Texas Tech – alltid i mitt hjärta!

 

Som jag skrev i mitt förra blogginlägget så passade jag på att åka till Lubbock efter att ha spenderat tre dagar i Dallas tillsammans med min kompis Kim och min tränare Todd Kolb. Det är alltid lika skoj att komma tillbaka till Lubbock och träffa alla personer som jag lärt känna under mina fyra år som jag var student och athlete på Texas Tech University.

 

 

Precis som i Fort Worth blev det en basketkväll. Nu kanske tror ni att jag har gått och blivit jätteintresserad av basket 🙂 men det var bara en tillfällighet att två basketmatcher med Texas Tech spelades samtidigt som jag befann mig i Dallas och Lubbock. Vi hade superskoj och Texas Tech vann igen! Det var något som slog mig. Lagets stjärna, Keenan Evans endast gjorde 16 poäng vid den här matchen. I Dallas gjorde han hela 35 poäng. Då steppar de andra spelarna i laget upp och ser till att ta poäng, den här dagen, då Keenan inte presterar på högsta nivå. Det här är lagidrott när den är som bäst!

En bild från min collegetid – jag och coach Jojo Robertson

Under trippen till Lubbock åkte jag också och hälsade på mina golfcoacher som fortfarande är ledare för skolans lag. Min head coach, Jojo Robertson, hade plockat ihop lite Texas Tech loggade golfkläder som hon lämnade över till mig. Det är något speciellt att bära skolans logga på bröstet. Precis som alla amerikanare är jag väldigt stolt över min skola. Jag blev så glad över kläderna och tackade Jojo flera gånger. I förbifarten tog jag också några nävar av mina favoritpeggar.

 

Resultatmässigt går det bättre för skolan än någonsin. Det byggs nya idrottshallar överallt på campus. Just nu hade friidrottarna fått en ny inomhusarena, man hade byggt en ny träningshall för fotbollslaget så att de kunde träna inomhus vid behov, golfarna hade fått ett nytt gym – Allt detta bara under det senaste året!

 

Hur är allt det här möjligt undrar ni, var kommer pengarna ifrån? Jo, när någon, som tidigare gått på skolan, nått framgång och tjänat stora pengar, händer det ganska ofta att de går in och gör en donation till den skola där de tog sin examen – som en Payback! Visserligen får man göra skatteavdrag i USA för donationer men jag tror att främst är det en ära att få en byggnad uppkallad efter sig.  Jojo berättade att inom en tvåårs-period kommer också golfarnas träningsområde byggas om. Häftigt!! Då ska ni veta att det ordinarie träningsområdet är bland de bättre i landet. Och när jag gjorde mitt val av skola var det nuvarande fina träningsområdet som var den bidragande orsak till att jag valde Texas Tech University. Nu ska det byggas om och bli ännu bättre – Man kanske ska ta och flytta tillbaka 😉

På en av väggarna i klubbhuset hänger flaggan som jag skickade till Jojo efter att jag spelat US Open

Under tiden som jag var i Lubbock så kom en ”throw back”-bild upp på mitt facebook-flöde. Det var en bild som var tagen för fem år sedan när laget var på en hemmamatch med vårt fotbollslag. Jag tänkte skriva en kort beskrivelse om mina lagkamrater. Tjejerna nämns från vänster till höger på bilden nedan.

 

Gabby Dominguez
Gabbe kommer från Waco i Texas. Hon är den mest tävlingsmänniska jag någonsin träffat. Hon jobbar idag på amerikanska U.S Air Force i Chicago.

Kimmy Hill
Kimmy kommer ursprungligen från Kina men har bott i Palm Springs i California sedan hon var 10 år. Kimmy jobbar idag på Yelp i Phoenix och befordras var och varannan vecka. Att kunna flytande kinesiska är en färdighet som är väldigt eftertraktad.

Hannah Arnold
Hannah kommer från Lufkin Texas och vi delade lägenhet i 4 år. Hannah kom till Texas Tech som en walk on. Det betyder att skolan inte ger dig något scholarship (stipendium) utan du får betala allting själv. Efter 3 år av hårt slit berättade coach Jojo att Hannah också skulle få ett scholarship. Både jag och Hannah grät av glädje. Hannah har det största hjärtat av alla jag träffat och spelar idag på Sunshine Tour i Sydafrika och på några olika undertourer till Symetra Touren i USA.

