Texas Tech – alltid i mitt hjärta!

 

Som jag skrev i mitt förra blogginlägget så passade jag på att åka till Lubbock efter att ha spenderat tre dagar i Dallas tillsammans med min kompis Kim och min tränare Todd Kolb. Det är alltid lika skoj att komma tillbaka till Lubbock och träffa alla personer som jag lärt känna under mina fyra år som jag var student och athlete på Texas Tech University.

 

 

Precis som i Fort Worth blev det en basketkväll. Nu kanske tror ni att jag har gått och blivit jätteintresserad av basket 🙂 men det var bara en tillfällighet att två basketmatcher med Texas Tech spelades samtidigt som jag befann mig i Dallas och Lubbock. Vi hade superskoj och Texas Tech vann igen! Det var något som slog mig. Lagets stjärna, Keenan Evans endast gjorde 16 poäng vid den här matchen. I Dallas gjorde han hela 35 poäng. Då steppar de andra spelarna i laget upp och ser till att ta poäng, den här dagen, då Keenan inte presterar på högsta nivå. Det här är lagidrott när den är som bäst!

En bild från min collegetid – jag och coach Jojo Robertson

Under trippen till Lubbock åkte jag också och hälsade på mina golfcoacher som fortfarande är ledare för skolans lag. Min head coach, Jojo Robertson, hade plockat ihop lite Texas Tech loggade golfkläder som hon lämnade över till mig. Det är något speciellt att bära skolans logga på bröstet. Precis som alla amerikanare är jag väldigt stolt över min skola. Jag blev så glad över kläderna och tackade Jojo flera gånger. I förbifarten tog jag också några nävar av mina favoritpeggar.

 

Resultatmässigt går det bättre för skolan än någonsin. Det byggs nya idrottshallar överallt på campus. Just nu hade friidrottarna fått en ny inomhusarena, man hade byggt en ny träningshall för fotbollslaget så att de kunde träna inomhus vid behov, golfarna hade fått ett nytt gym – Allt detta bara under det senaste året!

 

Hur är allt det här möjligt undrar ni, var kommer pengarna ifrån? Jo, när någon, som tidigare gått på skolan, nått framgång och tjänat stora pengar, händer det ganska ofta att de går in och gör en donation till den skola där de tog sin examen – som en Payback! Visserligen får man göra skatteavdrag i USA för donationer men jag tror att främst är det en ära att få en byggnad uppkallad efter sig.  Jojo berättade att inom en tvåårs-period kommer också golfarnas träningsområde byggas om. Häftigt!! Då ska ni veta att det ordinarie träningsområdet är bland de bättre i landet. Och när jag gjorde mitt val av skola var det nuvarande fina träningsområdet som var den bidragande orsak till att jag valde Texas Tech University. Nu ska det byggas om och bli ännu bättre – Man kanske ska ta och flytta tillbaka 😉

På en av väggarna i klubbhuset hänger flaggan som jag skickade till Jojo efter att jag spelat US Open

Under tiden som jag var i Lubbock så kom en ”throw back”-bild upp på mitt facebook-flöde. Det var en bild som var tagen för fem år sedan när laget var på en hemmamatch med vårt fotbollslag. Jag tänkte skriva en kort beskrivelse om mina lagkamrater. Tjejerna nämns från vänster till höger på bilden nedan.

 

Gabby Dominguez
Gabbe kommer från Waco i Texas. Hon är den mest tävlingsmänniska jag någonsin träffat. Hon jobbar idag på amerikanska U.S Air Force i Chicago.

Kimmy Hill
Kimmy kommer ursprungligen från Kina men har bott i Palm Springs i California sedan hon var 10 år. Kimmy jobbar idag på Yelp i Phoenix och befordras var och varannan vecka. Att kunna flytande kinesiska är en färdighet som är väldigt eftertraktad.

Hannah Arnold
Hannah kommer från Lufkin Texas och vi delade lägenhet i 4 år. Hannah kom till Texas Tech som en walk on. Det betyder att skolan inte ger dig något scholarship (stipendium) utan du får betala allting själv. Efter 3 år av hårt slit berättade coach Jojo att Hannah också skulle få ett scholarship. Både jag och Hannah grät av glädje. Hannah har det största hjärtat av alla jag träffat och spelar idag på Sunshine Tour i Sydafrika och på några olika undertourer till Symetra Touren i USA.

