Nu har jag haft fem dagar på gräs och jag bara älskar det. Jag tror inte jag hade varit lika tacksam om jag hade haft det så här hela vintern. Bristen på värme och gräs är bra för motivationen och det gör att det blir ännu roligare och när man har det. Det är väldigt lätt att ta bra träningsförhållande för givet. Jag försöker påminna mig själv så ofta som möjligt hur bra jag har det här i USA, trots att det ibland blåser slice-vind (vind från vänster till höger), sämre kondition på rangebollarna eller när det inte är nyklippt på chipping-green. För om man bortser från de här små ”i-landsproblemen” så har jag det väldigt bra.
Idag var jag och tränade på Red Rock Country Club. Red Rock är en helt fantastisk anläggning som ligger i nordvästra Las Vegas. Banan ligger i anslutning till berget och man får flera fantastiska vyer från träningsanläggningen. Tyvärr har jag ingen pressfotograf med mig så bilderna blir därefter, det vill säga – man ser inte ett skit vad det är jag försöker fota om objektet är mer än 15 meter bort ;).
Jag stod och tränade puttning på deras stora puttinggreen framför klubbhuset. Är väldigt fokuserad på det jag gör och tänker inte så mycket på min omgivning. Men jag hör ett par som står lite längre bort som talar ett språk som känns väldigt bekant – svenska! Jag går fram till paret och frågar dem om de är från Sverige? Mycket riktigt – de var från Uppsala och hade flyttat till Las Vegas för drygt 2 år sedan. De hade blivit medlemmar på Red Rock dagen innan och var därför ute och testade putting-green för första gången, samtidigt som jag var där. Vi pratade lite och tog varandras mobilnummer för att eventuellt mötas upp någon gång för en middag eller en kopp kaffe. Dom, precis som jag, hade inte träffat på några svenska, bortsett från alla svenskar som man hör om man är runt området the Strip. Därför var det extra roligt att träffa på dessa svenskar som, precis som jag, är här men inte som turister. Jag är nyfiken på att höra hur de upplever att vara svensk i Las Vegas, precis som jag.
I tisdags var det Alla Hjärtans dag. Jag lovar er, det var ingen i USA som missade att det var i tisdags. Herregud vilken hysteri för den här dagen.
Vi (familjen som jag bor hos och jag) gjorde till och med valet att stanna hemma under tisdagskvällen då alla andra skulle ut och äta. Att vara ute en sån här kväll innebär en himla massa folk, sämre service, längre väntan osv. Istället valde vi att äta hemma.
På Alla Hjärtans morgon tog Ron, pappa i familjen, och körde iväg. Efter en stund kom han tillbaka med tre blomsterbuketter, en bukett till sin fru, en till hans dotter Austin och en till vad han kallar ”hans svenska dotter Elin”. Jag som är så bölig (tror nog det är ett halländskt uttryck, som betyder väldigt lätt till gråt) började nästan att gråta. Jag tyckte det var så fint gjort av honom. Att han tänkte på lilla mig!!! TACK!! Nu har jag blommorna bredvid min säng och tittar på dem varje dag.
Over and out, nu dags för att komma närmre världstoppen i det jag älskar mest på denna jord – golf, golf, golf!
Klockan är nu 4.45 och jag sitter i min säng i Las Vegas och känner mig så jäkla redo (ska nog inflikas att jag är rejält jetlaggad – har redan varit uppe en timma). Tyvärr är det mörkt ute och det finns ju inte så mycket att göra vid den här tiden på dygnet så jag tänkte att jag skriver lite på min blogg istället.
Äntligen är jag tillbaka. Direktflyg från Köpenhamn till Las Vegas, i och för sig var det 4, 5 timme försenat, men det var inga större problem. Norwegian Airline (som ni känner till att jag gillar så mycket) var vänliga och kompenserade alla sina passagerare med en liten mat-voucher på Kastrups flygplats – mätta kunder – nöjda kunder :). Mycket smart drag från deras sida.