Beverly Mendoza
Bev är från Philipinerna, en tjej som skjuter 72 eller 73 varje gång hon peggar upp bollen, spelar ingen roll i vilket väder eller vind. Bev älskar att gå i skola och studera. Troligtvis håller hon på med sin fjärde utbildning just nu 🙂

Kim Kaufman
Kim kommer från South Dakota och sedan fyra år tillbaka spelar hon på LPGA-touren. Under hennes collegetid hade hon aldrig något annat än högsta betyg i alla ämnen.

Elin Arvidsson
Henne känner ni väl redan 😉

 

Det här laget var otroligt bra på pappret men det var som vi aldrig fick till det samtidigt. Jag kan faktiskt inte säga vad felet berodde på. Trots att jag inte har kontakt med alla så är det superskoj att titta på bilderna och tänka på en väldigt rolig tid.

Vilka brudar!!

Annonser

18 greenträffar!

Tänk vad snabbt tiden går!! Jag hinner knappt med. Idag när jag satte mig ned för att skriva min blogg så slog det mig att jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan.

Givetvis har jag inte glömt att jag spelade en tävling på Cactus-touren på Los Colinas Golf Club i sydöstra Phoenix. Detta var en relativt lätt bana vilket resulterade i låga scorer. Ibland är det lätt att säga att den här banan är lätt och här kommer man skjuta lågt, men som alla vet är allting så enkelt i teorin men att få den där lilla vita bollen i hål är ibland väldigt svårt. Jag hade scorerna 73-69-65 och lyckades knipa till mig en 7:e plats. Det var andra gången i karriären som jag sköt en 65:a på tävling. Jag träffade alla 18 greener!! Något jag aldrig har gjort tidigare. Ni ska veta att självförtroendet verkligen var på topp när jag rullade ut från parkeringsplatsen. Att dessutom ha den bästa scoren under sista varvet och klättra i resultatlistan var extra roligt!!

Jag var mycket nöjd med alla delar av mitt spel men framförallt hur jag hanterade min nervositet under de tre sista hålen. Att kunna leverera under press har hög prioritet i min träning. Det spelar inte så stor roll hur bra sving du har om du inte kan hantera nervositeten och stressen när den kommer – för den kommer ..

Min nyfunne vän Kyung Kim vann Cactus Tour-tävlingen på minus 17 slag!! Så imponerande! Kyung är född och uppvuxen på Hawaii. Det hade inte varit fel att ”åka och hälsa på en dag eller så 😉 ”. Jag har alltid velat besöka Hawaii.

 

Kyung gick på University of Southern California och var en av de bästa collegespelarna i landet. År 2012 spelade hon US Womens Open, tyvärr missade hon cuten med endast 1 slag!! Denna tjejen är så vass, ni ska se henne putta. Kyung är den allra bästa puttaren jag någonsin sett!! Det råder inget tvivel om att hon, inom de närmsta åren, kommer finnas med i toppen på LPGA:s resultatlistor. Men det kommer de två andra två tjejerna på bilden också (jag och Louise Stahle) 😉

Dagen efter tävlingen bjöd Louise in mig och Kyung till hennes hemmabana här i Phoenix, D C Ranch Country Club. Det är alltid lika roligt att få spela på de här exklusiva privatklubbarna. Louise hade med sig en annan tjej så vi fyra delade in oss två och två, jag och Kyung, Louise och väninnan. Vi spelade match. Matchen slutade lika efter att jag satte en fem-meters putt på sista hålet för delning. Alla önskade returmatch inom det närmaste.

 

Efter rundan stack jag och träffade min room mate från college, Hannah, plus några andra kompisar. Vi hade bokat in att vi skulle gå ut och äta middag. Det här är ett skönt avbrott i min vardag då jag mest går i träningskläder eller golfkläder. Att få klä upp sig, lägga lite makeup och fixa till håret gör att jag stänger av golfen för några timmar. Men för att utnyttja tiden till max så passade jag på att göra min tävlingsstatistisk innan Hannah och de andra hunnit komma till middagen. Perfekt! Jag använder mig av ett program som heter shots to hole (shotstohole.com). Jag har varit så nöjd med det programmet och tycker att det innehåller allt jag behöver.

 

Jag tänkte också visa vilka fina blommor de har planterat vid trottoarkanterna här i Scottsdale. Jag har fått dille på allting som är gult. Kläder, blommor ja allt! OCH hur bra är inte iPhone deep effect kameran!!