Beverly Mendoza
Bev är från Philipinerna, en tjej som skjuter 72 eller 73 varje gång hon peggar upp bollen, spelar ingen roll i vilket väder eller vind. Bev älskar att gå i skola och studera. Troligtvis håller hon på med sin fjärde utbildning just nu 🙂

Kim Kaufman
Kim kommer från South Dakota och sedan fyra år tillbaka spelar hon på LPGA-touren. Under hennes collegetid hade hon aldrig något annat än högsta betyg i alla ämnen.

Elin Arvidsson
Henne känner ni väl redan 😉

 

Det här laget var otroligt bra på pappret men det var som vi aldrig fick till det samtidigt. Jag kan faktiskt inte säga vad felet berodde på. Trots att jag inte har kontakt med alla så är det superskoj att titta på bilderna och tänka på en väldigt rolig tid.

Vilka brudar!!

Annonser

Jag var en av de som fick Future Fund stipendiet!!!

 

För två veckor sedan blev jag en av åtta svenska tjejer och tre killar som fick ta emot det fantastiska stipendiet PGA Future Fund som PGA of Sweden delar ut varje år. PGA Future Fund är Sveriges största individuella idrottsstipendium. PGA of Sweden grundade stipendiet hösten 1997 tillsammans med företag från näringslivet samt privatpersoner, alla med stort golfintresse.

”PGA of Sweden har en kommitté, som i samarbete med Svenska Golfförbundets landslagsledare, utser stipendiater varje år. Huvudkriterier för att bli utsedd är: 1) Spelaren kvalificerar sig till en högre tour som ligger på högsta eller näst högsta nivå. Högsta nivå är PGA Tour, LPGA Tour, European Tour (ET) eller Ladies European Tour (LET) och till näst högsta nivå räknas: Symetra Tour, web.com tour, Challenge Tour (CT) eller Ladies European Tour Access Series (LETAS). Stipendiet ska ses som ett ekonomiskt bidrag och ge en extra trygghet i spelarens fortsatta satsning.”

 

Jag känner mig otroligt hedrad! Stipendiet ger mig möjlighet att nyttja min tränare ännu mer och kanske ta med honom på en av mina tävlingar så han kan se mig ”in action” dvs hur jag fungerar och agerar när det verkligen gäller.

Så än en gång – Stort tack till PGA of Sweden för att ni uppmärksammat mig och min satsning. Det är väldigt roligt att läsa vilka spelare som under alla år har blivit utnämnda. I listan finns det många namn, som i starten av sin karriär, tagit emot stipendiet och som senare nått stor framgång på olika tourer i världen. Jag blir så glad och stolt att vara en i listan. Klicka här för att ta del av vilka som har fått stipendiet med tillhörande summa och stipendieår. Ett av namnen är Alexander Norén – år 2007 fick han ta emot stipendiet – precis som jag gjorde i år! Det känns som om Alexander Norén börjar närma sig en vinst på PGA Touren. Verkligen hur kul som helst!

 

Efter en vecka i Las Vegas körde jag ner till Phoenix, Arizona vilket ligger exakt 5 timmars bilväg från Las Vegas. Fast jag har kört sträckan många gånger tar jag tiden varje gång jag kör 😉 . I Phoenix blir det träning från att solen går upp tills den går ned.

 

En vanlig dag kan se ut ungefär såhär. Kör igång på gymmet klockan 7. Just nu kör jag lite mer styrka än jag har gjort tidigare. Jag fokuserar, lite extra, på att bli starkare i ben och rumpa för att slå lite längre, men främst för att göra det lättare att hålla mina positioner i svingen. Efter det kör jag till golfbanan. Puttning och chippning på förmiddagen, lunch break och därefter blir det slag och spel på eftermiddagen. Dagen avslutas med hot yoga.

 

Spelet känns bättre och bättre för varje dag. Symetra Tour-säsongen drar igång andra veckan i mars, men jag planerar att spela någon mini-tourtävling i Phoenix innan starten allt för att vara så förberedd som möjligt!

Over and out!
Elin

Hur i hela friden ska jag fixa det här?

