Hur i hela friden ska jag fixa det här?

 

Nu är jag tillbaka i Scottsdale Arizona! Äntligen! Tillbaka till där allting startade den här säsongen. Som ni förstår så trivs jag väldigt bra i Scottsdale. En bidragande orsak, förutom vädret 🙂 , är att här kan jag bo i landslagets lägenhet och få tillgång till en golfklubb. Att kunna laga egen mat och tvätta sina kläder är något som jag värdesätter högt. Genom SwGT har vi tillgång till en golfbana där vi kan träna och spela. Nu är det fullt fokus på att förbereda mig inför tredje och sista kvalsteget till LPGA. Skulle det då gå riktigt bra så har jag chans att ta hem ett av de 20 LPGA-tourkort som vi spelar om.

 

Som många av er har läst på Facebook och Instagram spelade jag LPGA-kvalet steg 2 för drygt två veckor sedan. Med pappa Lars på bagen fick vi några fantastiska dagar. Tänkte berätta lite mer detaljerat om den sista dagen. Totalt var vi 191 tjejer som tampades om att bli topp 80. Fyra rundor (18-hål per dag) och ingen cut.

 

Inför sista rundan var jag totalt plus 1 vilket gav mig en delad 31:a plats med scorerna 75-69-73. Nu var det bara en runda kvar att spela. Resultatlistan var mycket tight och med många tjejer som skulle kunna skjuta väldigt lågt. Det fanns inte utrymme att missa för då var risken väldigt stor att du hamnade ovanför det magiska strecket – ovanför plats 80. Jag var nervös, mina järnslag hade inte varit så bra under veckan vilket de vanligtvis brukar, men min chippning och puttning var min räddning. Tankarna flög runt i huvudet. Jag startar på 10:an och efter 10 spelade hål är jag plus 4 för rundan och därmed har jag åkt ned i resultatlistan eftersom jag nu är plus 5 totalt. Jag är ganska säker på att cuten kommer gå på antingen plus 7 eller 8.

 

Jag slås nästan av panik. Jag har 8 hål kvar att spela och är 5 över par, troligtvis med en cut på 7. Hur i hela friden ska jag fixa detta?! Det känns nästan helt omöjligt. Jag känner knappt mina armar som darrar av nervositet. Efter några djupa andetag, hittar jag tillbaka och koncentrerar mig på -Vi har en fairway som ska träffas! Nu är det bara att försöka stänga av alla tankar, ta ett slag i taget och fokusera på det jag kan påverka.

 

När jag ska slå ut på sista hålet (banans 9:a) har jag lyckats göra 7 raka par. Jag är helt slut, jag tänker – Bara en drive till Elin, du klarar det! Sista hålet är ett par fem. Det är vatten längs hela högersidan, nu ska vi bara träffa fairway. Jag träffar fairway! Vi går fram till bollen. Vänder mig till pappa och säger att jag inte tänker sätta vattenhindret i spel, han nickar och håller med, istället slår jag fram en järn sexa (en mycket kortare klubba än vad vi i vanligtvis skulle slagit) som lägger sig bra men med 130 meter kvar till green. På tredje slaget (inspel) missar greenen precis, men kan putta från foregreen. Missar birdien men sänker en kort retur för par. Lyckan när sista puttern var slagen var obeskrivlig. Det är klart!!! Vi gick vidare!!! Vi kramas och är så nöjda med vad vi tillsammans presterat!! Både jag och pappa är tävlingsmänniskor som älskar när det ”hettar till” men detta var absolut det värsta vi någonsin varit med om. Jag slutar på en delad 61:a plats med 2 slags marginal. Det var så mycket som stod på spel. Om jag klarade mig till Steg 3 får jag, till nästa år, fullt kort på Symetra Tour, oavsett hur det kommer att gå på sista steget. Det är så skönt att veta var och när jag ska tävla och inte som i år – stå på reservlistan och hoppas att du kommer med.