 

Eftersom det är några veckor sedan jag träffade min tränare så bestämde jag att det var dags att åka och hälsa på honom i Sioux Falls, South Dakota. Det är en flygresa på 3,5 timmar från Phoenix. Jag flög in på torsdagskvällen. På fredagen tränade vi i 7 timmar för att avsluta med ett 5-timmarspass på lördagen. Efter passet tog jag ett direktflyg tillbaka till Phoenix på för att vara redo på rangen kl 8 dagen därpå. Det händer mycket nu! Men jag trivs och försöker ta in och njuta hela tiden.

Resan till Sioux Falls var väl spenderad tid. Att träffa Todd ger mig en extra energikick för ytterligare några veckor framåt. Vi jobbar igenom alla delar av spelet och ser till att jag vet vad jag ska träna på. Vårt mål är att jag ska bli så självständig som möjligt så att jag aldrig ska känna mig helt lost. Jag har mängder att tacka Todd för!! Dessa två dagar var kanonbra!

 

Nu ska jag gå och lägga mig – God Natt!!

 

Pro V1 på rangen i Falkenberg

Jag tänkte berätta lite om två väldigt fina golfbanor som jag har fått möjlighet att spela här i Phoenix.

Först ut: Estancia Golf Club. I skrivande stund skulle jag så gärna vilja visa massor av bilder från vardera golfklubb, men tyvärr går det inte. På dessa fina golfbanor som jag har varit på här i USA är det känsligt/förbjudet med mobiltelefon men även att ta foton. Eftersom jag är gäst på de här anläggningar är det något som jag respekterar till fullo. Så tyvärr – därför finns det inga bilder… men jag har lagt in två filmer från respektive klubb.

Golfbanan Estancia ligger uppe bland bergen och har fantastisk utsikt från alla av banans hål. När vi stod på rangen och tränade berättade jag för en av medlemmarna att rangens Pro V1 bollar … glänser nästan mer än de jag har i bagen (!!!!). Oj vad han skrattade 🙂 Klubben är privat och har 325 medlemmar. På vart tredje hål finns det en kiosk med en uppdukad buffé, så det är bara att hugga i vad man känner för. Ingen risk att man gick ner i vikt under den rundan. Exempel på vad som serverades i kioskerna: hemmagjord glass, mängder av olika sorters läsk och ramlösa, nötter, godis, frukt, bakverk, hemmagjord beef jerky (torkat nötkött), ostbrickor och mackor. Förra året blev banan rankad av Golf Digest som den bästa privata golfbanan i Arizona. Då ska ni veta att de konkurrerar med en och annan bana eftersom det finns väldigt många privata golfbanor i Arizona.

Scottsdale National Golf Club är en annan värstingklubb jag fick chans att spela. Ägaren är mannen som grundade PXG, Bob Parson, se nedan.

Parsons Xtreme Golf (PXG) was founded in September of 2014 by well-known businessman, philanthropist and golf nut Bob Parsons. PXG was born out of Parsons’ desire to make the world’s best golf equipment.

Läs en artikel om Bob Parson och PXG i Dagens Golf

Mr Zimmerman, mannen i min värdfamilj för denna veckan, är medlem i dessa två golfklubbarna. Han tog med mig som gäst. Utan medlemsskap eller som gäst till medlem kommer du inte ut på de här banorna eller rättare sagt du kommer inte ens in på parkeringen 😉 Mr Zimmerman berättade att Bob Parson hade haft ett möte med Zach Johnson (som vid det tillfället precis vunnit British Open) och frågat om det fanns någon möjlighet att han skulle kunna tänka sig att byta klubbmärke och börja spela med PXG-klubbor. På den nivån som Zach spelar så handlar det mycket om hur mycket klubbföretaget är villiga att betala för att spelaren ska överhuvudtaget fundera på att byta klubbmärke. Zach uttalar sig väldigt tydligt att han inte är intresserad. Bob säger till honom, om du skulle fantisera om ett belopp, skulle du vilja skriva ned det på en lapp. Zach funderar och skriver något på en lapp, räcker över den till Bob, lite nonchalant. Bob tar lappen, utan att titta på den, och lägger ner den i fickan. Sen säger han: Zach, vi har en deal! Ryktet säger att det stod 20 miljoner dollar på lappen 😉 Vi kommer dock aldrig få reda på om det är sant!

