Kanoner & helikopters – en vanlig Pro-Am i Arizona

Mitt lag, vi vann inte men vi hade en mycket trevlig runda tillsammans.

I lördags fick jag möjlighet att spela en Pro-Am tävling för ett sjukhus som heter Shriners. Shriners är en av de stora sponsorerna till PGA Touren och varje år är de huvudsponsor till en tävling i PGA tävling i Las Vegas.

Shotgunstart – många på plats samtidigt

Den här Pro-Am tävlingen skulle spelas på samma bana som jag, nästa vecka ska spela tävling på, så det här passade mig alldeles perfekt. För att vara med på denna välgörenhets-event så får du som privatperson eller företag köpa en startplats och det här eventet kostade 170 dollar per person. Alla pengar går oavkortat till välgörenhet. Jag är inte så väl insatt hur det fungerar i Sverige men i USA slipper du skatta för pengar som du skänker till välgörenhet. När du betalat din insats har du en plats i ett fyrmanna-lag och spelformen är scramble. Laget består av tre amatörer (som köpt sig en biljett) och ett proffs. Det är här jag kommer in i bilden 🙂 jag är proffset!

Mitt jobb är att spela så bra golf som möjligt och därmed höja laget chans att vinna de fina priser som oftast finns på prisbordet. Visst är det roligt att vinna fina priser men det som jag tycker är viktigast är att personerna i ”mitt” lag ska ha en trevlig dag. Jag tycker det är min skyldighet att få alla till att trivas. Jag har börjat bli riktigt bra på att läsa av människor och vilken typ av skämt och samtalsämnen som kommer gå hem. Under 5 timmar är mitt ”jobb” att se till att de tyckte att de fick valuta för sina pengar samtidigt som jag själv ska känna att jag fick ut något utav rundan.

Det kan säkert se flamsigt och stojigt ut för den som ser på. Men det är väldigt viktigt för mig att jag efteråt inte ska känna att jag ”slängt” bort 5 timmar och istället kunde gjort något annat för att bli bättre på golf. Så mitt upp i allt det här ståhejet så tänker jag på allt som jag tränar på och fokuserar till 100 procent inför varje slag.

Tidig start 07.30 – Solen i Arizona har precis gått upp!

Den här lördagens Pro-Am spelade jag tillsammans med Mike, Mike och Mark. Väldigt lätt att komma ihåg vad de hette … Mark jobbade på Samsung och vi diskuterade deras nya telefon som ska komma ut här i USA om någon vecka. Mark berättade också om hur tufft det hade varit för företaget efter att de hade fått reklamera alla Samsung Note 7 modellen. Jag gillar verkligen den här kontakten där du får en liten inblick i många olika branscher och yrken. Det är väldigt lätt att allt bara kretsar kring golf, tävlingar och scorer. Det finns ju så mycket annat intressant!

Det finns väldigt många olika happenings under rundan, exempelvis erbjuds alla vid ett hål att skjuta iväg en boll genom en kanon istället för att använda drivern. Om du är duktig på att hantera kanonen kan du komma riktigt långt fram på fairway. Eller att en helikopter kommer flygandes och släpper ned namnade bollar på en green för att sedan se vilket namn som hamnade närmast. Bollen med det namnet blir en vinnare. Mitt i allt detta var det en amerikan som sjöng nationalsången a capella.

Det här är USA!

Mannen med kanonen laddar trycket
Måste erkänna att jag är bättre med drivern …
Stilstudie

Ingen green för min boll, tror den hamnade i bunkern

 

 

Tävlingssäsongen är igång!

Första tävlingen är avklarad och införd i böckerna för 2017.

Så här glad blir man när du just har avslutat årets första tävling med en tredje placering!
Vänner under solen – skärm, solglasögon, solfaktor i olika styrkor – Viktigt!

Den här veckan spelade jag en Cactus Tourtävling. Det är en minitour som spelas i Phoenix Arizona. För mig är det en bra tävling för att komma igång med tävlandet. Alla tjejer som är där tränar hårt och har höga mål. Helt perfekt upplägg för mig att starta tävlingssäsongen med Cactus Touren då det är mer än nästan fem månader sedan jag spelade min sista tävling. Tävlingen spelas om 3 rundor utan någon cut på Sundance Golf Club som ligger i sydöstra delen av Phoenix. Jag hade en timmas körning dit enkel väg. Det var en lite kortare bana, fantastiskt fina greener och hinder placerade i landningsområdena. Det här gjorde att jag valde att bara slå ut med min driver 3 gånger under 18 hål, i vanliga fall slår jag ut med den 12-13 gånger på en runda.

