Vi var bra men de var bättre och det var surt. Men vi gjorde allt vi kunde så ibland får man säga grattis och tänka nästa gång ska de få stryk, det var vad jag gjorde i alla fall. Jag hade 73 sista dagen och klättrade lite. Jag blev delad 27 och laget tvåa. Vilka dagar jag har fått vara med om, banan var omringad av hus där glada pensionärer bodde. Alla var ute i sina golfbilar och hejade på oss. De vi bodde hos ville oss extra väl. Det var rep uppsatta och vi fick mycket applåder, jag tyckte det var riktigt skoj. Nu låter det som om det var lika mycket folk som på US Open vilket inte är sant men känslan för mig var stor och jag försökte njuta så mycket jag kunde. Jag kände själv under tävlingen att jag kom lite långt ifrån pinnen för att ha riktigt bra birdie möjligheter men jag lira stabil och ganska så tråkig golf, fairway, green, två putt, gå till nästa tee och tappa inte tålamodet vad du än gör.

Efter tävlingen körde ass coach Emily mini bussen till Ping Fabriken, vi blev som fem små barn som var i julklappsfabriken. Wow, det var så skoj och se hur det såg ut och testa alla saker. Det som står på min önskelista är en ny driver. Jag ska testa några fler innan jag bestämmer mig för vilken som ska vara med i mitt stall. Idag blev det klart, jag ska sitta på fjärde raden den 8 augusti i Chicagos största arena och titta (läs sjunga med) Coldplay! Men först ska jag ha comminucation prov imon och bli filmad för att vårt lag satte rekord i tävlingen, vi hade den lägsta scoren någonsin -9 på en dag då fyra spelare räknades i Texas Techs historia. En annan positiv sak är att min axel är bra igen jag känner inget vilket är mycket skönt, aldrig roligt att ha värk som man oroar sig lite för. Strax sängen och imon klockan 6 väntar skype med min svenske coach.