 

I bollen bakom mig spelar två andra svenska tjejer, Louise Ridderström och Martina Edberg. Även de klarar sig! Under det här året i USA har jag och Louise camperat ihop vid flera tillfällen. Det slår mig att vi, för ungefär tre månader sedan, satt i ett sunkigt hotellrum i Michigan och var väldigt ledsna för att vi inte hittat spelet och inte hade någon spikad plan. Nu tre månader senare jublar vi för vi har tagit oss igenom det andra steget och ska spela om LPGA-tourkort. Livet kan ändra sig fort!

 

Så vad händer nu? Mitt i all förberedelse så har jag åkt på en ordentlig förkylning. Kanske inte så konstigt, det brukar komma när man drar ner på tempot. Troligtvis var både knoppen och kroppen helt slutkörd efter en lång säsong med mängder av träning, resande och press på sig själv att spela bra. Det är så skönt att nu ladda upp med att vara på samma plats i tre veckor och slippa resandet. Efter dessa tränings- och uppladdningsveckor bär det av till Florida. På den fina golfbanan LPGA International som ligger i Daytona Beach spelas sista steget. Min kära pappa Lars, som gjorde ett helt fantastiskt jobb, kan tyvärr inte kunna vara vid min sida, istället kommer min storebror Christoffer för att cadda.

 

Den här kval-veckan, som jag fick dela med pappa, kommer bli ett minne som vi kommer bära med oss genom hela livet, alla skratt, all nervositet. Tillsammans satte vi en plan, genomförde den och gick därifrån som vinnare! Båda kommer alltid tänka tillbaka på den här veckan med glädje och ett stort leende.

Mot golfbanan!

 

18 greenträffar!

Tänk vad snabbt tiden går!! Jag hinner knappt med. Idag när jag satte mig ned för att skriva min blogg så slog det mig att jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan.

Givetvis har jag inte glömt att jag spelade en tävling på Cactus-touren på Los Colinas Golf Club i sydöstra Phoenix. Detta var en relativt lätt bana vilket resulterade i låga scorer. Ibland är det lätt att säga att den här banan är lätt och här kommer man skjuta lågt, men som alla vet är allting så enkelt i teorin men att få den där lilla vita bollen i hål är ibland väldigt svårt. Jag hade scorerna 73-69-65 och lyckades knipa till mig en 7:e plats. Det var andra gången i karriären som jag sköt en 65:a på tävling. Jag träffade alla 18 greener!! Något jag aldrig har gjort tidigare. Ni ska veta att självförtroendet verkligen var på topp när jag rullade ut från parkeringsplatsen. Att dessutom ha den bästa scoren under sista varvet och klättra i resultatlistan var extra roligt!!

Jag var mycket nöjd med alla delar av mitt spel men framförallt hur jag hanterade min nervositet under de tre sista hålen. Att kunna leverera under press har hög prioritet i min träning. Det spelar inte så stor roll hur bra sving du har om du inte kan hantera nervositeten och stressen när den kommer – för den kommer ..

Min nyfunne vän Kyung Kim vann Cactus Tour-tävlingen på minus 17 slag!! Så imponerande! Kyung är född och uppvuxen på Hawaii. Det hade inte varit fel att ”åka och hälsa på en dag eller så 😉 ”. Jag har alltid velat besöka Hawaii.

 

Kyung gick på University of Southern California och var en av de bästa collegespelarna i landet. År 2012 spelade hon US Womens Open, tyvärr missade hon cuten med endast 1 slag!! Denna tjejen är så vass, ni ska se henne putta. Kyung är den allra bästa puttaren jag någonsin sett!! Det råder inget tvivel om att hon, inom de närmsta åren, kommer finnas med i toppen på LPGA:s resultatlistor. Men det kommer de två andra två tjejerna på bilden också (jag och Louise Stahle) 😉

Dagen efter tävlingen bjöd Louise in mig och Kyung till hennes hemmabana här i Phoenix, D C Ranch Country Club. Det är alltid lika roligt att få spela på de här exklusiva privatklubbarna. Louise hade med sig en annan tjej så vi fyra delade in oss två och två, jag och Kyung, Louise och väninnan. Vi spelade match. Matchen slutade lika efter att jag satte en fem-meters putt på sista hålet för delning. Alla önskade returmatch inom det närmaste.