Att lämna Sverige har för det mesta varit ett tufft avsked. När jag kramade om mamma och pappa den här gången så kändes allt så gott. Jag är redo, glad och har hittat ett lugn. Förra året var allt nytt och jag visste inte riktigt min plats vilket gjorde mig stressad och osäker. Inför det här året vet jag hur saker och ting fungerar och kan bara köra på.
Gårdagen spenderades på TPC Las Vegas som ligger precis här intill där vi bor. Den här golfbanan tillhör inte mina favoritanläggningar men det är den enda banan som är öppen på måndagar. TPC har två träningsområden, ett för allmänheten och ett lite finare ….
Jag frågade om jag fick lov att vara på den sistnämnda. Inga problem förklarade mannen i kansliet. Tack tack! Jag tog mina golfbollar och sprang till rangen för att i drygt två timmar få träna – på gräs, i sol, på en perfekt range. Kändes som om jag hade kommit till himmelriket!! Vad härligt det är och vad glad jag är för att vara tillbaka i USA
Nu ska jag sätta på en kopp kaffe till mig och frun i huset, tänk att jag har underbara amerikanska vänner som är lika tokiga i gott kaffe som många av oss svenskar, jag är en av dem.
Vid det här laget så är nog både ni och jag trötta på allt snack om visum hit och visum dit. Men jag vill ändå berätta slutet på processen. I veckan var jag i Stockholm för den slutliga intervjun på Amerikanska Ambassaden och därmed ett steg närmre till att få åka tillbaka till USA. Häng med!
Nöjd över mitt inköp av fika till tågresan. Tre steg längre fram har jag vält ut mitt efterlängtade kaffe…Nästa Stockholm, Stockholm nästa!! I mina tankar så är tågresor något ganska så mysigt och avstressande. Den här resan var inte alls så, jag mådde illa under 5 timmar och det blev inte bättre. Tågvärdinnan kom och berättade att funktionen som gör att tåget stabiliseras i kurvorna har gått sönder och det här är inget ni kommer att märka … Tyckte hon 😉
Försökte läsa den här intressanta boken under resan! Det är Pia Nilsson och Lynn Marriott som har skrivit den. Jag har läst den tidigare men det är aldrig fel att läsa om en bok.
Jag vet inte hur mycket olika bevisunderlag som jag har tagit fram för den här visumansökan, men det blev en rejäl bunta som skulle med till Stockholm – den var jag mycket rädd om. Viktigt att ha ordning på allt inför intervjun på Amerikanska Ambassaden. Min kära vän, vapenbärare och ”partner in crime” från gymnasietiden i Ljungbyhed, Therese Larsson, bor för närvarande i Stockholm. Perfekt att jag kunde jag bo hos henne. Tänkte passa på att gå lite på stan innan hon skulle sluta sitt jobb för dagen. Bara ett problem, jag har ju inte en aning om vad affärer och mysiga fik ligger i Stockholm. Jag har spenderat alldeles för lite tid där. När jag kom ut från Centralstationen visste jag inte om jag skulle gå till höger eller vänster. Det tokiga är att jag har bättre koll på gatorna i Las Vegas eller Orlando än vad jag har i vår fantastiskt fina huvudstad. Gick senare ned i tunnelbanan för att ta mig hem till Therese, jag frågar en äldre herre vilken linje som går till Solna. Han berättade, mycket snällt, att tunnelbanan inte går till Solna. Jag var på helt fel plats och skulle gå till Pendeltåget istället. Jag berättade att jag är från Falkenberg. Då skrattade han … Varför det?