På Scottsdale National får varje spelare en egen caddie till din runda. Att ha caddie är obligatoriskt. Här lagar du inget nedslagsmärken själv, utan det gör caddiesarna. Anledningen att du inte får laga är att det har hänt att medlemmarna inte lagar sina nedslagsmärke på ett korrekt sätt. Nu när istället professionella caddiesar lagar så ”läker” greenerna sig snabbare. Detsamma gäller bunkrarna. Som spelare krattar du inte efter dig när du slagit ett bunkerslag. Det kommer en person som tar hand om det. Jag lovar att under din vistelse här får du aldrig får möjlighet att lyfta din bag. Det finns anställda som kommer och tar ut bagen ur bilen och när du spelat färdigt så lastar de in den i bilen igen.

För oss svenskar låter ju allt detta helt sinnessjukt. För egen del tycker jag att det hör till att man tar hand om sina egna saker och jag kommer nog aldrig någonsin vänja mig. Men det är viktigt att komma ihåg att om jag bär bagen själv till och från min bil så kommer den killen som skulle ha gjort det uppfattas som att han har misskött sitt jobb och då kanske få tillsägelse av sin chef. Istället försöker jag skoja, snacka och förklara för ”bärarna” att jag självklart kan göra det själv men respekterar att det ingår i deras arbetsuppgifter. Detta har varit ett vinnande koncept under de tillfällen jag besökt golfklubbar som har det på det här sättet.

Trots alla värstingbanor som jag får möjlighet att spela, i det här landet, så värdesätter jag, allra högst, nio hål på Falkenbergs GK en sommarkväll i slutet av juli. Det är inget som slår det! Och om någon skulle få för sig att det ska vara Pro V1 på Falkenbergs range kommer jag inte sätta stopp för det 😉

Farväl till gamla vänner och hej till nya

För ett och ett halvt år sedan skaffade jag nya klubbor, PING i20 och G30. De här klubborna har jag tränat och spelat med varje dag sedan dess och vi har trivts så bra ihop.

För några veckor sedan skickade jag ett mail till min kontakt på PING för att se om jag kunde få komma ut till fabriken och PING Fitting Center, som ligger i Phoenix, för att testa och se om jag har de klubbor som passar mig bäst.

 

I veckan var det dags. Jag körde till PING med tanke på att eventuellt skaffa mig några nya wedgar och inte mycket mer än så. Oj vad jag skulle ha fel.

 

Precis som vid tidigare tillfällen, fick jag det bästa bemötandet och servicen. Scott, killen som hjälper mig med min utprovning, kan sortimentet utan och innan, en fantastisk kille. Han hittar det som är bäst för mig och följer inte en mall som jag ”borde” passa in i. Ni ska veta att tekniken inom golfklubbor går väldigt fort fram.

Det slutade med att jag bara hade kvar min putt från det golfset som jag kom dit med!! Nu blev det PINGs G model i både järn, driver, trä femma och spoon. Jag slår mycket längre, de går rakare och det är så mycket enklare för mig att ta mig ut ur ruffen. Vem vill inte att golf ska vara så här?!

 

När jag slagit i 3 timmar kändes mina armar och ben som spagetti. Då kommer Hunter Mahan och ska testa en ny driver, alldeles intill mig!! Elin blir star strucked! Ni kan ju tänka er hur mina armar och ben som redan var trötta blev ännu mer som spagetti av nervositet!!! Det som är så coolt är att Mr Mahan får samma bemötande, samma utprovning och genomgång som mig. Jag passade på att ta ett foto på hans bag när han gick på toaletten 😉

 

Det känns kanon att ha nya klubbor inför den här säsongen. Jag har aldrig haft något större intresse av det materiella i denna sport så därför är jag så nöjd med att ha kunnigt folk runt omkring mig som håller koll att jag har det senaste och det material som passar mig! Jag kan verkligen rekommendera alla att testa Pings klubbor. De har klubbor som passar alla!

Än en gång – Ett stort tack till Ping!