 

Efter rundan stack jag och träffade min room mate från college, Hannah, plus några andra kompisar. Vi hade bokat in att vi skulle gå ut och äta middag. Det här är ett skönt avbrott i min vardag då jag mest går i träningskläder eller golfkläder. Att få klä upp sig, lägga lite makeup och fixa till håret gör att jag stänger av golfen för några timmar. Men för att utnyttja tiden till max så passade jag på att göra min tävlingsstatistisk innan Hannah och de andra hunnit komma till middagen. Perfekt! Jag använder mig av ett program som heter shots to hole (shotstohole.com). Jag har varit så nöjd med det programmet och tycker att det innehåller allt jag behöver.

 

Jag tänkte också visa vilka fina blommor de har planterat vid trottoarkanterna här i Scottsdale. Jag har fått dille på allting som är gult. Kläder, blommor ja allt! OCH hur bra är inte iPhone deep effect kameran!!

 

Eftersom det är några veckor sedan jag träffade min tränare så bestämde jag att det var dags att åka och hälsa på honom i Sioux Falls, South Dakota. Det är en flygresa på 3,5 timmar från Phoenix. Jag flög in på torsdagskvällen. På fredagen tränade vi i 7 timmar för att avsluta med ett 5-timmarspass på lördagen. Efter passet tog jag ett direktflyg tillbaka till Phoenix på för att vara redo på rangen kl 8 dagen därpå. Det händer mycket nu! Men jag trivs och försöker ta in och njuta hela tiden.

Resan till Sioux Falls var väl spenderad tid. Att träffa Todd ger mig en extra energikick för ytterligare några veckor framåt. Vi jobbar igenom alla delar av spelet och ser till att jag vet vad jag ska träna på. Vårt mål är att jag ska bli så självständig som möjligt så att jag aldrig ska känna mig helt lost. Jag har mängder att tacka Todd för!! Dessa två dagar var kanonbra!

 

Nu ska jag gå och lägga mig – God Natt!!

 

Kanoner & helikopters – en vanlig Pro-Am i Arizona

Mitt lag, vi vann inte men vi hade en mycket trevlig runda tillsammans.

I lördags fick jag möjlighet att spela en Pro-Am tävling för ett sjukhus som heter Shriners. Shriners är en av de stora sponsorerna till PGA Touren och varje år är de huvudsponsor till en tävling i PGA tävling i Las Vegas.

Shotgunstart – många på plats samtidigt

Den här Pro-Am tävlingen skulle spelas på samma bana som jag, nästa vecka ska spela tävling på, så det här passade mig alldeles perfekt. För att vara med på denna välgörenhets-event så får du som privatperson eller företag köpa en startplats och det här eventet kostade 170 dollar per person. Alla pengar går oavkortat till välgörenhet. Jag är inte så väl insatt hur det fungerar i Sverige men i USA slipper du skatta för pengar som du skänker till välgörenhet. När du betalat din insats har du en plats i ett fyrmanna-lag och spelformen är scramble. Laget består av tre amatörer (som köpt sig en biljett) och ett proffs. Det är här jag kommer in i bilden 🙂 jag är proffset!

Mitt jobb är att spela så bra golf som möjligt och därmed höja laget chans att vinna de fina priser som oftast finns på prisbordet. Visst är det roligt att vinna fina priser men det som jag tycker är viktigast är att personerna i ”mitt” lag ska ha en trevlig dag. Jag tycker det är min skyldighet att få alla till att trivas. Jag har börjat bli riktigt bra på att läsa av människor och vilken typ av skämt och samtalsämnen som kommer gå hem. Under 5 timmar är mitt ”jobb” att se till att de tyckte att de fick valuta för sina pengar samtidigt som jag själv ska känna att jag fick ut något utav rundan.

Det kan säkert se flamsigt och stojigt ut för den som ser på. Men det är väldigt viktigt för mig att jag efteråt inte ska känna att jag ”slängt” bort 5 timmar och istället kunde gjort något annat för att bli bättre på golf. Så mitt upp i allt det här ståhejet så tänker jag på allt som jag tränar på och fokuserar till 100 procent inför varje slag.

Tidig start 07.30 – Solen i Arizona har precis gått upp!