Jag hade scorerna 68-76-73 och slutade på en tredje plats!! Jag gjorde 16 stycken birdies under de 3 rundorna. Med snabb huvudräkning blir det 5,3 birdies per runda. Om man jämför det med LPGA-tävlingen som spelades i Phoenix förra veckan där Anna Nordqvist hade en vinnarscore på -25, så gör jag tillräckligt många birdies. Nu blev ju hennes total score -25 och min +1 😉 Detta betyder att jag behöver städa upp lite boogies här och där. Men det är mycket lättare att ta bort någon onödig boogie istället för att lära sig göra många birdies. Därför var jag och min tränare väldigt nöjda, glada och positiva av starten av den här säsongen. Vi fick svar på mycket av det vi har tränat väldigt hårt på. Men självklart finns det mängder av annat som ska bli bättre.

Dags att slå ut på första Tee. En bild från en av förra årets Symetra Tour tävlingar.

Jag älskar att tävla och testa mitt spel! Tävlingsmomentet är anledningen till att jag kan motivera mig att träna, var enda dag, i alla väder, med eller utan träningsverk 😉 Självklart gillar att gå ut och spela en runda men det är tävlande som triggar igång mitt driv på allvar. Känslan som kommer när starten ropar upp – On tee from Falkenberg, Sweden Elin Arvidsson, är det bästa som finns. Och jag hoppas att om några år kommer det kanske stå 100-talet fans som applåderar … tänk vilka rysningar jag kommer att få då!! Efter noggrann utvärdering av tävlingen så kommer nästa veckas träning bestå av mängder av putt- och chipträning. Det är där vi ser just nu att jag kan spara flest antal slag. Nästa tävling spelar jag om en vecka. Jag kan knappt vänta till dess. Det var så himla skoj!!

Inför min bilresan till respektive tävlingsbana försöker jag alltid vara förberedd med att ladda ned någon podcast eller en låtlista som jag kan lyssna på, bra när det är en bit att köra. Till denna veckans tävling lyssnade jag på Filip och Fredriks podcast, och då ett avsnitt då de tar upp att Emil Jönsson har gjort ett instagram-inlägg angående där Emil säger att Filip och Fredriks pod har hjälpt honom i skidspåret. Filip säger, tänk om vi hjälper någon atlet att göra deras prestation kan bli lite bättre. Där sitter jag i bilen i Phoenix AZ på väg till en golftävling och skrattar högt!! Vad är oddsen! Om jag hade vunnit hade jag tackat Filip och Fredrik för underhållningen/uppladdningen 😉

Over and out från 28 grader i Phoenix på en av Starbucks härliga uteserveringar.

PS. Det har ryktats – hela vägen hit till Arizona att det, kanske blir Pro V1 på Falkenbergs Golfklubbs drivingrange i år!! Åk dit och kolla! Rangen öppnar måndagen den 27 mars och 18-håls banan med sommargreener den 30 mars!

Pro V1 på rangen i Falkenberg

Jag tänkte berätta lite om två väldigt fina golfbanor som jag har fått möjlighet att spela här i Phoenix.

Först ut: Estancia Golf Club. I skrivande stund skulle jag så gärna vilja visa massor av bilder från vardera golfklubb, men tyvärr går det inte. På dessa fina golfbanor som jag har varit på här i USA är det känsligt/förbjudet med mobiltelefon men även att ta foton. Eftersom jag är gäst på de här anläggningar är det något som jag respekterar till fullo. Så tyvärr – därför finns det inga bilder… men jag har lagt in två filmer från respektive klubb.

Golfbanan Estancia ligger uppe bland bergen och har fantastisk utsikt från alla av banans hål. När vi stod på rangen och tränade berättade jag för en av medlemmarna att rangens Pro V1 bollar … glänser nästan mer än de jag har i bagen (!!!!). Oj vad han skrattade 🙂 Klubben är privat och har 325 medlemmar. På vart tredje hål finns det en kiosk med en uppdukad buffé, så det är bara att hugga i vad man känner för. Ingen risk att man gick ner i vikt under den rundan. Exempel på vad som serverades i kioskerna: hemmagjord glass, mängder av olika sorters läsk och ramlösa, nötter, godis, frukt, bakverk, hemmagjord beef jerky (torkat nötkött), ostbrickor och mackor. Förra året blev banan rankad av Golf Digest som den bästa privata golfbanan i Arizona. Då ska ni veta att de konkurrerar med en och annan bana eftersom det finns väldigt många privata golfbanor i Arizona.

Scottsdale National Golf Club är en annan värstingklubb jag fick chans att spela. Ägaren är mannen som grundade PXG, Bob Parson, se nedan.

