Kategori: Arizona

Jag var en av de som fick Future Fund stipendiet!!!

Den Av Elin Arvidsson Golfi Arizona5 kommentarer

 

För två veckor sedan blev jag en av åtta svenska tjejer och tre killar som fick ta emot det fantastiska stipendiet PGA Future Fund som PGA of Sweden delar ut varje år. PGA Future Fund är Sveriges största individuella idrottsstipendium. PGA of Sweden grundade stipendiet hösten 1997 tillsammans med företag från näringslivet samt privatpersoner, alla med stort golfintresse.

”PGA of Sweden har en kommitté, som i samarbete med Svenska Golfförbundets landslagsledare, utser stipendiater varje år. Huvudkriterier för att bli utsedd är: 1) Spelaren kvalificerar sig till en högre tour som ligger på högsta eller näst högsta nivå. Högsta nivå är PGA Tour, LPGA Tour, European Tour (ET) eller Ladies European Tour (LET) och till näst högsta nivå räknas: Symetra Tour, web.com tour, Challenge Tour (CT) eller Ladies European Tour Access Series (LETAS). Stipendiet ska ses som ett ekonomiskt bidrag och ge en extra trygghet i spelarens fortsatta satsning.”

 

Jag känner mig otroligt hedrad! Stipendiet ger mig möjlighet att nyttja min tränare ännu mer och kanske ta med honom på en av mina tävlingar så han kan se mig ”in action” dvs hur jag fungerar och agerar när det verkligen gäller.

Så än en gång – Stort tack till PGA of Sweden för att ni uppmärksammat mig och min satsning. Det är väldigt roligt att läsa vilka spelare som under alla år har blivit utnämnda. I listan finns det många namn, som i starten av sin karriär, tagit emot stipendiet och som senare nått stor framgång på olika tourer i världen. Jag blir så glad och stolt att vara en i listan. Klicka här för att ta del av vilka som har fått stipendiet med tillhörande summa och stipendieår. Ett av namnen är Alexander Norén – år 2007 fick han ta emot stipendiet – precis som jag gjorde i år! Det känns som om Alexander Norén börjar närma sig en vinst på PGA Touren. Verkligen hur kul som helst!

 

Efter en vecka i Las Vegas körde jag ner till Phoenix, Arizona vilket ligger exakt 5 timmars bilväg från Las Vegas. Fast jag har kört sträckan många gånger tar jag tiden varje gång jag kör 😉 . I Phoenix blir det träning från att solen går upp tills den går ned.

 

En vanlig dag kan se ut ungefär såhär. Kör igång på gymmet klockan 7. Just nu kör jag lite mer styrka än jag har gjort tidigare. Jag fokuserar, lite extra, på att bli starkare i ben och rumpa för att slå lite längre, men främst för att göra det lättare att hålla mina positioner i svingen. Efter det kör jag till golfbanan. Puttning och chippning på förmiddagen, lunch break och därefter blir det slag och spel på eftermiddagen. Dagen avslutas med hot yoga.

 

Spelet känns bättre och bättre för varje dag. Symetra Tour-säsongen drar igång andra veckan i mars, men jag planerar att spela någon mini-tourtävling i Phoenix innan starten allt för att vara så förberedd som möjligt!

Over and out!
Elin

Hur i hela friden ska jag fixa det här?

Den Av Elin Arvidsson Golfi Arizona, Tävling2 kommentarer

 

Nu är jag tillbaka i Scottsdale Arizona! Äntligen! Tillbaka till där allting startade den här säsongen. Som ni förstår så trivs jag väldigt bra i Scottsdale. En bidragande orsak, förutom vädret 🙂 , är att här kan jag bo i landslagets lägenhet och få tillgång till en golfklubb. Att kunna laga egen mat och tvätta sina kläder är något som jag värdesätter högt. Genom SwGT har vi tillgång till en golfbana där vi kan träna och spela. Nu är det fullt fokus på att förbereda mig inför tredje och sista kvalsteget till LPGA. Skulle det då gå riktigt bra så har jag chans att ta hem ett av de 20 LPGA-tourkort som vi spelar om.

 

Som många av er har läst på Facebook och Instagram spelade jag LPGA-kvalet steg 2 för drygt två veckor sedan. Med pappa Lars på bagen fick vi några fantastiska dagar. Tänkte berätta lite mer detaljerat om den sista dagen. Totalt var vi 191 tjejer som tampades om att bli topp 80. Fyra rundor (18-hål per dag) och ingen cut.