 

Nu är jag tillbaka i Scottsdale Arizona! Äntligen! Tillbaka till där allting startade den här säsongen. Som ni förstår så trivs jag väldigt bra i Scottsdale. En bidragande orsak, förutom vädret 🙂 , är att här kan jag bo i landslagets lägenhet och få tillgång till en golfklubb. Att kunna laga egen mat och tvätta sina kläder är något som jag värdesätter högt. Genom SwGT har vi tillgång till en golfbana där vi kan träna och spela. Nu är det fullt fokus på att förbereda mig inför tredje och sista kvalsteget till LPGA. Skulle det då gå riktigt bra så har jag chans att ta hem ett av de 20 LPGA-tourkort som vi spelar om.

 

Som många av er har läst på Facebook och Instagram spelade jag LPGA-kvalet steg 2 för drygt två veckor sedan. Med pappa Lars på bagen fick vi några fantastiska dagar. Tänkte berätta lite mer detaljerat om den sista dagen. Totalt var vi 191 tjejer som tampades om att bli topp 80. Fyra rundor (18-hål per dag) och ingen cut.

 

Inför sista rundan var jag totalt plus 1 vilket gav mig en delad 31:a plats med scorerna 75-69-73. Nu var det bara en runda kvar att spela. Resultatlistan var mycket tight och med många tjejer som skulle kunna skjuta väldigt lågt. Det fanns inte utrymme att missa för då var risken väldigt stor att du hamnade ovanför det magiska strecket – ovanför plats 80. Jag var nervös, mina järnslag hade inte varit så bra under veckan vilket de vanligtvis brukar, men min chippning och puttning var min räddning. Tankarna flög runt i huvudet. Jag startar på 10:an och efter 10 spelade hål är jag plus 4 för rundan och därmed har jag åkt ned i resultatlistan eftersom jag nu är plus 5 totalt. Jag är ganska säker på att cuten kommer gå på antingen plus 7 eller 8.

 

Jag slås nästan av panik. Jag har 8 hål kvar att spela och är 5 över par, troligtvis med en cut på 7. Hur i hela friden ska jag fixa detta?! Det känns nästan helt omöjligt. Jag känner knappt mina armar som darrar av nervositet. Efter några djupa andetag, hittar jag tillbaka och koncentrerar mig på -Vi har en fairway som ska träffas! Nu är det bara att försöka stänga av alla tankar, ta ett slag i taget och fokusera på det jag kan påverka.

 

När jag ska slå ut på sista hålet (banans 9:a) har jag lyckats göra 7 raka par. Jag är helt slut, jag tänker – Bara en drive till Elin, du klarar det! Sista hålet är ett par fem. Det är vatten längs hela högersidan, nu ska vi bara träffa fairway. Jag träffar fairway! Vi går fram till bollen. Vänder mig till pappa och säger att jag inte tänker sätta vattenhindret i spel, han nickar och håller med, istället slår jag fram en järn sexa (en mycket kortare klubba än vad vi i vanligtvis skulle slagit) som lägger sig bra men med 130 meter kvar till green. På tredje slaget (inspel) missar greenen precis, men kan putta från foregreen. Missar birdien men sänker en kort retur för par. Lyckan när sista puttern var slagen var obeskrivlig. Det är klart!!! Vi gick vidare!!! Vi kramas och är så nöjda med vad vi tillsammans presterat!! Både jag och pappa är tävlingsmänniskor som älskar när det ”hettar till” men detta var absolut det värsta vi någonsin varit med om. Jag slutar på en delad 61:a plats med 2 slags marginal. Det var så mycket som stod på spel. Om jag klarade mig till Steg 3 får jag, till nästa år, fullt kort på Symetra Tour, oavsett hur det kommer att gå på sista steget. Det är så skönt att veta var och när jag ska tävla och inte som i år – stå på reservlistan och hoppas att du kommer med.

 

I bollen bakom mig spelar två andra svenska tjejer, Louise Ridderström och Martina Edberg. Även de klarar sig! Under det här året i USA har jag och Louise camperat ihop vid flera tillfällen. Det slår mig att vi, för ungefär tre månader sedan, satt i ett sunkigt hotellrum i Michigan och var väldigt ledsna för att vi inte hittat spelet och inte hade någon spikad plan. Nu tre månader senare jublar vi för vi har tagit oss igenom det andra steget och ska spela om LPGA-tourkort. Livet kan ändra sig fort!