Den här lördagens Pro-Am spelade jag tillsammans med Mike, Mike och Mark. Väldigt lätt att komma ihåg vad de hette … Mark jobbade på Samsung och vi diskuterade deras nya telefon som ska komma ut här i USA om någon vecka. Mark berättade också om hur tufft det hade varit för företaget efter att de hade fått reklamera alla Samsung Note 7 modellen. Jag gillar verkligen den här kontakten där du får en liten inblick i många olika branscher och yrken. Det är väldigt lätt att allt bara kretsar kring golf, tävlingar och scorer. Det finns ju så mycket annat intressant!

Det finns väldigt många olika happenings under rundan, exempelvis erbjuds alla vid ett hål att skjuta iväg en boll genom en kanon istället för att använda drivern. Om du är duktig på att hantera kanonen kan du komma riktigt långt fram på fairway. Eller att en helikopter kommer flygandes och släpper ned namnade bollar på en green för att sedan se vilket namn som hamnade närmast. Bollen med det namnet blir en vinnare. Mitt i allt detta var det en amerikan som sjöng nationalsången a capella.

Det här är USA!

Mannen med kanonen laddar trycket
Måste erkänna att jag är bättre med drivern …
Stilstudie

Ingen green för min boll, tror den hamnade i bunkern

 

 

Tävlingssäsongen är igång!

Första tävlingen är avklarad och införd i böckerna för 2017.

Så här glad blir man när du just har avslutat årets första tävling med en tredje placering!
Vänner under solen – skärm, solglasögon, solfaktor i olika styrkor – Viktigt!

Den här veckan spelade jag en Cactus Tourtävling. Det är en minitour som spelas i Phoenix Arizona. För mig är det en bra tävling för att komma igång med tävlandet. Alla tjejer som är där tränar hårt och har höga mål. Helt perfekt upplägg för mig att starta tävlingssäsongen med Cactus Touren då det är mer än nästan fem månader sedan jag spelade min sista tävling. Tävlingen spelas om 3 rundor utan någon cut på Sundance Golf Club som ligger i sydöstra delen av Phoenix. Jag hade en timmas körning dit enkel väg. Det var en lite kortare bana, fantastiskt fina greener och hinder placerade i landningsområdena. Det här gjorde att jag valde att bara slå ut med min driver 3 gånger under 18 hål, i vanliga fall slår jag ut med den 12-13 gånger på en runda.

Jag hade scorerna 68-76-73 och slutade på en tredje plats!! Jag gjorde 16 stycken birdies under de 3 rundorna. Med snabb huvudräkning blir det 5,3 birdies per runda. Om man jämför det med LPGA-tävlingen som spelades i Phoenix förra veckan där Anna Nordqvist hade en vinnarscore på -25, så gör jag tillräckligt många birdies. Nu blev ju hennes total score -25 och min +1 😉 Detta betyder att jag behöver städa upp lite boogies här och där. Men det är mycket lättare att ta bort någon onödig boogie istället för att lära sig göra många birdies. Därför var jag och min tränare väldigt nöjda, glada och positiva av starten av den här säsongen. Vi fick svar på mycket av det vi har tränat väldigt hårt på. Men självklart finns det mängder av annat som ska bli bättre.

Dags att slå ut på första Tee. En bild från en av förra årets Symetra Tour tävlingar.

Jag älskar att tävla och testa mitt spel! Tävlingsmomentet är anledningen till att jag kan motivera mig att träna, var enda dag, i alla väder, med eller utan träningsverk 😉 Självklart gillar att gå ut och spela en runda men det är tävlande som triggar igång mitt driv på allvar. Känslan som kommer när starten ropar upp – On tee from Falkenberg, Sweden Elin Arvidsson, är det bästa som finns. Och jag hoppas att om några år kommer det kanske stå 100-talet fans som applåderar … tänk vilka rysningar jag kommer att få då!! Efter noggrann utvärdering av tävlingen så kommer nästa veckas träning bestå av mängder av putt- och chipträning. Det är där vi ser just nu att jag kan spara flest antal slag. Nästa tävling spelar jag om en vecka. Jag kan knappt vänta till dess. Det var så himla skoj!!