Ni ska veta hur kallt det var ute den här dagen. Som erfaren visumsökare 😉 visste jag att det gäller att ha bra på sig eftersom alla får samma mötestid vilket innebär att alla kommer samtidigt och får ställa sig i kö – utomhus!! Underställ och raggsockar! Kom ganska snabbt in och intervjun gick bra. Nu är mitt visum äntligen klart – UNDERBART! Men oj vad jag svettades med mina raggsockar och underställ när vi senare under eftermiddagen var inne på NK!Så vackert det är i Stockholm, alla fina byggnader och broar över vattnet. Visst gjorde vädret sitt eftersom det var tipp topp, trots att det var iskallt i vinden.Tessan med sin pojkvän Jakob Glennemo, mycket duktig golfspelare, som hängde med oss på stan.
Hej då Stockholm! Jag skulle kunna tänka mig att bo där när jag är klar med golfen och vill satsa på en tillvaro i Sverige. Men just nu känns det väldigt långt bort!
Jag och Austin
Austin McMillan är som min äldre ”syster”, två månader äldre än mig och bor i Las Vegas. Hon är dottern i den fantastiska familj som jag får möjlighet att bo hos så ofta jag vill. Förra veckan small det till – hennes pojkvän Nick friade!! Ni tänker kanske, varför tar Elin upp detta?
Austins pojkvän Nick är fystränare till Celine Dion’s agent och den här veckan hade Celine Dion en konsert i Las Vegas. Nick och Austin var på konserten men hade också ett backstage-pass för att få möjlighet att träffa världsstjärnan. Austin är ett stort fan till Celine och tycke det skulle bli så himla skoj. Väl på plats efter konserten går Nick ned på knä mot Austin, framför Celine Dion, för att fria. Ni kan förstå vilket mediauppbåd det blev, det knäpptes 100-tals bilder som nu är med på Cosmopolitan och E News (se hela reportaget). Det har även florerat bilder på Austin och Nick vilka jag, vid tidigare tillfälle, har tagit med min telefon som nu ligger ute olika kändissajter. Ingen har frågat mig om lov .. Hmmm Upphovsrätt …
Celine Dion tyckte det var så roligt att få vara med om det här frieriet så hon passade på att bjuda in sig själv till bröllopet!!! Tänk om hon kommer!!!
Som några av er kanske har sett, på Facebook eller Instagram, så har jag byggt upp en egen ”studio” i vårt garage.
Låt oss ta det från början. Jag lämnade ett varmt Las Vegas i mitten av november. Visste att jag skulle vara i Sverige i cirka 3 månader för att få klart min visumansökan. I Falkenberg finns det ingen inomhushall för golfare, så om du vill träna svingteknik måste du köra till Halmstad Golf Arena, vilket är en liten trip på 8 mil tur och retur eller ta dig till World of Golf i Göteborg, 20 mil tur och retur. Har du dessutom ingen egen bil så är det inga bra förslag. Så därför var jag tvungen att hitta en annan lösning på det här problemet.
Jag började fundera på vad Kjell Enhager skriver i sin bok ”Tänk Låsningar och Lösningar”, en fantastisk bok som jag läste innan jul. Kjell skriver: ”Hur blir man bäst i världen på golf i ett land där det snöar nästan halva delen av året?” Lite i överkant kanske .. det är ju inte så ofta som vi har snö halva delen av året .. men ok jag fattar vad du menar. Eftersom jag inte har x antal tusenlappar liggandes så slopade jag förslaget: En månad i Spanien med spel och träning, ganska så snabbt. Och förresten så hade det ju ändå inte löst mitt träningsproblem för de andra två månaderna 😉 Dessutom var det ju inte det jag var ute efter utan jag ville ha en lättillgänglig träningslokal som jag skulle kunna ta mig till under 30 minuter, tur och retur.
Jag kan inte putta i garaget men det går bra i köket!
Redan första veckan efter jag landat i Sverige berättade jag för pappa att jag hade testat att svinga i garaget och att det funkade. Jag sa att vi skulle sätta upp ett nät och att jag behövde hans hjälp. Han tittade frågande på mig … och ruskade på huvudet. Pappa trodde att jag skojade och inte menade allvar, men så fel han hade.