 

Inför sista rundan var jag totalt plus 1 vilket gav mig en delad 31:a plats med scorerna 75-69-73. Nu var det bara en runda kvar att spela. Resultatlistan var mycket tight och med många tjejer som skulle kunna skjuta väldigt lågt. Det fanns inte utrymme att missa för då var risken väldigt stor att du hamnade ovanför det magiska strecket – ovanför plats 80. Jag var nervös, mina järnslag hade inte varit så bra under veckan vilket de vanligtvis brukar, men min chippning och puttning var min räddning. Tankarna flög runt i huvudet. Jag startar på 10:an och efter 10 spelade hål är jag plus 4 för rundan och därmed har jag åkt ned i resultatlistan eftersom jag nu är plus 5 totalt. Jag är ganska säker på att cuten kommer gå på antingen plus 7 eller 8.

 

Jag slås nästan av panik. Jag har 8 hål kvar att spela och är 5 över par, troligtvis med en cut på 7. Hur i hela friden ska jag fixa detta?! Det känns nästan helt omöjligt. Jag känner knappt mina armar som darrar av nervositet. Efter några djupa andetag, hittar jag tillbaka och koncentrerar mig på -Vi har en fairway som ska träffas! Nu är det bara att försöka stänga av alla tankar, ta ett slag i taget och fokusera på det jag kan påverka.

 

När jag ska slå ut på sista hålet (banans 9:a) har jag lyckats göra 7 raka par. Jag är helt slut, jag tänker – Bara en drive till Elin, du klarar det! Sista hålet är ett par fem. Det är vatten längs hela högersidan, nu ska vi bara träffa fairway. Jag träffar fairway! Vi går fram till bollen. Vänder mig till pappa och säger att jag inte tänker sätta vattenhindret i spel, han nickar och håller med, istället slår jag fram en järn sexa (en mycket kortare klubba än vad vi i vanligtvis skulle slagit) som lägger sig bra men med 130 meter kvar till green. På tredje slaget (inspel) missar greenen precis, men kan putta från foregreen. Missar birdien men sänker en kort retur för par. Lyckan när sista puttern var slagen var obeskrivlig. Det är klart!!! Vi gick vidare!!! Vi kramas och är så nöjda med vad vi tillsammans presterat!! Både jag och pappa är tävlingsmänniskor som älskar när det ”hettar till” men detta var absolut det värsta vi någonsin varit med om. Jag slutar på en delad 61:a plats med 2 slags marginal. Det var så mycket som stod på spel. Om jag klarade mig till Steg 3 får jag, till nästa år, fullt kort på Symetra Tour, oavsett hur det kommer att gå på sista steget. Det är så skönt att veta var och när jag ska tävla och inte som i år – stå på reservlistan och hoppas att du kommer med.

 

I bollen bakom mig spelar två andra svenska tjejer, Louise Ridderström och Martina Edberg. Även de klarar sig! Under det här året i USA har jag och Louise camperat ihop vid flera tillfällen. Det slår mig att vi, för ungefär tre månader sedan, satt i ett sunkigt hotellrum i Michigan och var väldigt ledsna för att vi inte hittat spelet och inte hade någon spikad plan. Nu tre månader senare jublar vi för vi har tagit oss igenom det andra steget och ska spela om LPGA-tourkort. Livet kan ändra sig fort!

 

Så vad händer nu? Mitt i all förberedelse så har jag åkt på en ordentlig förkylning. Kanske inte så konstigt, det brukar komma när man drar ner på tempot. Troligtvis var både knoppen och kroppen helt slutkörd efter en lång säsong med mängder av träning, resande och press på sig själv att spela bra. Det är så skönt att nu ladda upp med att vara på samma plats i tre veckor och slippa resandet. Efter dessa tränings- och uppladdningsveckor bär det av till Florida. På den fina golfbanan LPGA International som ligger i Daytona Beach spelas sista steget. Min kära pappa Lars, som gjorde ett helt fantastiskt jobb, kan tyvärr inte kunna vara vid min sida, istället kommer min storebror Christoffer för att cadda.