Inför min bilresan till respektive tävlingsbana försöker jag alltid vara förberedd med att ladda ned någon podcast eller en låtlista som jag kan lyssna på, bra när det är en bit att köra. Till denna veckans tävling lyssnade jag på Filip och Fredriks podcast, och då ett avsnitt då de tar upp att Emil Jönsson har gjort ett instagram-inlägg angående där Emil säger att Filip och Fredriks pod har hjälpt honom i skidspåret. Filip säger, tänk om vi hjälper någon atlet att göra deras prestation kan bli lite bättre. Där sitter jag i bilen i Phoenix AZ på väg till en golftävling och skrattar högt!! Vad är oddsen! Om jag hade vunnit hade jag tackat Filip och Fredrik för underhållningen/uppladdningen 😉

Over and out från 28 grader i Phoenix på en av Starbucks härliga uteserveringar.

PS. Det har ryktats – hela vägen hit till Arizona att det, kanske blir Pro V1 på Falkenbergs Golfklubbs drivingrange i år!! Åk dit och kolla! Rangen öppnar måndagen den 27 mars och 18-håls banan med sommargreener den 30 mars!

I Phoenix med andra svenska tjejer

Vilken bra vecka jag har haft!! Jag hämtade min fina hyrbil och körde från Las Vegas till Phoenix, Arizona. En liten kort sträcka på 4, 5 timmar. Det gick hur bra som helst! Phoenix är huvudstad i delstaten Arizona och har ungefär 3,4 miljoner invånare. Det är en aktiv stad – mängder av utomhusaktiviteter, uteserveringar i varenda gathörn och golfbanor överallt för den som gillar det. Det är väldigt populärt att ge sig ut och hika i bergen som ligger strax utanför staden. Vädret är torrt och varmt …

 

I denna fantastiska stad har Svenska Golfförbundet och Swedish Golf Team (SGT damlandslaget) öppnat en bas där svenska golftjejer har tillgång att veckovis, bo och träna mellan tävlingar. Förbundet hyr en lägenhet i ett område som heter Scottsdale (nordöstra delen av Phoenix) och har ett avtal med en golfklubb där vi tillåts att träna och spela. Som jag har berättat vid tidigare tillfälle så är det väldigt svårt att hitta klubbar där du kan träna och spela eftersom de flesta klubbarna är privata. För att överhuvudtaget komma in på dessa privata klubbar måste du ha medlemsskap. Oftast funkar det om du är gäst till en medlem, då kan du få möjlighet att träna och spela ihop med dessa personer. Det är genom det sistnämnda som jag har kommit in på de amerikanska golfklubbarna.

Golfklubben som SGT har samarbete med heter McDowell Mountain Golf Course och är en typisk ökenbana med relativt smala fairways, hårda greener och en waist area dvs om man inte träffar fairway … Här får vi träna och slå på rangen hur mycket vi vill och efter klockan 13 har vi tider för spel på banan.

Jag, Frida och Jenny

I lägenheten får det plats 4 tjejer bekvämt men om man är fler finns det två extra platser. I området där lägenheten befinner sig finns det ett kanonfint gym som ingår för alla hyresgäster. Utanför gymmet har de placerat en ”hightech” kaffemaskin som vi passerar när vi är klara med morgonfysen, ni hör, detta är himmelriket!! Här kan ni läsa en mer utförlig artikel om Golfförbundets bas i Phoenix från Golfing.se .

 

Så ni förstår – vi har verkligen allt man behöver. Hela tiden påminner jag mig om hur bra det är här. Samtidigt som jag är här finns det också tre andra svenska tjejer: Frida Gustavsson-Spång Borås GK, Jenny Haglund Karlstad GK och Emma Henrikson Ljunghusens GK.

 

Vi hjälper varandra med solskyddsfaktorn, siktet på rangen, snygga foton 🙂 osv. Vi pushar även varandra till ännu bättre chippar och snabbare löpsteg. Vi har skapat en väldigt familjär atmosfär och en positiv anda. Varje dag består av mängder av skratt, uppmuntran och glada miner!