Vi satte igång arbetet. Med mig uppklättrad på en ostadig pall för att trycka konstgräset upp mot taket samtidigt som pappa skruvade och borrade. Att hålla balansen och samtidigt ha kraft att trycka upp mattan mot taket var inget enkelt. Efter en dryg timme var vi klara, ingen hade skadat sig och swingstudion var färdig för att användas. Fungerar hur bra som helst. Konstgräset fick vi låna av banarbetarna. De hade fått det som prov av en leverantör och hade ingen användning av det. De tyckte bara att det var skoj att någon fick användning av det. Som ni förstår blir det bra kraft i bollarna när man bara har några meter mellan utslag och ”mattväggen”. Det gjorde att bollarna gick igenom konstgräsmattan. För att få ännu mer ”dämpning” hängde vi upp en av mammas gamla trasmattor. Funkade jättebra! På golvet under mattorna satte vi några kundkorgar som bollarna landade i. Som slagmatta lånade vi en av utslagsmattorna som Falkenbergs GK har på rangen.
Jag skriver ner tankar, idéer, känslor och planering under passen så jag kan vara mer detaljerad när jag senare pratar med min coach.
Efter tre dagar, från idé till färdig studio, hade vi fått iordning allt för att kunna svingträna bland pappas ved, verktygsbänk och andra grejor som man har i ett garage.
Eftersom vi har relativt låg höjd i vårt garage (cirka 2.20) så kan jag bara slå klubbor upp till min järnsjua. Men jag är ändå nöjd att det funkar med 6 klubbor jämfört ingenting alls. Jag vet att det är otroligt viktigt att jobba på tekniken, under vinterperioden, och på så sätt få en stabil grund att luta sig mot när säsongen drar igång.
Varje dag går jag ner i garaget och slår, ibland blir det 3 timmar och ibland bara 30 minuter. När jag är trött på att se bollen flyga 2 meter sticker jag antingen till World of Golf eller till Halmstad Golf Arena, då blir det väldigt lyxigt! Tack till Max och Frida för att ni tänker på mig och tar mig med till dessa lyxanläggningar.
Halmstad Golf Arena blir väldigt lyxigt de dagar jag väljer att åka dit istället!!
Under den här tiden på året tränar jag väldigt mycket fys. Jag kommer ihåg från min tid på Golfgymnasiet i Ljungbyhed då hade vi något som vi kallade Daglig Dos. Ni ska veta hur vi hatade det. Det var långtråkigt och enformigt. Men nu när jag är äldre, 24 år 😉 har jag förstått hur viktigt det här är.
På Golfgymnasiet gjorde vi cirka 6 olika övningar varje dag. Nu har jag och min amerikanska fystränare plockat ut tre olika pass Daglig Dos, utifrån mina svagheter. De här övningarna är perfekta att göra i garaget och jag behöver inga vikter. Jag samlade ihop alla mina träningsredskap som jag hade här hemma, dvs. medicinboll, pilatusboll, hopprep, gummiband och Flowin-matta. Så nu kan jag både träna svingteknik och köra några fyspass, bara en trappa ned.
Ups, råkade visst kasta ner storebror när jag kastade min medicinboll mot väggen. Tips! kolla så att väggen är stabil innan du börjar kasta.
Men jag ska vara ärlig – det är inte alltid så kul. Det är enformigt och inte alls spännande. Men jag vet att det måste göras. De flesta som jag tävlar mot är under den här perioden antingen i Florida eller Kalifornien. Därför har jag satt upp mina mål inför 2017 på väggen så att jag hela tiden påminns om vad jag vill och vart jag är på väg.
Idag börjar tjejerna på LPGA spela sin första tävling för säsongen!!! De startar på Bahamas med tävlingen Pure Silk Bahamas LPGA Classic. Det är alltid något speciellt med första tävlingen för året och det känns som om det läggs ut extra mycket Instagrambilder och tweets från tävlingen. Ska bli skoj att se hur det går!