 

Den här kval-veckan, som jag fick dela med pappa, kommer bli ett minne som vi kommer bära med oss genom hela livet, alla skratt, all nervositet. Tillsammans satte vi en plan, genomförde den och gick därifrån som vinnare! Båda kommer alltid tänka tillbaka på den här veckan med glädje och ett stort leende.

Mot golfbanan!

 

18 greenträffar!

Den Av Elin Arvidsson Golfi Arizona, Tävling4 kommentarer

Tänk vad snabbt tiden går!! Jag hinner knappt med. Idag när jag satte mig ned för att skriva min blogg så slog det mig att jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan.

Givetvis har jag inte glömt att jag spelade en tävling på Cactus-touren på Los Colinas Golf Club i sydöstra Phoenix. Detta var en relativt lätt bana vilket resulterade i låga scorer. Ibland är det lätt att säga att den här banan är lätt och här kommer man skjuta lågt, men som alla vet är allting så enkelt i teorin men att få den där lilla vita bollen i hål är ibland väldigt svårt. Jag hade scorerna 73-69-65 och lyckades knipa till mig en 7:e plats. Det var andra gången i karriären som jag sköt en 65:a på tävling. Jag träffade alla 18 greener!! Något jag aldrig har gjort tidigare. Ni ska veta att självförtroendet verkligen var på topp när jag rullade ut från parkeringsplatsen. Att dessutom ha den bästa scoren under sista varvet och klättra i resultatlistan var extra roligt!!

Jag var mycket nöjd med alla delar av mitt spel men framförallt hur jag hanterade min nervositet under de tre sista hålen. Att kunna leverera under press har hög prioritet i min träning. Det spelar inte så stor roll hur bra sving du har om du inte kan hantera nervositeten och stressen när den kommer – för den kommer ..

Min nyfunne vän Kyung Kim vann Cactus Tour-tävlingen på minus 17 slag!! Så imponerande! Kyung är född och uppvuxen på Hawaii. Det hade inte varit fel att ”åka och hälsa på en dag eller så 😉 ”. Jag har alltid velat besöka Hawaii.

 

Kyung gick på University of Southern California och var en av de bästa collegespelarna i landet. År 2012 spelade hon US Womens Open, tyvärr missade hon cuten med endast 1 slag!! Denna tjejen är så vass, ni ska se henne putta. Kyung är den allra bästa puttaren jag någonsin sett!! Det råder inget tvivel om att hon, inom de närmsta åren, kommer finnas med i toppen på LPGA:s resultatlistor. Men det kommer de två andra två tjejerna på bilden också (jag och Louise Stahle) 😉

Dagen efter tävlingen bjöd Louise in mig och Kyung till hennes hemmabana här i Phoenix, D C Ranch Country Club. Det är alltid lika roligt att få spela på de här exklusiva privatklubbarna. Louise hade med sig en annan tjej så vi fyra delade in oss två och två, jag och Kyung, Louise och väninnan. Vi spelade match. Matchen slutade lika efter att jag satte en fem-meters putt på sista hålet för delning. Alla önskade returmatch inom det närmaste.

 

Efter rundan stack jag och träffade min room mate från college, Hannah, plus några andra kompisar. Vi hade bokat in att vi skulle gå ut och äta middag. Det här är ett skönt avbrott i min vardag då jag mest går i träningskläder eller golfkläder. Att få klä upp sig, lägga lite makeup och fixa till håret gör att jag stänger av golfen för några timmar. Men för att utnyttja tiden till max så passade jag på att göra min tävlingsstatistisk innan Hannah och de andra hunnit komma till middagen. Perfekt! Jag använder mig av ett program som heter shots to hole (shotstohole.com). Jag har varit så nöjd med det programmet och tycker att det innehåller allt jag behöver.

 

Jag tänkte också visa vilka fina blommor de har planterat vid trottoarkanterna här i Scottsdale. Jag har fått dille på allting som är gult. Kläder, blommor ja allt! OCH hur bra är inte iPhone deep effect kameran!!

 

Eftersom det är några veckor sedan jag träffade min tränare så bestämde jag att det var dags att åka och hälsa på honom i Sioux Falls, South Dakota. Det är en flygresa på 3,5 timmar från Phoenix. Jag flög in på torsdagskvällen. På fredagen tränade vi i 7 timmar för att avsluta med ett 5-timmarspass på lördagen. Efter passet tog jag ett direktflyg tillbaka till Phoenix på för att vara redo på rangen kl 8 dagen därpå. Det händer mycket nu! Men jag trivs och försöker ta in och njuta hela tiden.