 

Så vad händer nu? Mitt i all förberedelse så har jag åkt på en ordentlig förkylning. Kanske inte så konstigt, det brukar komma när man drar ner på tempot. Troligtvis var både knoppen och kroppen helt slutkörd efter en lång säsong med mängder av träning, resande och press på sig själv att spela bra. Det är så skönt att nu ladda upp med att vara på samma plats i tre veckor och slippa resandet. Efter dessa tränings- och uppladdningsveckor bär det av till Florida. På den fina golfbanan LPGA International som ligger i Daytona Beach spelas sista steget. Min kära pappa Lars, som gjorde ett helt fantastiskt jobb, kan tyvärr inte kunna vara vid min sida, istället kommer min storebror Christoffer för att cadda.

 

Den här kval-veckan, som jag fick dela med pappa, kommer bli ett minne som vi kommer bära med oss genom hela livet, alla skratt, all nervositet. Tillsammans satte vi en plan, genomförde den och gick därifrån som vinnare! Båda kommer alltid tänka tillbaka på den här veckan med glädje och ett stort leende.

Mot golfbanan!

 

18 greenträffar!

Tänk vad snabbt tiden går!! Jag hinner knappt med. Idag när jag satte mig ned för att skriva min blogg så slog det mig att jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan.

Givetvis har jag inte glömt att jag spelade en tävling på Cactus-touren på Los Colinas Golf Club i sydöstra Phoenix. Detta var en relativt lätt bana vilket resulterade i låga scorer. Ibland är det lätt att säga att den här banan är lätt och här kommer man skjuta lågt, men som alla vet är allting så enkelt i teorin men att få den där lilla vita bollen i hål är ibland väldigt svårt. Jag hade scorerna 73-69-65 och lyckades knipa till mig en 7:e plats. Det var andra gången i karriären som jag sköt en 65:a på tävling. Jag träffade alla 18 greener!! Något jag aldrig har gjort tidigare. Ni ska veta att självförtroendet verkligen var på topp när jag rullade ut från parkeringsplatsen. Att dessutom ha den bästa scoren under sista varvet och klättra i resultatlistan var extra roligt!!

Jag var mycket nöjd med alla delar av mitt spel men framförallt hur jag hanterade min nervositet under de tre sista hålen. Att kunna leverera under press har hög prioritet i min träning. Det spelar inte så stor roll hur bra sving du har om du inte kan hantera nervositeten och stressen när den kommer – för den kommer ..

Min nyfunne vän Kyung Kim vann Cactus Tour-tävlingen på minus 17 slag!! Så imponerande! Kyung är född och uppvuxen på Hawaii. Det hade inte varit fel att ”åka och hälsa på en dag eller så 😉 ”. Jag har alltid velat besöka Hawaii.

 

Kyung gick på University of Southern California och var en av de bästa collegespelarna i landet. År 2012 spelade hon US Womens Open, tyvärr missade hon cuten med endast 1 slag!! Denna tjejen är så vass, ni ska se henne putta. Kyung är den allra bästa puttaren jag någonsin sett!! Det råder inget tvivel om att hon, inom de närmsta åren, kommer finnas med i toppen på LPGA:s resultatlistor. Men det kommer de två andra två tjejerna på bilden också (jag och Louise Stahle) 😉

Dagen efter tävlingen bjöd Louise in mig och Kyung till hennes hemmabana här i Phoenix, D C Ranch Country Club. Det är alltid lika roligt att få spela på de här exklusiva privatklubbarna. Louise hade med sig en annan tjej så vi fyra delade in oss två och två, jag och Kyung, Louise och väninnan. Vi spelade match. Matchen slutade lika efter att jag satte en fem-meters putt på sista hålet för delning. Alla önskade returmatch inom det närmaste.

 

Efter rundan stack jag och träffade min room mate från college, Hannah, plus några andra kompisar. Vi hade bokat in att vi skulle gå ut och äta middag. Det här är ett skönt avbrott i min vardag då jag mest går i träningskläder eller golfkläder. Att få klä upp sig, lägga lite makeup och fixa till håret gör att jag stänger av golfen för några timmar. Men för att utnyttja tiden till max så passade jag på att göra min tävlingsstatistisk innan Hannah och de andra hunnit komma till middagen. Perfekt! Jag använder mig av ett program som heter shots to hole (shotstohole.com). Jag har varit så nöjd med det programmet och tycker att det innehåller allt jag behöver.