För nästan exakt ett år sedan så var jag på Bahamas tillsammans med min bästa kompis Kim Kaufman, Gerina Piller och Gerinas lillasyster. Kim och Gerina hade fått i uppdrag av LPGA att ”utforska” ön tillsammans med ett kamerateam som sedan skulle bli en reklamfilm. Tjejerna fick lov att bjuda med två kompisar, snacka om att jag kom med på ett bananskal. Efter den här upplevelsen känner jag att jag skulle kunna åka på fler sådana ”utforskningsresor”. Det var väldigt roligt att lära känna Gerina. Gerina är en amerikansk tjej som under 2016 var rankad 19:e på världsrankingen. Det var väldigt roligt att få ta del av hennes syn på elitgolf när det gäller träning, tävling, kost och fys. Som en sidnotering så var det Gerina som satte den 4 meter långa puttern för USA och därmed vinst i Solheim Cup 2015. Ni ska veta att det inte var enkelt att vara europé i det här gänget ;).
Lycka till till alla tjejer som spelar LPGA denna vecka. Jag går ner i mitt garage/svingstudio och jobbar mig ännu lite närmre till att få slå ut på första tee på Bahamas 2018!
Bloggen är tillbaka efter ganska långt vinteruppehåll!! Nu är jag tillbaka!
Passar på att träffa alla mina fina svenska vänner!
2017 är här och jag är redo för att ta mig an en ny säsong. Jag är hemma i Falkenberg för att söka nytt visum. Under 2016 hade jag ett 6 månaders visum och nu söker jag istället ett 5-årigt visum. Vilket innebär att jag inte behöver åka fram och tillbaka till Sverige utan kan stanna kvar i USA under hela tävlingssäsongen. Det kommer bli hur bra som helst. Att söka visum är en lång process med mycket pappersarbete. Allt tar sin tid och det är inget som man kan skynda på – bara att bita ihop och vänta. Så fort jag har visumet i min hand så kommer jag boka flyg, ta mig till Köpenhamn och flyga över Atlanten!! Just nu kryper det i hela kroppen och jag kan inte vänta tills jag får komma ut och träna på gräs. Jag känner mig nästan som de kossorna på Bregott reklamen när de ska få komma ut på grönbete för första gången efter vintern.
Har även passat på att testa de där omtalade semlorna också!Stort tack till Societen i Varberg! Jag var högsta ansvarig för glöggen under hela decembers julbord!Eftersom vi jobbade på Nyårsafton, när alla andra var snygga och uppiffade i svarta små klänningar, tänkte en av tjejerna att vi kör mask. Det dröjde inte med än 10 min sen började de klia och bli väldigt obekväma att jobba i. haha! Men det är ett gott minne!!
Under 2017 kommer jag att spela på Symetra Tour vilket är undertouren till LPGA. Det är samma tour som jag fick möjlighet att spela 5 gånger under förra året. För att beskriva det enkelt så skulle man kunna säga att förra året hade jag 20% status och fick därmed spela 5 av de 23 tävlingarna. I år har jag ungefär 60% status och kommer förhoppningsvis få spela mer än förra året. Det är helt omöjligt för mig att säga exakt när och hur många tävlingar jag kommer med på eftersom det är så mycket som påverkar. Men jag kommer hålla er uppdaterade.
Jag hoppas kunna åka över till USA någon gång i februari. Min plan är att även spela några av de minitour-tävlingar innan Symetra Tour tävlingarna. Det är främst två olika tourer, NWGA Tour (National Women’s Golf Association) och Cactus Tour. NWGA Tour håller till i Orlando och Cactus Tour spelas i Phoenix. Av dessa två städer föredrar jag Phoenix, här är torr luft, väldigt solsäkert, många bra golfbanor och det är en väldigt trevlig stad. Förstå mig rätt, självklart gillar jag Orlando också men om jag får välja så blir det Phoenix.