 

I Phoenix med andra svenska tjejer

Vilken bra vecka jag har haft!! Jag hämtade min fina hyrbil och körde från Las Vegas till Phoenix, Arizona. En liten kort sträcka på 4, 5 timmar. Det gick hur bra som helst! Phoenix är huvudstad i delstaten Arizona och har ungefär 3,4 miljoner invånare. Det är en aktiv stad – mängder av utomhusaktiviteter, uteserveringar i varenda gathörn och golfbanor överallt för den som gillar det. Det är väldigt populärt att ge sig ut och hika i bergen som ligger strax utanför staden. Vädret är torrt och varmt …

 

I denna fantastiska stad har Svenska Golfförbundet och Swedish Golf Team (SGT damlandslaget) öppnat en bas där svenska golftjejer har tillgång att veckovis, bo och träna mellan tävlingar. Förbundet hyr en lägenhet i ett område som heter Scottsdale (nordöstra delen av Phoenix) och har ett avtal med en golfklubb där vi tillåts att träna och spela. Som jag har berättat vid tidigare tillfälle så är det väldigt svårt att hitta klubbar där du kan träna och spela eftersom de flesta klubbarna är privata. För att överhuvudtaget komma in på dessa privata klubbar måste du ha medlemsskap. Oftast funkar det om du är gäst till en medlem, då kan du få möjlighet att träna och spela ihop med dessa personer. Det är genom det sistnämnda som jag har kommit in på de amerikanska golfklubbarna.

Golfklubben som SGT har samarbete med heter McDowell Mountain Golf Course och är en typisk ökenbana med relativt smala fairways, hårda greener och en waist area dvs om man inte träffar fairway … Här får vi träna och slå på rangen hur mycket vi vill och efter klockan 13 har vi tider för spel på banan.

Jag, Frida och Jenny

I lägenheten får det plats 4 tjejer bekvämt men om man är fler finns det två extra platser. I området där lägenheten befinner sig finns det ett kanonfint gym som ingår för alla hyresgäster. Utanför gymmet har de placerat en ”hightech” kaffemaskin som vi passerar när vi är klara med morgonfysen, ni hör, detta är himmelriket!! Här kan ni läsa en mer utförlig artikel om Golfförbundets bas i Phoenix från Golfing.se .

 

Så ni förstår – vi har verkligen allt man behöver. Hela tiden påminner jag mig om hur bra det är här. Samtidigt som jag är här finns det också tre andra svenska tjejer: Frida Gustavsson-Spång Borås GK, Jenny Haglund Karlstad GK och Emma Henrikson Ljunghusens GK.

 

Vi hjälper varandra med solskyddsfaktorn, siktet på rangen, snygga foton 🙂 osv. Vi pushar även varandra till ännu bättre chippar och snabbare löpsteg. Vi har skapat en väldigt familjär atmosfär och en positiv anda. Varje dag består av mängder av skratt, uppmuntran och glada miner!

En vanlig dag i Phoenix består av löpning kl 6.30 följt av cirkelträning. Från början ville vi mest ut och springa för att kolla in området, som vi bor i, men nu har det nästan blivit en vana att gå upp och springa. Jag gillar verkligen det, och ni ska veta vad mycket lättare det är när man inte behöver springa själv … fastän vi inte pratar med varandra. Som vanligt har jag Filip och Fredriks Podcast (den svenska versionen, mycket bättre än den på engelska) i mina lurar och jag tror Frida har senaste musiken i sina.

Efter fysträning kör vi ut till banan som ligger ungefär 10 minuter med bil från boendet. Där tränar vi fram till klockan 13.00 för att sedan gå ut och spela 18 hål. Vi har testat att spela från flera olika tee för att mixa upp träningen lite.

 

 

Den som kom på att det var en smart ide att skaffa en tränings bas i Phoenix, den personen är så jäkla smart. Ett stort TACK till Swedish Golf Team!!

Hot Vinyasa – underbar yoga i förebyggande syfte

img_1726

Imorgon är det slut på två veckors fantastiska dagar i Las Vegas. Jag ska köra söderut för att förflytta mig till Phoenix. Men först tänkte jag berätta om hur en vanlig dag kan se ut.

kl 5.15
Mitt första alarm ringer, jag snoozar till kl 5.30. I min Las Vegas-familjs hus har de något som jag kallar vardagslyx med guldkant. Huset är värms upp och kyls ned med hjälp av AC. På kvällen och natten gillar vi att ha det kallt i rummet, gillar verkligen när man kan ha flera täcken och filtar. Sen vid 4.30 så slår ACn om och kör på med värme. För mig som har svårt att gå upp är det här min räddning för att komma upp ur sängen!