Resan till Sioux Falls var väl spenderad tid. Att träffa Todd ger mig en extra energikick för ytterligare några veckor framåt. Vi jobbar igenom alla delar av spelet och ser till att jag vet vad jag ska träna på. Vårt mål är att jag ska bli så självständig som möjligt så att jag aldrig ska känna mig helt lost. Jag har mängder att tacka Todd för!! Dessa två dagar var kanonbra!

 

Nu ska jag gå och lägga mig – God Natt!!

 

Ännu en tävling, ännu en tredje plats!

Den Av Elin Arvidsson Golfi Arizona, Tävling1 kommentar

Hej alla nya och gamla läsare! Förra veckan skrev jag om när jag tog hem tredje plats när jag spelade Cactus Tourens tävling på Sundance Golf Club. Den här veckan spelade vi Legacy Resort and Golf och jag blev trea igen 🙂 Jag hade scorerna 69-72-71 och blev totalt 4 under par. Under de tre varv vi spelar så slängde jag i 15 birdies, vilket jag är väldigt nöjd med. Utöver det så lyckades jag få i en eagle, då ska ni veta att det är väldigt sällan jag gör en eagle på tävling. Men det är kanske den ”nya” Elin Arvidsson som gör det 😉

Blev intervjuad av ett tv-team

 

Man kan se en ny trend i mitt spel! Jag lyckas få i mängder av birdies men fortfarande blir det nån boogie för mycket. Det är väldigt intressant att läsa av statistiken och analysera förändringarna i spelet och speciellt när det är till det positiva. Sedan några månader tillbaka har jag börjat slå längre och har en riktigt bra bollträff. Jag har tränat upp min teknik men jag måste också ge de nya klubborna från Ping ”cred”. Min vän Scott på Ping gjorde verkligen ett kanonjobb när vi testade ut de nya klubborna.

Generellt så kan jag se en tendens att vi svenska tjejer slår längre jämfört med resten av startfältet. Jag tror det kan bero på att vi har växt upp med att varje vinter ha en lång och tråkigt inomhusperiod där vi till stor del bara tränar teknik. Detta gör att vi blir väldigt bra på det. Jag tror också det kommer från att golf-sverige tidigt förstod hur viktigt det är med fysträning och att starta igång med det i ett tidigt stadie. Det finns säkert de som har en annan åsikt men det är den här uppfattningen jag har fått under mina sex år här.

Tillbaka till tävlingen. Redan under inspelet kände jag att den här banan gillade jag verkligen och det var inte svårt att förstå att den här tävlingen kommer att avgöras på greenerna. Legacy GC har ett greengräs som växer i sidled till skillnad mot många andra där det istället växer rakt upp. Det sistnämnda har vi i Sverige. Det är med gräs som växer i sidled som grain skapas. Det betyder att bollen beter sig annorlunda beroende på vilken riktning gräset växer. Detta är verkligen tricky!!! Men man lär sig. Jag spenderade många timmar på Legacys träningsputting-green dagarna innan tävlingen för att vänja mig vid grainet.

 

Under de här tre rundorna fick jag spela med: en tjej från Hawaii, en från Minnesota, en från Arizona och en från LUND!!! Ja ni läste rätt!! Lund!! Louise Stahle var här och spelade tävlingen. Louise spelade fantastiskt bra golf och tog med sig segerpokalen hem till Skåne. Jag hade ju tänkt att den skulle hem till Halland … 🙂 Men nästa vecka ska jag se till att det blir det Halland!

 

Louise Stahle är 32 år och har Barsebäck som hemmaklubb och har spelat för landslaget under många år som amatör. Vid nått tillfälle har jag träffat henne och som mest har vi hälsat på varandra så när vi nu fick gå ihop under två varv fick jag möjlighet att lära känna henne och se hennes spel på närmre håll. Louise är en duktig spelare med mycket erfarenhet och stor kunskap. Jag blev väldigt glad när hon, efter rundans spel, frågade om vi kan byta telefonnummer och kanske träffas för att spela vid något tillfälle. Tänk så många härliga kompisar jag träffar hela tiden.