Precis som förra året kommer jag antagligen att spendera en hel del tid i Las Vegas. Här sitter jag tillsammans med några av mina nyfunna vänner!Tänk att Las Vegas skulle bli en av de platser i USA där jag känner mig mest som hemma. Förra året åkte jag dit eftersom jag hade bekanta där och chansade på att det skulle bli bra. Och tänk att det blev så lyckat! Jag kan knappt vänta tills jag få åka tillbaks!Här är jag på väg någonstans i USA under 2016, jag vet inte vart men brun var jag! Titta noga så ser ni klubborna som vanligt ligger i baksätet, enda stället de kan ligga på i bilen utan att man behöver ta ut drivern.
Precis som under 2016 så kommer jag inte att ha någon fast punkt där jag bor i lägenhet eller liknande. Det här har endast att göra med min ekonomiska situation. Det blir helt klart för dyrt för mig att ha en lägenhet för de få veckor som jag skulle ha tid att vara där. Istället kommer jag under tävlingsveckorna bo hos värdfamiljer som touren ordnar och under övrig tid hos mina vänner och egna kontakter. Att lösa boendet fixar jag alltid på något sätt. Däremot är det svårare att hitta en golfbana där jag har möjlighet att spela och träna utan att spendera hela matkassan 😉
Från och med idag kommer blogginläggen rulla in mer frekvent och är du intresserad av att följa mig såväl under träning som tävling samt vara med i min vardag – anmäl dig med din e-postadress (i högerkolumnen) så får du varje blogginlägg automatiskt.
Dagarna rullar på så snabbt! Jag är fortfarande kvar i Las Vegas. Här kommer en lite uppdatering.
I måndags var det Halloween. Familjen jag bor hos hade ett stort party med massa av barn, kompisar och kusiner till familjen. Vi delade även ut godis till alla som kom förbi och sa ”trick or treat”.
Tänkte förklara vad det finns för olika kategorier av ”trick or treatare”
Barn som har lagt ner sin själ (eller kanske rättare sagt föräldrarna har gjort det) i sin kostym. De flesta barnen är mellan 5-10 år. Föräldrarna går runt med barnen men följer inte med fram till dörren eftersom de vill att det ska vara barnens grej ;).
Sen finns det barn och föräldrar som gör det tillsammans. Då är föräldrarna också utklädda och då snackar vi inte att de har valt att ta på sig en mask eller så, då är det allt från bröllopspar med brudnäbbar till fladdermössfamiljer. Givetvis tycker föräldrarna att det här är väldigt skoj men som jag uppfattade så har de valt att vara med för att verkligen se till att barnen tackar för det de får! Det här uppskattas!!
Slutligen finns det ungdomar som går runt i sina vanliga kläder och bara en mask för ansiktet. Den här gruppen är vanligtvis äldre, kanske 12-18. Här börjar man undra om de inte är för gamla för att göra detta? Speciellt eftersom de knappt är utklädda. Jag tror att det kliar så i deras godistarm så man bryr sig inte om att det är skämmigt utan kör på, för ni ska veta att det finns kilovis av godis de kan ”tigga” ihop.
I det området familjen bor stänger de av så att inga bilar kan köra in under kvällen. Det kan jämföras med att hela Ringsegård i Falkenberg stängs för biltrafik på grund av att det är Halloween. Om någon har valt att släcka all belysning på sitt hus så betyder det: Här finns det inte något godis och ingen idé att knacka på. Detta skulle kunna betyda att här blir det trick (bus) men för det mesta händer aldrig det. Ungarna går istället vidare till nästa hus för att fylla på sockerdepåerna.