En vanlig dag i Phoenix består av löpning kl 6.30 följt av cirkelträning. Från början ville vi mest ut och springa för att kolla in området, som vi bor i, men nu har det nästan blivit en vana att gå upp och springa. Jag gillar verkligen det, och ni ska veta vad mycket lättare det är när man inte behöver springa själv … fastän vi inte pratar med varandra. Som vanligt har jag Filip och Fredriks Podcast (den svenska versionen, mycket bättre än den på engelska) i mina lurar och jag tror Frida har senaste musiken i sina.

Efter fysträning kör vi ut till banan som ligger ungefär 10 minuter med bil från boendet. Där tränar vi fram till klockan 13.00 för att sedan gå ut och spela 18 hål. Vi har testat att spela från flera olika tee för att mixa upp träningen lite.

 

 

Den som kom på att det var en smart ide att skaffa en tränings bas i Phoenix, den personen är så jäkla smart. Ett stort TACK till Swedish Golf Team!!

Tuffa dagar

Nu ska jag skriva om något som inte är så roligt, det tar emot, något som man helst bara vill skippa att göra – jag pratar om när det inte går så bra.

lpga_flagga03_01_30437650585_o-kopia

Tyvärr är det sånt som händer. Det är en del av det här jobbet eller rättare sagt det är en del av livet. Under veckan var det LPGA Q-School som stod på schemat. Jag hade klarat första steget galant och nu var det dags för steg två, en av de viktigaste tävlingarna på året, för min del. Jag hade förberett mig på allra bästa sätt och jag kände mig redo.

Tävlingen började men resultaten kom inte. Jag gjorde allt jag kunde, jag slet, jag höll humöret på topp, ja ni vet allt sånt, men ändå gick det inte. Med två hål kvar att spela tar jag på mig mina solglasögon för att dölja tårarna som svämmar över. Mitt i allt gör jag en helt otroligt bra birdie på sista hålet samtidigt som det slår mig att jag har missat min chans. Jag fixade inte det denna gången. Kommer jag komma till toppen? Svaret är – Helt klart! Det är bara en frågan om tid. Jag vet att det kommer att hända – tyvärr hände det inte den här söndagseftermiddagen i Venice Florida. Men jag vet en sak  – Det kommer!

elin-arvidsson_03_18_30437708555_o

elin-arvidsson_03_07_29806587854_o

Efter rundan, möter jag några av coacherna från svenska Landslaget. De berättar att det inte går ta miste på att jag verkligen älskar att spela golf och vara där jag är. De orden värmer, för det är precis så jag känner. För mig är det viktigt att jag hela tiden är i nuet och ser till att uppskatta allt jag upplever under min resa till målet. Samt alla de underbara människor som jag har fått möjlighet att lära känna och som jag har i min närhet.

20161021_073744-2

Den här veckan bodde jag hemma hos Ken och Pam Jonsson i Sarasota. Från deras lägenhet har man den här utsikten. Ken och Pam är ett helt fantastiskt par som mötte varandra på äldre dar. Under mina dagar hos dem fick jag möjlighet att åka i deras Tesla. Ingen förare .. bilen kör själv!!!! Jag behöver bara göra ett gött gäng birdies sen kan jag ha en Tesla som kör mig till på mina 10 timmarsresor!!! Hur underbart som helst!

20161020_191410

I närheten av Ken och Pams lägenhet finns en av de bästa yoga-studios som jag någonsin varit i, The Yoga Shack!

20161019_164222

Svenska Golfförbundet var på plats för att spela in en film om hur det är att gå på college i USA och vilka möjligheter det finns efter college. Jag fick äran att vara med i filmen och jag ser verkligen fram emot att se slutprodukten. När filmen är klar lovar jag att länka till den. Om jag förstod rätt så kommer den ut till våren! Spännande!

elin-arvidsson_03_08_30437781475_o-kopia

Biljetten hem till Sverige är bokad och den 16 november är jag tillbaka i Falkenberg. Målet är att hitta något jobb under tiden jag är hemma. Jag är öppen för alla förslag, oavsett om det är dagtid eller på kväll, vardag eller helg. Alla förslag tas emot med öppna armar. Jag kan packa, städa, skotta snö – You name it! Så om det är någon som behöver hjälp under slutet av november och december så kommer jag väldigt gärna! Jag är van av att jobba hårt, kan bidra med positiv energi och kanske ett och annat trick för att lära dig göra fler birdiesar – vem vet!