Denna veckan var också min vapendragare från Texas Tech-tiden, Hannah Arnold, varit med i startfältet. Hannah och jag delade lägenhet under fyra år i Lubbock. Hon gick i en årskurs över mig men vi spelade båda två i skolans golflag. Hannah är en av mina finaste vänner och det är alltid lika roligt att träffas.

 

Efter att vi hade spelat klart tävlingen stack jag och Hannah iväg för att äta thaimat. Hannah är så roligt, hon är helt säkert på att, i ett tidigare liv, var hon asiat. Hannah älskar all asiatisk mat!! Jag ska erkänna att det är lite tunt med bilder från de senaste dagarna. Jag längtar så tills jag spelar på LPGA då det finns professionella fotografer överallt.  Tänk denna bloggen då!!!! Jag kör på med full speed och siktet inriktat att ta mig dit – det vill jag lova!!

Mina tankar finns hos alla i Sverige som på ett eller annat sätt drabbat och påverkats av det hemska som hänt i Stockholm idag.

Kram Elin

Kanoner & helikopters – en vanlig Pro-Am i Arizona

Den Av Elin Arvidsson Golfi ArizonaLämna en kommentar
Mitt lag, vi vann inte men vi hade en mycket trevlig runda tillsammans.

I lördags fick jag möjlighet att spela en Pro-Am tävling för ett sjukhus som heter Shriners. Shriners är en av de stora sponsorerna till PGA Touren och varje år är de huvudsponsor till en tävling i PGA tävling i Las Vegas.

Shotgunstart – många på plats samtidigt

Den här Pro-Am tävlingen skulle spelas på samma bana som jag, nästa vecka ska spela tävling på, så det här passade mig alldeles perfekt. För att vara med på denna välgörenhets-event så får du som privatperson eller företag köpa en startplats och det här eventet kostade 170 dollar per person. Alla pengar går oavkortat till välgörenhet. Jag är inte så väl insatt hur det fungerar i Sverige men i USA slipper du skatta för pengar som du skänker till välgörenhet. När du betalat din insats har du en plats i ett fyrmanna-lag och spelformen är scramble. Laget består av tre amatörer (som köpt sig en biljett) och ett proffs. Det är här jag kommer in i bilden 🙂 jag är proffset!

Mitt jobb är att spela så bra golf som möjligt och därmed höja laget chans att vinna de fina priser som oftast finns på prisbordet. Visst är det roligt att vinna fina priser men det som jag tycker är viktigast är att personerna i ”mitt” lag ska ha en trevlig dag. Jag tycker det är min skyldighet att få alla till att trivas. Jag har börjat bli riktigt bra på att läsa av människor och vilken typ av skämt och samtalsämnen som kommer gå hem. Under 5 timmar är mitt ”jobb” att se till att de tyckte att de fick valuta för sina pengar samtidigt som jag själv ska känna att jag fick ut något utav rundan.

Det kan säkert se flamsigt och stojigt ut för den som ser på. Men det är väldigt viktigt för mig att jag efteråt inte ska känna att jag ”slängt” bort 5 timmar och istället kunde gjort något annat för att bli bättre på golf. Så mitt upp i allt det här ståhejet så tänker jag på allt som jag tränar på och fokuserar till 100 procent inför varje slag.

Tidig start 07.30 – Solen i Arizona har precis gått upp!

Den här lördagens Pro-Am spelade jag tillsammans med Mike, Mike och Mark. Väldigt lätt att komma ihåg vad de hette … Mark jobbade på Samsung och vi diskuterade deras nya telefon som ska komma ut här i USA om någon vecka. Mark berättade också om hur tufft det hade varit för företaget efter att de hade fått reklamera alla Samsung Note 7 modellen. Jag gillar verkligen den här kontakten där du får en liten inblick i många olika branscher och yrken. Det är väldigt lätt att allt bara kretsar kring golf, tävlingar och scorer. Det finns ju så mycket annat intressant!

Det finns väldigt många olika happenings under rundan, exempelvis erbjuds alla vid ett hål att skjuta iväg en boll genom en kanon istället för att använda drivern. Om du är duktig på att hantera kanonen kan du komma riktigt långt fram på fairway. Eller att en helikopter kommer flygandes och släpper ned namnade bollar på en green för att sedan se vilket namn som hamnade närmast. Bollen med det namnet blir en vinnare. Mitt i allt detta var det en amerikan som sjöng nationalsången a capella.