kl 6.00
Hot Vinyasa yoga på mitt favoritställe – Power Yoga. Hot Vinyasa innebär att det är 40 grader C (105 grader F) och 65% luftfuktighet. Ni ska veta att det är varmt och väldigt ansträngande, men när man har lärt sig hur man ska göra och andas ordentligt är hot yoga bästa som finns. Jag känner det här är ett bra sätt att förbereda mig inför mina kommande golftävlingar i Arizona där det troligtvis kommer vara mycket varmt.

screen-shot-2017-03-01-at-8-44-13-am

kl 7.00 – 9.30
Lägger in sifforna från gårdagens runda i ett golf-statistikprogram som jag har på datorn. Det heter shotstohole.com och jag tycker det är riktigt bra. Jag kan markera om det är tävling eller om det är en träningsrunda. Ett mycket bra verktyg för att se vad som jag behöver lägga mer tid på och hur jag utvecklas. Efter de senaste 5 rundorna kan jag utläsa att jag skulle spara flest slag på att slå mina wedgar mellan 60–100 yards närmre samt om jag sänker fler puttar inom 3–5 yards. Då har jag det som en notering i min träningsplanering så jag ser till att jag får in extra träning på det.

Den här tiden på dagen försöker jag också svara på mail och var tredje dag försöker jag få till ett blogginlägg.

Pratar med min tränare och diskuterar sving, träning, tankar osv. Detta gör vi inte varje dag men i alla fall en gång i veckan.

Planerar för kommande veckorna.

Med 8 timmars tidsskillnad är det inte lätt att hålla kontakt med päronen i Svedala. Försöker få till ett samtal en gång i veckan, men det är inte enkelt att tajma in. Tack och lov att det finns mail och WhatsApp, helt perfekt!

fullsizeoutput_2fd

kl 9.30
Åker till klubben och tränar i tre timmar. Jag försöker variera mig och vara engagerad och vara närvarande vid varje moment. Har lärt mig att det är ingen bra träning att bara ”slå” då kan jag lägga min tid på något bättre. Jag delar alltid upp min träning i teknik och ”klara av övningar”. Jag kör också Dagens Challenge. Det kan vara x antal 2 meters puttar i rad eller x antal chip + en putt i rad.

kl 13.00
Efter lunch brukar jag spela och då är det 18 hål som står på schemat. Jag har hittat en helt otrolig grupp som jag spelar med. Sarah, Joe och Marshall. De är alla medlemmar på klubben. De har en sak gemensamt, de är galna i golf – de älskar golf och är tävlingsmänniskor utav dess like. Joe har tidigare spelat amerikansk football och Sarah har spelat tennis. Deras inställning till spelet är väldigt seriöst, vilket är precis vad jag behöver. Oftast spelar vi någon slags match, ofta i lag i form av bästboll/sämstboll. Alla puttar ska i, vi spelar bollen som den ligger och man droppar korrekt. Kanske inte låter så konstigt för oss svenskar men här i USA har golf blivit en social tillställning mer än ”tävling” – men inte i den här gruppen.

img_1752

kl 17.00
Filmar sving och/eller putt som jag senare skickar till min coach Todd Kolb. Jag gör även min Dagliga Dos. Det är 6-7 övningar för att stärka/stretcha/stabilisera mina svagheter i kroppen. Jättenyttigt!

kl 18.30
Äter middag med familjen, därefter tittar vi på nyheterna och diskuterar vad som händer i världen. För det mesta brukar jag och Ron (pappan i familjen) gå igenom och prata om min golfrunda. Ron är också golfspelare men spelar bara när det är 28 grader, sol och vindstilla 🙂 Tror vi båda två uppskattar denna tiden på dagen. För några dagar sedan fick vi fram ett pussel – Jätteroligt! Har glömt hur ”fast” man blir över att hitta just den där biten som saknas.

img_1731

kl 20.00
Vid den här tiden brukar jag gå ner i källaren, där jag har mitt egna krypin. Eget rum med eget badrum. Jag brukar ta med mig två koppar citron/ingefärs-te. Varvar ned med att skriva i min träningsdagbok och läsa några sidor antingen i en gammal bok som jag redan läst eller i en ny bok. Jag har aldrig gillat att läsa men däremot gillar jag att lära mig nya saker. Brukar också kolla runt på olika bloggar och checkar det senaste modet, vad skulle man göra utan snygga kläder!!

 

kl 21:30
Släcker lampan och jag somnar.