 

Jag tänkte också visa vilka fina blommor de har planterat vid trottoarkanterna här i Scottsdale. Jag har fått dille på allting som är gult. Kläder, blommor ja allt! OCH hur bra är inte iPhone deep effect kameran!!

 

Eftersom det är några veckor sedan jag träffade min tränare så bestämde jag att det var dags att åka och hälsa på honom i Sioux Falls, South Dakota. Det är en flygresa på 3,5 timmar från Phoenix. Jag flög in på torsdagskvällen. På fredagen tränade vi i 7 timmar för att avsluta med ett 5-timmarspass på lördagen. Efter passet tog jag ett direktflyg tillbaka till Phoenix på för att vara redo på rangen kl 8 dagen därpå. Det händer mycket nu! Men jag trivs och försöker ta in och njuta hela tiden.

Resan till Sioux Falls var väl spenderad tid. Att träffa Todd ger mig en extra energikick för ytterligare några veckor framåt. Vi jobbar igenom alla delar av spelet och ser till att jag vet vad jag ska träna på. Vårt mål är att jag ska bli så självständig som möjligt så att jag aldrig ska känna mig helt lost. Jag har mängder att tacka Todd för!! Dessa två dagar var kanonbra!

 

Nu ska jag gå och lägga mig – God Natt!!

 

I Phoenix med andra svenska tjejer

Vilken bra vecka jag har haft!! Jag hämtade min fina hyrbil och körde från Las Vegas till Phoenix, Arizona. En liten kort sträcka på 4, 5 timmar. Det gick hur bra som helst! Phoenix är huvudstad i delstaten Arizona och har ungefär 3,4 miljoner invånare. Det är en aktiv stad – mängder av utomhusaktiviteter, uteserveringar i varenda gathörn och golfbanor överallt för den som gillar det. Det är väldigt populärt att ge sig ut och hika i bergen som ligger strax utanför staden. Vädret är torrt och varmt …

 

I denna fantastiska stad har Svenska Golfförbundet och Swedish Golf Team (SGT damlandslaget) öppnat en bas där svenska golftjejer har tillgång att veckovis, bo och träna mellan tävlingar. Förbundet hyr en lägenhet i ett område som heter Scottsdale (nordöstra delen av Phoenix) och har ett avtal med en golfklubb där vi tillåts att träna och spela. Som jag har berättat vid tidigare tillfälle så är det väldigt svårt att hitta klubbar där du kan träna och spela eftersom de flesta klubbarna är privata. För att överhuvudtaget komma in på dessa privata klubbar måste du ha medlemsskap. Oftast funkar det om du är gäst till en medlem, då kan du få möjlighet att träna och spela ihop med dessa personer. Det är genom det sistnämnda som jag har kommit in på de amerikanska golfklubbarna.

Golfklubben som SGT har samarbete med heter McDowell Mountain Golf Course och är en typisk ökenbana med relativt smala fairways, hårda greener och en waist area dvs om man inte träffar fairway … Här får vi träna och slå på rangen hur mycket vi vill och efter klockan 13 har vi tider för spel på banan.

Jag, Frida och Jenny

I lägenheten får det plats 4 tjejer bekvämt men om man är fler finns det två extra platser. I området där lägenheten befinner sig finns det ett kanonfint gym som ingår för alla hyresgäster. Utanför gymmet har de placerat en ”hightech” kaffemaskin som vi passerar när vi är klara med morgonfysen, ni hör, detta är himmelriket!! Här kan ni läsa en mer utförlig artikel om Golfförbundets bas i Phoenix från Golfing.se .

 

Så ni förstår – vi har verkligen allt man behöver. Hela tiden påminner jag mig om hur bra det är här. Samtidigt som jag är här finns det också tre andra svenska tjejer: Frida Gustavsson-Spång Borås GK, Jenny Haglund Karlstad GK och Emma Henrikson Ljunghusens GK.

 

Vi hjälper varandra med solskyddsfaktorn, siktet på rangen, snygga foton 🙂 osv. Vi pushar även varandra till ännu bättre chippar och snabbare löpsteg. Vi har skapat en väldigt familjär atmosfär och en positiv anda. Varje dag består av mängder av skratt, uppmuntran och glada miner!