Det här är USA!

Mannen med kanonen laddar trycket
Måste erkänna att jag är bättre med drivern …
Stilstudie

Ingen green för min boll, tror den hamnade i bunkern

 

 

Tävlingssäsongen är igång!

Den Av Elin Arvidsson Golfi Arizona, TävlingLämna en kommentar

Första tävlingen är avklarad och införd i böckerna för 2017.

Så här glad blir man när du just har avslutat årets första tävling med en tredje placering!
Vänner under solen – skärm, solglasögon, solfaktor i olika styrkor – Viktigt!

Den här veckan spelade jag en Cactus Tourtävling. Det är en minitour som spelas i Phoenix Arizona. För mig är det en bra tävling för att komma igång med tävlandet. Alla tjejer som är där tränar hårt och har höga mål. Helt perfekt upplägg för mig att starta tävlingssäsongen med Cactus Touren då det är mer än nästan fem månader sedan jag spelade min sista tävling. Tävlingen spelas om 3 rundor utan någon cut på Sundance Golf Club som ligger i sydöstra delen av Phoenix. Jag hade en timmas körning dit enkel väg. Det var en lite kortare bana, fantastiskt fina greener och hinder placerade i landningsområdena. Det här gjorde att jag valde att bara slå ut med min driver 3 gånger under 18 hål, i vanliga fall slår jag ut med den 12-13 gånger på en runda.

Jag hade scorerna 68-76-73 och slutade på en tredje plats!! Jag gjorde 16 stycken birdies under de 3 rundorna. Med snabb huvudräkning blir det 5,3 birdies per runda. Om man jämför det med LPGA-tävlingen som spelades i Phoenix förra veckan där Anna Nordqvist hade en vinnarscore på -25, så gör jag tillräckligt många birdies. Nu blev ju hennes total score -25 och min +1 😉 Detta betyder att jag behöver städa upp lite boogies här och där. Men det är mycket lättare att ta bort någon onödig boogie istället för att lära sig göra många birdies. Därför var jag och min tränare väldigt nöjda, glada och positiva av starten av den här säsongen. Vi fick svar på mycket av det vi har tränat väldigt hårt på. Men självklart finns det mängder av annat som ska bli bättre.

Dags att slå ut på första Tee. En bild från en av förra årets Symetra Tour tävlingar.

Jag älskar att tävla och testa mitt spel! Tävlingsmomentet är anledningen till att jag kan motivera mig att träna, var enda dag, i alla väder, med eller utan träningsverk 😉 Självklart gillar att gå ut och spela en runda men det är tävlande som triggar igång mitt driv på allvar. Känslan som kommer när starten ropar upp – On tee from Falkenberg, Sweden Elin Arvidsson, är det bästa som finns. Och jag hoppas att om några år kommer det kanske stå 100-talet fans som applåderar … tänk vilka rysningar jag kommer att få då!! Efter noggrann utvärdering av tävlingen så kommer nästa veckas träning bestå av mängder av putt- och chipträning. Det är där vi ser just nu att jag kan spara flest antal slag. Nästa tävling spelar jag om en vecka. Jag kan knappt vänta till dess. Det var så himla skoj!!

Inför min bilresan till respektive tävlingsbana försöker jag alltid vara förberedd med att ladda ned någon podcast eller en låtlista som jag kan lyssna på, bra när det är en bit att köra. Till denna veckans tävling lyssnade jag på Filip och Fredriks podcast, och då ett avsnitt då de tar upp att Emil Jönsson har gjort ett instagram-inlägg angående där Emil säger att Filip och Fredriks pod har hjälpt honom i skidspåret. Filip säger, tänk om vi hjälper någon atlet att göra deras prestation kan bli lite bättre. Där sitter jag i bilen i Phoenix AZ på väg till en golftävling och skrattar högt!! Vad är oddsen! Om jag hade vunnit hade jag tackat Filip och Fredrik för underhållningen/uppladdningen 😉

Over and out från 28 grader i Phoenix på en av Starbucks härliga uteserveringar.

PS. Det har ryktats – hela vägen hit till Arizona att det, kanske blir Pro V1 på Falkenbergs Golfklubbs drivingrange i år!! Åk dit och kolla! Rangen öppnar måndagen den 27 mars och 18-håls banan med sommargreener den 30 mars!