Parsons Xtreme Golf (PXG) was founded in September of 2014 by well-known businessman, philanthropist and golf nut Bob Parsons. PXG was born out of Parsons’ desire to make the world’s best golf equipment.

Läs en artikel om Bob Parson och PXG i Dagens Golf

Mr Zimmerman, mannen i min värdfamilj för denna veckan, är medlem i dessa två golfklubbarna. Han tog med mig som gäst. Utan medlemsskap eller som gäst till medlem kommer du inte ut på de här banorna eller rättare sagt du kommer inte ens in på parkeringen 😉 Mr Zimmerman berättade att Bob Parson hade haft ett möte med Zach Johnson (som vid det tillfället precis vunnit British Open) och frågat om det fanns någon möjlighet att han skulle kunna tänka sig att byta klubbmärke och börja spela med PXG-klubbor. På den nivån som Zach spelar så handlar det mycket om hur mycket klubbföretaget är villiga att betala för att spelaren ska överhuvudtaget fundera på att byta klubbmärke. Zach uttalar sig väldigt tydligt att han inte är intresserad. Bob säger till honom, om du skulle fantisera om ett belopp, skulle du vilja skriva ned det på en lapp. Zach funderar och skriver något på en lapp, räcker över den till Bob, lite nonchalant. Bob tar lappen, utan att titta på den, och lägger ner den i fickan. Sen säger han: Zach, vi har en deal! Ryktet säger att det stod 20 miljoner dollar på lappen 😉 Vi kommer dock aldrig få reda på om det är sant!

På Scottsdale National får varje spelare en egen caddie till din runda. Att ha caddie är obligatoriskt. Här lagar du inget nedslagsmärken själv, utan det gör caddiesarna. Anledningen att du inte får laga är att det har hänt att medlemmarna inte lagar sina nedslagsmärke på ett korrekt sätt. Nu när istället professionella caddiesar lagar så ”läker” greenerna sig snabbare. Detsamma gäller bunkrarna. Som spelare krattar du inte efter dig när du slagit ett bunkerslag. Det kommer en person som tar hand om det. Jag lovar att under din vistelse här får du aldrig får möjlighet att lyfta din bag. Det finns anställda som kommer och tar ut bagen ur bilen och när du spelat färdigt så lastar de in den i bilen igen.

För oss svenskar låter ju allt detta helt sinnessjukt. För egen del tycker jag att det hör till att man tar hand om sina egna saker och jag kommer nog aldrig någonsin vänja mig. Men det är viktigt att komma ihåg att om jag bär bagen själv till och från min bil så kommer den killen som skulle ha gjort det uppfattas som att han har misskött sitt jobb och då kanske få tillsägelse av sin chef. Istället försöker jag skoja, snacka och förklara för ”bärarna” att jag självklart kan göra det själv men respekterar att det ingår i deras arbetsuppgifter. Detta har varit ett vinnande koncept under de tillfällen jag besökt golfklubbar som har det på det här sättet.

Trots alla värstingbanor som jag får möjlighet att spela, i det här landet, så värdesätter jag, allra högst, nio hål på Falkenbergs GK en sommarkväll i slutet av juli. Det är inget som slår det! Och om någon skulle få för sig att det ska vara Pro V1 på Falkenbergs range kommer jag inte sätta stopp för det 😉

Farväl till gamla vänner och hej till nya

För ett och ett halvt år sedan skaffade jag nya klubbor, PING i20 och G30. De här klubborna har jag tränat och spelat med varje dag sedan dess och vi har trivts så bra ihop.

För några veckor sedan skickade jag ett mail till min kontakt på PING för att se om jag kunde få komma ut till fabriken och PING Fitting Center, som ligger i Phoenix, för att testa och se om jag har de klubbor som passar mig bäst.

 

I veckan var det dags. Jag körde till PING med tanke på att eventuellt skaffa mig några nya wedgar och inte mycket mer än så. Oj vad jag skulle ha fel.

 

Precis som vid tidigare tillfällen, fick jag det bästa bemötandet och servicen. Scott, killen som hjälper mig med min utprovning, kan sortimentet utan och innan, en fantastisk kille. Han hittar det som är bäst för mig och följer inte en mall som jag ”borde” passa in i. Ni ska veta att tekniken inom golfklubbor går väldigt fort fram.

Det slutade med att jag bara hade kvar min putt från det golfset som jag kom dit med!! Nu blev det PINGs G model i både järn, driver, trä femma och spoon. Jag slår mycket längre, de går rakare och det är så mycket enklare för mig att ta mig ut ur ruffen. Vem vill inte att golf ska vara så här?!

