vila börjar testet som pågår mellan 6-15 minuter med successivt ökad belastning (lutning, hastighet, effekt) för att nå maximal ansträngning. Syreförbrukningen mäts kontinuerligt under hela testet genom en andningsmask som sitter över näsa och mun på testpersonen. Maxpuls samt maximal syreupptagningsförmåga (Vo2max) utläses.

img_20161028_214632 img_20161030_201819

Efter några dagar i Sioux Falls åkte jag vidare till Las Vegas, till en familj som jag har bott och spenderat många härliga dagar hos, det här året. För tillfället är det bara jag och dottern Austin som är hemma.

Imorgon är det Halloween. Vi ska ha ett litet litet barnkalas/släktträff/trick or treat party på kvällen. När det gäller sådana här tillställningar är jag väldigt dålig på att planera – till stor skillnad mot amerikanarna. För dem är det här en stor ”högtid” som planeras noggrant under flera veckor. Flertalet har två eller tre kostymer så att de inte ska behöva ha samma kostym två dagar i rad. Denna högtid är lite som julen. Man firar ”dagen innan Halloween”, ”Halloween-afton” och ”Halloween-dagen”. Det tar liksom aldrig slut, speciellt inte i Las Vegas!

Imorgon väntar kurs. Jag ska på kurs nere på Apple Store i Las Vegas och det ska bli hur roligt som helst. Det enda jag vet om kursen är att de ska berätta och förklara hur man gör film med hjälp av deras program iMovie. Det bästa av allt är att det är helt gratis. Jag googlade och hittade på Internet att Apple erbjuder kurs inom flera olika områden och deras programvaror. Jag har bokat mig in på nästan alla kurser som de erbjöd den här veckan som jag är här, allt för att lära mig ännu mer. I övermorgon är det en kurs där du får tips och trix hur man kan använda sin MacBook så optimalt som möjligt. Ska bli väldigt skoj!

Happy Halloween!

Caddie till kvalet fixat!

Den oktober 15, 2016februari 27, 2017 Av Elin Arvidsson Golfi Florida4 kommentarer

Idag är det lördag morgon och regnet öser ner utanför fönstret. I morgon, söndag, ska jag köra ned till Venice Florida för att förbereda mig inför att spela steg två av LPGA-tour kvalet. Tävlingen startar på torsdag.

För några veckor sedan berättade jag om en professionell caddie som jag gärna ville ha på bagen. Då var jag inte säker på att han kunde men i förra veckan blev det klart. Andrew, som han heter, kommer att cadda för mig på tourkvalet. Andrew är från Australien och jobbar främst på LPGA-touren. Han har flera års erfarenhet och har burit bagen åt spelare som vunnit på LPGA och i somras gick han caddie för en av spelarna på Olympiska spelen i Brasilien. Andrew är proffs på att cadda och jag är så glad att han hade möjlighet att bära min bag på kvalet. Jag har lärt känna Andrew genom en gemensam bekant.

Under två dagar har vi nu jobbat tillsammans. Vi har spelat, tränat och pratat. Det är viktigt att han får en uppfattning hur jag spelar, det vill säga, hur långt jag slår, hur jag läser greener osv. Lika viktigt är det att jag lär känna honom och bara efter de här två dagarna så känns det kanon att ha honom som caddie och som ett mentalt stöd.

20151126_134050 — Ett äldre foto med mig på Peter och Andreas båtbrygga – den försvann med Matthew.

Den här veckan har jag bott hos familjen Truslow i New Smyrna Beach Florida. Det är alltid lika roligt att komma hem till Peter och Andrea eftersom här känner jag mig alltid som en medlem av familjen. Hit kommer jag flera gånger om året för att träna, träffa dessa underbara människor, ladda batterierna och äta fantastisk god mat. Peter och Andrea bor i New Smyrna Beach ett av de områden som var tvungna att evakueras med anledning av orkanen Matthews framfart förra veckan. Deras fantastiska hus ligger precis vid vattnet och de har sin egna båtbrygga som de når från trädgården. Ni kan förstå deras oro när stormen drog förbi. I och med den förhöjda vattennivån steg vattnet upp i deras trädgård. Som tur var så stannade vattnet fyra meter innan det nådde huset. Tyvärr tog stormen med sig nästan alla palmträd i trädgården samt deras privata båtbrygga men det bästa var att ingen person kom till skada i området.

20161015_175157

Screen shot 2016-04-17 at 8.53.11 PM

Det finns en golfbana i närheten av familjens hus där jag har tillgång att träna, Sugar Mill Country Club. Jag kör fram på parkeringen och möts av tränaren. Han berättar att banan hade tagit mycket stryk av stormen och är inte sig lik. För ett tag sedan hade jag berättat för honom hur jag vid flera tillfällen haft problem med ett speciellt träd på ett av banans hål. Under den här morgonens konversation förstår han att jag är nyfiken om detta j*kla träd nu är borta. Han tittar på mig med glimten i ögat och säger – Nej Elin, det trädet gick inte … Nästa gång tänker jag 😉

Sugar Mill Country Club har en relativt hög medelålder på medlemmarna. När jag kommer till rangen står där en man som ivrigt berättar att han dagen innan har slagit sin egna ålder på golfbanan. Alltså att han är 85 år och gick på 84 slag!!!! Jag är så imponerad. Han berättar med samma ivriga röst att han faktiskt är singel. Vad menade han med det?

Chao – Till nästa gång!

Dela detta:

Gilla detta:

Dela detta:

Gilla detta:

Dela detta:

Gilla detta:

Dela detta:

Gilla detta: