Man kan verkligen säga att det har varit dåligt med blogginlägg de senaste veckorna. Jag ber så mycket om ursäkt. Men till mitt försvar så har det varit de mest händelserika veckorna någonsin i mitt liv, så jag väljer att skylla allt på det. Jag tänkte att vi börjar där jag slutade i mitt förra inlägg.

Zellwood Station Country Club är en relativt liten, charmig golfklubb i Orlando. Jag startade med en 73:a, helt ok, men kände att jag kan bättre. Jag ringde min svingcoach och sa, ”everything feels awesome, I know I can go low!” Det ska tilläggas att veckan innan hade min putter gått sönder. Troligtvis hade det blivit lite hårdhänt hantering av golfbagen när jag flög till min tränare i South Dakota. Tack och lov fick jag tag på en ny innan jag skulle spela tävlingen. Med en tvådagar gammal puttar hade jag signerat första rundans med en 73:a och andra rundan med en 71:a och är 3 slag efter ledning inför sista och tredje dagen.

På rangen innan sista rundan kändes det inte speciellt bra. Jag slog flera slag till höger, jag märkte att mina tankar var överallt, hade svårt att fokusera. Tanken innan jag ska slå ut är typ ”skärp dig Elin, se till att få ut bollen och träffa fairway.” 18 hål senare hade jag gjort 7 birdies, 1 eagle och 2 bogies, skrivit under en 65:a på scorekortet och därmed en vinst med 6 slag.

Tårarna rann! Att träna hårt för någonting och sen lyckas är en otrolig härlig känsla. Jag hade vunnit men jag hade också bevisat för mig själv att jag kan skjuta så lågt som 65. Endorfinerna som bildas i kroppen under rundan är den bästa känslan som finns och jag ville inte att det skulle ta slut. Helt underbart! Den känslan jag hade sista dagen på Zellwood vill jag uppleva många gånger till. Med fortsatt träning och jag är strax där! Tjejen som jag spelade med under sista rundan, spelar vanligtvis på LPGA. Paula, från Colombia, hon skrattade så gott och sa ”if you make another putt I’m out of here ;)” . Den nya skönheten (puttern) skötte sig kanon och får stanna kvar ibagen.

Dagen efter vinsten packade jag ihop mina väskor och körde vidare till Sarasota. Sarasota ligger ungefär 3,5 timma från Orlando, österut. Där skulle jag spela US Open-kvalet, dvs 85 tjejer som tampas om 2 platser över 36 hål. Kvalet spelas under en dag. Förra året missade jag US Open med ett slag. Detta året skulle jag ta en av de två platserna. Ni som följer mig på Elin Arvidsson Golf på Facebook, vet att det blev inte så. Men som en vis medlem sa till mig, det kommer en ny chans nästa år!

Ha en härlig måndagkväll!

Tack till FJ som förser mig med fina golfskor.

Den fantastiska utsikten från min värdfamiljs apartment där jag fick bo under US Open kvalet.

Nu drar vi vidare ….