Wow – Det här är helt fantastiskt! Ett stort tack till alla fina grattishälsningar och sms jag har fått efter förra veckans vinst! Extra roligt att veta att det är så många runt om i världen som följer mig!

 

Precis som förra veckan så spelade jag en av Cactus Tourens tävlingar. Den här tävlingen gick på en golfbana som låg 50 minuters bilfärd från Swedish Golf Team’s lägenhet, där jag bor när jag är i Phoenix.

Första rundan gick jag på par men var trots det inte helt nöjd. Svingen kändes inte som vanligt och speciellt vid slag med vind från höger till vänster – då blev det riktigt galet. Utöver att spelet inte stämde till hundra så hade det nog mest påverkan på mitt självförtroende. Jag smsade min tränare efter första rundan. Genom råd och tips styrde han in mig på rätt väg. Det ska tilläggas att jag nästan aldrig har kontakt med min tränare under en tävling. Vi har tränat mycket på att jag ska ha god kunskap om min sving och mitt spel. Detta har gjort att jag har blivit väldigt bra på hur jag ska hantera spelet när det inte stämmer.

Efter andra dagens spel summerade jag scoren till 69 slag, ett resultat som gav mig en plats i ledarbollen sista dagen –  ett slag efter ledaren.

Jag sa till mig själv innan rundan: ”Elin- vad som än händer idag ska vi (VI är: Elin som slår bollen och Elin som finns i mitt huvud) bara fokusera på varje slag och ha tålamod.”

 

På första hålet sänker jag en 12 meters putt för birdie och tänker NU KÖR VI!!! Eftersom det inte är några leaderboards på Cactus Touren är det väldigt svårt att veta hur man ligger till och vilken score de andra har. Jag visste att om jag spelade bra och scorade lägre än de två tjejerna som jag gick med skulle jag ha en chans på vinst. Men jag visste också att Kyung Kim (läs om henne i förra veckans blogginlägg) vid det här laget satt i klubbhuset. Om hon hade haft en vanlig dag med sin putter så kan det ha blivit en väldigt låg score på hennes scorekort.

Sista rundan skjuter jag en 68:a och vinner med två slag!! Jihoooooo!!!! Jag vann!!!! Så himla skoj!! Som ni vet är det många timmars träning bakom men det är värt varenda sekund när du hamnar högst upp på resultatlistan. Jag tror att den största anledningen till att jag klarade av att vinna denna veckan är att jag har tränat på att spela smart. Till exempel att jag ser till att om jag missar så ska jag missa på ”rätt” sida/ställen vilket gör att det oftast blir färre boogies.

Lördagen innan tävlingen så kom två svenska tjejer till Swedish Golf Team’s lägenheten här i Phoenix! Emma Henrikson som spelar för Ljunghusen GK och Louise Ridderström som spelar för Stockholms GK. Louise gick på den mycket anrika och prestigefyllda skolan UCLA under sin collegetid och Emma gick på San Diego State University. Denna veckan är de här i Phoenix för att spela Cactus Touren, precis som mig! Emma slutar på en delad andra plats och Louise blir tia. Vilka fantastiska golftjejer lilla Sverige får fram!

 

Samtidigt som tjejerna kom till Swedish Golf Team’s träningsbas så kom även Patrik Jonson som är ansvarig för golflandslagets damer

Under 2,5 dag passade vi på att träna så mycket som möjligt med Patrik samt sparras mot varandra. Även fast jag har en amerikansk tränare, Todd Kolb, så går det alldeles utmärkt att träna med Patrik, eftersom Patrik och Todd har en pågående dialog om vad ”vi” (jag och Todd) tränar på.

Vinsten firades med att jag tillsammans med flera kompisar gick ut och åt. Klockan 23 var jag helt dödstrött. Somnade med ett stort leende efter att jag svarat på alla sms och meddelanden. TACK än en gång!! I skrivande stund har jag packat ihop alla mina saker, städat lägenheten, lämnat tillbaka hyrbilen och tagit mig till Phoenix flygplats för att idag flyga till Philidelpia för att spela Pennsylvania State Open. Mer om det tar vi i nästa inlägg.

 

TACK igen!!! Ni är helt underbara och jag är så glad över alla grattishälsningar, det betyder så mycket för mig!!

 

KRAM ELIN