En vanlig dag i Phoenix består av löpning kl 6.30 följt av cirkelträning. Från början ville vi mest ut och springa för att kolla in området, som vi bor i, men nu har det nästan blivit en vana att gå upp och springa. Jag gillar verkligen det, och ni ska veta vad mycket lättare det är när man inte behöver springa själv … fastän vi inte pratar med varandra. Som vanligt har jag Filip och Fredriks Podcast (den svenska versionen, mycket bättre än den på engelska) i mina lurar och jag tror Frida har senaste musiken i sina.

Efter fysträning kör vi ut till banan som ligger ungefär 10 minuter med bil från boendet. Där tränar vi fram till klockan 13.00 för att sedan gå ut och spela 18 hål. Vi har testat att spela från flera olika tee för att mixa upp träningen lite.

 

 

Den som kom på att det var en smart ide att skaffa en tränings bas i Phoenix, den personen är så jäkla smart. Ett stort TACK till Swedish Golf Team!!

Tuffa dagar

Nu ska jag skriva om något som inte är så roligt, det tar emot, något som man helst bara vill skippa att göra – jag pratar om när det inte går så bra.

lpga_flagga03_01_30437650585_o-kopia

Tyvärr är det sånt som händer. Det är en del av det här jobbet eller rättare sagt det är en del av livet. Under veckan var det LPGA Q-School som stod på schemat. Jag hade klarat första steget galant och nu var det dags för steg två, en av de viktigaste tävlingarna på året, för min del. Jag hade förberett mig på allra bästa sätt och jag kände mig redo.

Tävlingen började men resultaten kom inte. Jag gjorde allt jag kunde, jag slet, jag höll humöret på topp, ja ni vet allt sånt, men ändå gick det inte. Med två hål kvar att spela tar jag på mig mina solglasögon för att dölja tårarna som svämmar över. Mitt i allt gör jag en helt otroligt bra birdie på sista hålet samtidigt som det slår mig att jag har missat min chans. Jag fixade inte det denna gången. Kommer jag komma till toppen? Svaret är – Helt klart! Det är bara en frågan om tid. Jag vet att det kommer att hända – tyvärr hände det inte den här söndagseftermiddagen i Venice Florida. Men jag vet en sak  – Det kommer!

elin-arvidsson_03_18_30437708555_o

elin-arvidsson_03_07_29806587854_o

Efter rundan, möter jag några av coacherna från svenska Landslaget. De berättar att det inte går ta miste på att jag verkligen älskar att spela golf och vara där jag är. De orden värmer, för det är precis så jag känner. För mig är det viktigt att jag hela tiden är i nuet och ser till att uppskatta allt jag upplever under min resa till målet. Samt alla de underbara människor som jag har fått möjlighet att lära känna och som jag har i min närhet.

20161021_073744-2

Den här veckan bodde jag hemma hos Ken och Pam Jonsson i Sarasota. Från deras lägenhet har man den här utsikten. Ken och Pam är ett helt fantastiskt par som mötte varandra på äldre dar. Under mina dagar hos dem fick jag möjlighet att åka i deras Tesla. Ingen förare .. bilen kör själv!!!! Jag behöver bara göra ett gött gäng birdies sen kan jag ha en Tesla som kör mig till på mina 10 timmarsresor!!! Hur underbart som helst!

20161020_191410

I närheten av Ken och Pams lägenhet finns en av de bästa yoga-studios som jag någonsin varit i, The Yoga Shack!

20161019_164222

Svenska Golfförbundet var på plats för att spela in en film om hur det är att gå på college i USA och vilka möjligheter det finns efter college. Jag fick äran att vara med i filmen och jag ser verkligen fram emot att se slutprodukten. När filmen är klar lovar jag att länka till den. Om jag förstod rätt så kommer den ut till våren! Spännande!

elin-arvidsson_03_08_30437781475_o-kopia

Biljetten hem till Sverige är bokad och den 16 november är jag tillbaka i Falkenberg. Målet är att hitta något jobb under tiden jag är hemma. Jag är öppen för alla förslag, oavsett om det är dagtid eller på kväll, vardag eller helg. Alla förslag tas emot med öppna armar. Jag kan packa, städa, skotta snö – You name it! Så om det är någon som behöver hjälp under slutet av november och december så kommer jag väldigt gärna! Jag är van av att jobba hårt, kan bidra med positiv energi och kanske ett och annat trick för att lära dig göra fler birdiesar – vem vet!