Det här var första gången jag var med under en riktig Halloweenhelg (bortsett från de som jag upplevt som student på Texas Tech University). Vi hade köpt godis för hundratals kronor. Snacket bland barnen på gatan säger att varje år har min familj jag bor hos det bästa godiset!! Det var flera barn som kom tillbaka flera gånger under kvällen, med 15 minuters intervall, för att få ihop mer godis. Det är stor prestige att ha det bästa godiset 😉
Under kvällen förstår jag hur amerikaniserad jag har blivit under dessa 5 år som jag har bott i USA. För 5 år sedan hade jag, inte ens funderat på att ta på mig ett par musöron och låta Austin måla mitt ansikte. Nu uppskattar jag verkligen att gå ”all in” och det var faktiskt riktigt skoj att vara mus. Men hur svårt kan det vara att inte gilla att vara mus när outfiten var min fina 0ne-piece från min favoritbutik i Falkenberg, Lolina-L.
Dagen efter åkte vi till Topgolf. Topgolf är som bowling fast för golf. Jag vet inte om Sverige har någon motsvarighet ännu. Här på Topgolf i Las Vegas fanns det ett 100-tal bås. Du och din grupp får ett eget bås där ni få stå och slå. Du har möjlighet att välja bland olika slags golfspel och får olika poäng beroende på hur nära flaggan du kommer. Det kostar ungefär 45 dollar för att hyra ett av dessa båsen för en timma och då ingår allt du behöver för att spela, dvs klubbor och bollar. Det finns ett litet microchip i varje boll som gör att scoren kommer upp på datorn. Samtidigt finns det 6 olika barer där det går att beställa mat och dricka till sitt bås. En mycket rolig kvällsaktivitet. Jag var där med Austin och hennes pojkvän Nick.
Vi beställde in dessa små delikatess bollar. De kom med tre olika ”sprutor”. I sprutan fanns det en slags vaniljkräm, mycket gott! Men lite för sött i min smak!
Efter golfen stannade vi och tittade klart på World Series. World Series är MLB:s (Major League Baseball) finalserie som avgörs över 7 matcher. Chicago Cubs vann efter förlängning i den 7 matchen på bortaplan!!! De hade inte vunnit World Series på över 100 år!!!
Någon av er har kanske sett ett foto som har florerat på Facebook de senaste veckorna. År 1993 vad det en kille som sa i en intervju att Chicago Cubs kommer att vinna World Series år 2016. Han hade haft en dröm där han såg texten ”Chicago Cubs World Champions 2016”. Tänk att han fick rätt!!! Helt otroligt! Se fotot på Michael Lee nedan!
I veckan har jag varit på kurs på Apple Store 3 gånger!! Man anmäler sig till en workshop som hålls i en Apple Store (i Las Vegas finns det 4 stycken butiker). I en och en halv timma fick jag plus en tjej till gratis utbildning i hur man redigerar film med Apples iMovie – hur bra som helst. Jag rekommenderar alla att kolla upp var de erbjuder Apple Stores workshops i Sverige. Om man har Apples dator och/eller telefon så finns det så mycket du kan lära dig för att utnyttja alla finesser som finns.
Familjen som jag bor hos har sitt hus ungefär 3 km från denna veckans PGA Tour tävling. När jag var ute och sprang på torsdagsmorgonen tänkte jag att det skulle vara roligt att testa hur närma jag skulle kunna komma. Efter att jag hittat en ingång till det bostadsområdet där golfbanan ligger (alla bostadsområden är inhängande) gör jag ett försök att komma in. Troligtvis trodde vakten att jag bodde i något av husen och släppte in mig så snällt till området fast jag inte hade någon biljett. Jag var ju bara ute och sprang … Men ett, två, tre så var jag, i joggingskor, med Alex och Sigges podcast i mina hörlurar inne på PGA Tourens tävling. Jag skrattade för mig själv och började springa hemåt efter jag tittat några hål på golf i världklass.
På eftermiddagen tog jag och Ron, pappan i huset, och körde till tävlingen. Ordentligt lämnade vi våra entrébiljetter till vakten och gick in för att se på fantastiska golfspelare och fint golfspel. Jag tog ett foto men det dröjde inte länge förrän de sa till mig att här får du inte fotografera …