Jag vaknar minst 10 gånger (nu överdriver jag lite) under natten för jag var så rädd att jag skulle missa det gemensamma fyspasset med laget. Man vill absolut inte komma försent. Om det skulle hända får man vid ett annat tillfälle ta en träplanka, lägga den på marken och putta den framför sig med båda händerna. Fruktansvärt jobbigt! Jag har aldrig behövt göra det, men den dagen den sorgen, hoppas att det aldrig händer!

Hem snabbt och byta kläder och äta havregrynsgröt men lite pumpafrön och flax ( jag vet inte vad flax heter på svenska, ser ut som jättestora linfrön).

Ut till golfbanan för ett kort möte om kommande säsong. Det ska bli mer individuellt (YES!) och mer tid då vi själva får bestämma vad vi vill göra. Bra tänk av Tech’s coacher. Träning till lunch. Vi spelade fyra hål med bara järnklubborna. Det var bra träning, helt annorlunda. De svåraste hålen är helt klart alla par 4:or, eftersom vi ofta har längre järn kvar blir det ännu längre om man har slagit ut med en järnfemma. Japp, det är sant mitt högsta järn är järn 5:a och istället spelar jag med ett gäng hybrider. Gillar mina hybrider skarpt. Därefter gjorde vi några chip och puttövningar.

Efter lunch, snabbt till en historialektion där jag försökte skriva ned allting som en lärare med dialekt från delstaten Arkansas sa. Tillbaka till golfbanan för att spela en niohålsmatch i ett underbart väder (20 grader och ingen vind) tillsammans med Kim. Spelet kändes bra, speciellt min driver. Den flyger som ett spett och det är skoj att se den flyga med en bra bollbana. Inte för hög och inte för låg, riktigt trevligt helt enkelt.

Efter denna långa dag hade jag sparat det bästa till sist… Att skriva en kort inlämning till Engelskan. Det tog inte så lång tid som jag hade trott så det var ingen fara på isen. Därefter en dusch, sen död i soffan! Australian Open i tennis spelas nu och om man bor med en sportnörd (min room mate Hannah) så är det klart att detta event ska ses, och ska jag vara ärlig så tackar jag inte nej till det.

Nu checkar hjärnkontoret ut.