 

När jag slagit i 3 timmar kändes mina armar och ben som spagetti. Då kommer Hunter Mahan och ska testa en ny driver, alldeles intill mig!! Elin blir star strucked! Ni kan ju tänka er hur mina armar och ben som redan var trötta blev ännu mer som spagetti av nervositet!!! Det som är så coolt är att Mr Mahan får samma bemötande, samma utprovning och genomgång som mig. Jag passade på att ta ett foto på hans bag när han gick på toaletten 😉

 

Det känns kanon att ha nya klubbor inför den här säsongen. Jag har aldrig haft något större intresse av det materiella i denna sport så därför är jag så nöjd med att ha kunnigt folk runt omkring mig som håller koll att jag har det senaste och det material som passar mig! Jag kan verkligen rekommendera alla att testa Pings klubbor. De har klubbor som passar alla!

Än en gång – Ett stort tack till Ping!

 

I Phoenix med andra svenska tjejer

Vilken bra vecka jag har haft!! Jag hämtade min fina hyrbil och körde från Las Vegas till Phoenix, Arizona. En liten kort sträcka på 4, 5 timmar. Det gick hur bra som helst! Phoenix är huvudstad i delstaten Arizona och har ungefär 3,4 miljoner invånare. Det är en aktiv stad – mängder av utomhusaktiviteter, uteserveringar i varenda gathörn och golfbanor överallt för den som gillar det. Det är väldigt populärt att ge sig ut och hika i bergen som ligger strax utanför staden. Vädret är torrt och varmt …

 

I denna fantastiska stad har Svenska Golfförbundet och Swedish Golf Team (SGT damlandslaget) öppnat en bas där svenska golftjejer har tillgång att veckovis, bo och träna mellan tävlingar. Förbundet hyr en lägenhet i ett område som heter Scottsdale (nordöstra delen av Phoenix) och har ett avtal med en golfklubb där vi tillåts att träna och spela. Som jag har berättat vid tidigare tillfälle så är det väldigt svårt att hitta klubbar där du kan träna och spela eftersom de flesta klubbarna är privata. För att överhuvudtaget komma in på dessa privata klubbar måste du ha medlemsskap. Oftast funkar det om du är gäst till en medlem, då kan du få möjlighet att träna och spela ihop med dessa personer. Det är genom det sistnämnda som jag har kommit in på de amerikanska golfklubbarna.

Golfklubben som SGT har samarbete med heter McDowell Mountain Golf Course och är en typisk ökenbana med relativt smala fairways, hårda greener och en waist area dvs om man inte träffar fairway … Här får vi träna och slå på rangen hur mycket vi vill och efter klockan 13 har vi tider för spel på banan.

Jag, Frida och Jenny

I lägenheten får det plats 4 tjejer bekvämt men om man är fler finns det två extra platser. I området där lägenheten befinner sig finns det ett kanonfint gym som ingår för alla hyresgäster. Utanför gymmet har de placerat en ”hightech” kaffemaskin som vi passerar när vi är klara med morgonfysen, ni hör, detta är himmelriket!! Här kan ni läsa en mer utförlig artikel om Golfförbundets bas i Phoenix från Golfing.se .

 

Så ni förstår – vi har verkligen allt man behöver. Hela tiden påminner jag mig om hur bra det är här. Samtidigt som jag är här finns det också tre andra svenska tjejer: Frida Gustavsson-Spång Borås GK, Jenny Haglund Karlstad GK och Emma Henrikson Ljunghusens GK.

 

Vi hjälper varandra med solskyddsfaktorn, siktet på rangen, snygga foton 🙂 osv. Vi pushar även varandra till ännu bättre chippar och snabbare löpsteg. Vi har skapat en väldigt familjär atmosfär och en positiv anda. Varje dag består av mängder av skratt, uppmuntran och glada miner!

En vanlig dag i Phoenix består av löpning kl 6.30 följt av cirkelträning. Från början ville vi mest ut och springa för att kolla in området, som vi bor i, men nu har det nästan blivit en vana att gå upp och springa. Jag gillar verkligen det, och ni ska veta vad mycket lättare det är när man inte behöver springa själv … fastän vi inte pratar med varandra. Som vanligt har jag Filip och Fredriks Podcast (den svenska versionen, mycket bättre än den på engelska) i mina lurar och jag tror Frida har senaste musiken i sina.

Efter fysträning kör vi ut till banan som ligger ungefär 10 minuter med bil från boendet. Där tränar vi fram till klockan 13.00 för att sedan gå ut och spela 18 hål. Vi har testat att spela från flera olika tee för att mixa upp träningen lite.

 

 

Den som kom på att det var en smart ide att skaffa en tränings bas i Phoenix, den personen är så jäkla smart. Ett stort TACK till Swedish Golf Team!!